(Sachsen). 9,141 inv. (1900). Brytning af kopparmalm. ^{J. F. N.} Helbro(de)r. Se Syskon. Helbräddad, bot. Se Blad, sp. 617, 620. Helbrägdagörelse genom tron är en i äldre och nyare tid framträdande religiös terapeutik, som går ut på att med trons bön bota de sjuke. Grundstället, från hvilket man söker hämta bibliskt stöd för detta slags läkekonst, är Jakobsbrefvets uttalanden i kap. 5: 14 ff., där jämte bön smörjandet med olja i Jesu namn anbefalles; jfr ock Mark. 6: 13. Se Boltzius och Christian science. ^{E. S—e.} Held [he'lt], Friedrich Wilhelm Alexander, tysk skriftställare, f. 1813, d. 1872, var 1831—35 officer vid ett preussiskt infanteriregemente, därefter skådespelare och litteratör. Tillsammans med O. J. B. von Corvin-Wiersbitzki (se d. o.) utgaf han från 1843 i Leipzig tidningen "Die lokomotive", och efter dess indragning spelade han 1848 som redaktör för "Volksblatt" i Berlin och radikal folktalare en ganska betydande roll under revolutionstiden. H. blef sedermera regeringens man, fick 1850 en befattning i statens tjänst, men lämnade den snart och sysslade till sin död med tidningsskriveri, bl. a. som redaktör (1863—70) för "Staatsbürgerzeitung". H. utgaf Illustrierte weltgeschichte (i förening med Corvin, 4 bd, 1844—51, ny uppl., 8 bd, 1880—83, "Illustrerad verldshistoria", 4 bd, 1846—55) m. m. (^{V. S—g.}) Held [he'lt], Adolf, tysk nationalekonom, f. 1844 i Würzburg, d. 1880 i Schweiz (genom drunkning), blef 1868 e. o. och 1872 ord. professor i statsvetenskap vid universitetet i Bonn och 1880 i Berlin, var en af stiftarna och en verksam medlem af Verein für sozialpolitik (1872) och tillhörde "den katedersocialistiska" riktningen, men dess högra flygel. Af H:s i bokform utgifna arbeten må nämnas Sozialismus, sozialdemokratie und sozialpolitik (1878), hvari han framlägger katedersocialisternas principer och politik, samt det ofullbordade Zwei bücher zur sozialen geschichte Englands (1881). Däri lämnar han bl. a. en del bidrag till engelska industriens historia och anses därmed ha i ej ringa grad gifvit eggelse åt studiet af densamma i själfva England, ett studium, som sedan burit rika frukter. ^{J. R. N.} Heldaj. 1. En af Davids hjältar enl. 1 Krön. 27: 15; enl. 1 Krön. 11: 30 hette han Heled. — 2. En från Babel på profeten Sakarjas tid hemkommen jude (Sak. 6: 10). ^{E. S—e.} Heldenbücher (ty., "hjälteböcker") kallas ett par samlingar från midten af 1400-talet af gamla hjältedikter i mer eller mindre förändrad gestalt. Den ena, Das kleine heldenbuch (tryckt gång på gång 1491—1590, utg. af Keller, Lit. Ver. 87), innehåller dikterna om Ortnit, Wolfdietrich, Rosengarten och Laurin jämte en prosaframställning om dvärgar, jättar och hjältar. Den andra (utg. i von der Hagens och Büschings "Deutsche gedichte des mittelalters", bd 2), som förvaras på Dresdenbiblioteket, är en omarbetning af de flesta gamla hjältesångerna, afskrifven delvis af en viss Kaspar von der Roen 1472. Han och hans medarbetare ville hufvudsakligen rädda deras innehåll och ha därför obarmhärtigt förkortat dem; framställningen har därför blifvit opoetisk och förvirrad. Vidare finns en fullständig, i nyare tid gjord samling af forntyska hjältedikter ur Didriks af Bern och Nibelungarnas sagokrets i Hagens "Heldenbuch" (1855). Och under samma titel har Simrock bearbetat gamla hjältesagor, 6 bd, 1843—49. ^Kj—t. Helder l. den Helder, befäst sjöstad i nederländska prov. Nord-Holland, på yttersta spetsen af fastlandet midt emot ön Texel, skild från denna genom det 4 km. breda Marsdiep. H. var vid 1800-talets början endast en obetydlig fiskarby, men är nu en blomstrande handelsstad med 26,982 inv. (1906). Till stadens höjande har framför allt bidragit den viktiga nord-holländska kanalen, med hvilken den sammanbindes genom Helder-kanalen och hvars mynning, Nieuwediep, bildar dess egentliga hamn, med skeppsvarf, slussar, magasin och starka fästen. Den yttre hamnen rymmer bekvämt 300 skepp och är station för en del af nederländska flottan. Marinetablissemanget Willemsoord har två stora dockor, kaserner, sjukhus, ett meteorologiskt observatorium och ett ansedt marininstitut. Fästningsverken, som påbörjades 1811 af Napoleon I, blefvo färdiga 1830, men ha sedan ytterligare förstärkts och utgöras nu mot landsidan, där endast anfall af landsatta trupper med lätt artilleri anses behöfva befaras, af fort Erfprins vid Nordsjö- samt batterierna Oostoever och Westoever vid Zuiderzeekusten jämte en 3 km. lång och svagt bruten förbindelselinje, i hvars brytpunkt det till ett batteri ombyggda fortet Dirks-Admiral ligger. Kustverken sträcka sig från fort Kijkduin å västsidan till batterierna Luise och Wieshoofd vid nordösthörnet och tillöktes 1882 med ett fort på sandbanken Harsens, försedt med 2 pansarkupoler, hvardera med 2 st. 30,5 cm. kanoner. I krigstid kan H. som befäst läger upptaga ända till 30,000 man. Utanför Kijkduin segrade holländarna under de Ruyter och Tromp öfver engelsmännen 21 aug. 1673 (slaget vid Helders udde). Vid H. landsteg 27 aug. 1799, under Abercromby och hertigen af York, en engelsk armékår, som i förening med 13,000 ryssar trängde fransmännen tillbaka, hvarefter franska flottan, som nyss utlupit från H., gaf sig åt engelsmännen. ^{S. A. L.}* ^{L. W:son M.} Heldäckadt fartyg, skpsb., har minst ett öfver fartygets hela längd sig sträckande däck. Jfr Halfdäck. ^{C. K. S.} Hele. Se Hela. Heled. Se Heldaj. Helena (grek. Ἑλένη), grek. hjältes., dotter af Zeus och Leda, den lacedemoniske sagokonungen Tyndareos' gemål, och således syster till Dioskurerna (se d. o.). Enligt en af Homeros ännu icke känd saga bortröfvades hon som ung flicka af Theseus, men befriades af sina bröder. Sagorna prisa henne enstämmigt som den skönaste bland kvinnor, hvarför äfven en stor mängd furstar och ädlingar eftersträfvade hennes hand. Sedan Tyndareos låtit alla friarna edligen förbinda sig att samfälldt bistå och skydda den, som blefve utsedd till hennes gemål, förmälde han henne med Menelaos. Då H. sedermera af den trojanske konungasonen Paris (Alexandros) lockades att öfvergifva sin make och medfölja till Troja, gaf detta anledning till trojanska kriget. H:s oförlikneliga skönhet tillvann henne äfven trojanernas hjärtan, ehuru de på grund af all den ofärd, som kriget bragt öfver dem, hade skäl att vara henne gramse. Själf ångrade hon sitt lättsinne