Helagshyddan vid Handölsån, omsluter i en kittel Sveriges sydligaste glaciär. Det ser ut, säger en författare, som om hela fjället rämnat från toppen ända ned till basen samt därvid ett block af ofantlig storlek utbrutits ur fjällmassans norra sida, efterlämnande det tomrum, hvars botten nu fylles af den snötäckta glaciären med sin morän. Dalkitteln är af nära nog kvadratisk form och omgifves på tre sidor af lodräta, fårade väggar, på sina ställen möjligen 180—240 m. höga. Från glaciären nedrinner Handölsån. — Från Stortoppen, ungefär midtpå kanten af västra väggen, ser man ett högfjällspanorama af vidsträckt omfattning, från Sylarna i n. v. till Oviksfjällen i n. ö. och Ånnfjällen i s. Den kulliga norra stöten sänker sig mot n. v. i det långsluttande Helagsskaftet. Skild från östra stöten genom en däld, som innesluter en af snödrifvor omgifven sjö, där ännu midt i högsommaren isflak drifva omkring, ligger den tvärbranta sydvästra stöten, med ett egendomligt formadt brant utsprång mot v., Predikstolen. På sydvästra sidan af denna stöt ligger vid Neaälfven Nedalsstugan, ett gammalt härbärge för Ljungdalingar på väg till Nedalen i Norge. ^Wbg. Heland, Martin Rudolf, gravör, f. 1765 (1766) i Björkviks socken i Södermanland, d. 27 mars 1814 i Stockholm, kom tidigt i lära hos kopparstickaren J. Fr. Martin. Efter J. Gillbergs död (1793) uppdrogs åt H. att fortsätta "Gustaf III:s medaljhistoria", det stora, aldrig fulländade praktverket, som mot slutet af 1790-talet alldeles råkade i stockning. I likhet med sin lärare sysslade han f. ö. under detta årtionde med utförandet af utsikter, dels sådana från Forsmark, efter teckningar af El. Martin, dels ett par öfver Sturehof, hvilka han själf tecknat. I hans konstnärskap märkes äfven inflytande af Masreliez, med hvilken han kom i beröring till följd af sysselsättningen med "medaljhistorien". Jämväl som gravör af några planscher till det af Fredenheim utgifna verket öfver k. museets skulpturer hade han tillfälle att utbilda sin smak och sin hand. Han deltog dessutom i graverandet af planscherna till Skjöldebrands "Voyage pittoresque au Cap Nord" (1801—02). H. blef 1796 led. af akademien och erhöll 1802 ett resestipendium, som satte honom i stånd att några år uppehålla sig i Paris, dels för studier i teckning och akvatintagravyr, den då modernaste arten inom kopparstickskonsten, dels för att öfvervaka utförandet af gravyrerna till "Écrits de Gustave III", hvilka stuckos af franska mästare, efter teckningar af Limnell. Efter sin återkomst (1806) sysselsattes han hufvudsakligen med gravyrerna till den svenska upplagan af nyss nämnda skrifter, hvilka gravyrer äro utförda efter teckningar af Hjelm och Swedman. Äfven ett och annat landskap lämnade H:s ateljé. Han föll dock tämligen snart (omkr. 1809) i djupt svårmod, som slutligen urartade till sinnesrubbning. — H:s arbeten äro ganska talrika och utförda dels i streckgravyr, dels i punkteringsmaner samt i akvatinta. Som akvatintagravör är han jämte J. Fr. Martin Sveriges förnämste, och i figurgravyr och figurteckning är han dennes öfverman. Han behandlar akvatintan med mjukhet och finhet samt förstår lyckligt att mildra dess enformighet och tyngd. Bland H:s efter egna teckningar utförda blad må nämnas Ph. Lailson (konstberidare), fru Casagli (dansös), båda i hel figur, flera karikatyrer, utsikter af Slottsbacken och Kungsträdgården (1801), Utsikt af kappkörningsbanan på Brunnsviken (ett intressant genreblad) o. s. v. Bland hans öfriga arbeten kunna, utom de ofvan omtalade, nämnas Kaffebeslaget (efter Nordqvist), Eldsvådan på Riddarholmen 1802 (efter Ulmgren), Utsikt af Höganäs' stenkolsgruva (efter Billqvist), porträtt af Gustaf IV Adolf, dennes drottning och flera berömda läkare samt bokillustrationer. ^—rn.* Heland, Frans Isak von, tonsättare, f. 11 juni 1843 i Stockholm, löjtnant vid Svea lifgarde 1864, kapten 1876, öfverstelöjtnant 1894, öfverste och chef för Jämtlands fältjägarregemente 1897—1904, började studera musik för Gille 1865 och för Berens 1868. Han har utgifvit flera häften sånger, bland hvilka åtskilliga blifvit populära, samt på Nya, Mindre eller Djurgårdsteatrarna fått uppförda operetterna Regementstrumslagaren (1870), Löjtnanten och hans kalfaktor (1874), Det var jag (1879), Rekryten (1881), Fåglarna (1882), Nattlampan (1886; till dessa tre sistnämnda har tonsättaren själf bearbetat texten) och Ulla Musköt (1890). Till sina 1886 utg. sånger (2 häften) m. fl. har H. själf författat orden. ^{A. L.}* Helander, Sven Viktor, målare, f. 12 aug. 1839 i Göteborg, d. 11 sept. 1901 i Düsseldorf, studerade i Köpenhamn och Stockholm och var sedan bosatt i Düsseldorf, där han 1878 blef svensk-norsk konsul. Han målade små interiörer med figurer: Utvandrarnas afsked, Kortspel i bondstuga m. fl. ^{G—g N.} Hel applikatur, mus. Se Applikatur. Helassonans, metr. Se Assonans. Helbad. Se Bad, sp. 614. Helbarkning, skogsv. Se Barkning. Helbig, Wolfgang, tysk arkeolog, f. 2 febr. 1839 i Dresden, 1865—85 andre sekreterare vid tyska (preussiska) arkeologiska institutet i Rom, där han fortfarande är bosatt, har offentliggjort en mängd arbeten rörande skilda arkeologiska frågor. Mest betydelsefulla äro hans undersökningar beträffande de antika väggmålningarna i Pompeji och Herculaneum. Han har visat, att dessa gå tillbaka på hellenistiska förebilder, och i samband därmed lämnat den första riktiga värdesättningen af den hellenistiska tidens konst och kultur. Hit höra bl. a. Wandgemälde der vom Vesuv verschütteten städte Kampaniens (1868) och Untersuchungen über die kampanische wandmalerei (1872). I sitt förträffliga arbete Das homerische epos, aus den denkmälern erläutert (1884; 2:a uppl. 1887) har han på förebildligt sätt sökt genom det till oss bevarade arkeologiska materialet belysa de homeriska ditkernas kulturförhållanden. Allmänt uppskattadt är H:s Führer durch die öffentlichen sammlungen klassischer altertümer in Rom (2 bd, 1891; 2:a uppl. 1899). En hel afdelning af Köpenhamns Glyptotek innehåller etruriska fornsaker, som till största delen samlats af H., och kallas Helbigs museum. H. är sedan 1881 korrespond. led. af Vitt. hist. o. ant. akad. ^{E. N—n.} Helblinde, nord. myt., Lokes broder, var son af jätten Farbaute och hans maka Laufey l. Nál. Ordet förekommer ock bland Odens namn. ^{Th. W.}* Helbonde. Se Bonde, sp. 1087. Helbra, by i preussiska reg.-omr. Merseburg