för att åt sin äldste son, Ludvig Filip, grefve af Paris, rädda Frankrikes krona. Försöket misslyckades, och H. måste fly till Tyskland, där hon bosatte sig i Eisenach. Helena, drottning af Italien. Se Viktor Emanuel, konungar af Italien. Helena, astron., en af småplaneterna. Helena, förr namn på franska staden Elne (se d. o.). Helena, Saint, öar m. m. Se Saint Helena. Helena [he'linə]. 1. Hufvudstad i nordamerikanska staten Montana, 1,220 m. ö. h., vid Prickly pear, ett litet tillflöde till Missouri, och vid östra mynningen af Mullan-passet (1,822 m.), genom hvilket norra Pacificbanan går öfver Klippbergen, tillika station vid Union—Pacificbanan och S:t Paul—Minneapolis—Manitoba-banan. 10,770 inv. (1900). Katolsk biskop (sedan 1884). Universitet (metodistiskt). Staden ligger i ett af de rikaste grufdistrikten på jorden. I närheten varma mineralkällor. — 2. Stad i nordamerik. staten Arkansas, på högra stranden af Mississippi. 5,500 inv. (1900). Bomulls- och trähandel. (^{J. F. N.}) Helenaeld. Se Elmseld. Helene, pseudonym. Se Hülsen. Helenin, kem., ett i ålandsrot (af Inula Helenium) förekommande kristalliserande ämne, C₁₅ H₂₀ O₂, förmodligen ett hexahydronaftalinderivat. ^{P. T. C.} (^{H. E.}) Helenium L., bot., växtsläkte af fam. Compositæ, afd. Tubulifloræ, med 30 arter i Nord-Amerika. De äro upprätta örter med strödda, ofta nedlöpande hela blad och gula eller af gult, rödt och brunt brokiga korgar och odlas som prydnadsväxter i trädgårdar. ^{G. L—m.} Helenopolis. Se Drepanon 2. Helenos (grek. Ἔλενος), son till Priamos och Hekuba, likasom hon egande spådomsgåfva. Enligt senare sagor var han tvillingbror med Kassandra och efter Paris’ död förrädisk mot Troja. I Æneiden låter Vergilius H. stifta ett rike i Epirus. Helensburgh [he′lenṡbarə], stad och hafsbad i skotska grefskapet Dumbarton, vid Gareloch, en arm af Clyde, midt emot Greenock. 8,554 inv. (1901). ^{J. F. N.} Heleocharis l. Eleocharis Lestib. Knappsäf, bot., växtsläkte af fam. Cyperaceæ, föga skildt från Scirpus, hvarmed det ofta förenas. I Sverige finnas 5 arter, alla växande i vatten eller på fuktiga ställen; den vanligaste är H. palustris R. Br. ^{G. L—m.} Helfabrikat. Se Halffabrikat. Helfat, rymdmått. Se Fat. Helfenzrieder [-rīder], Johann Evangelist, tysk astronom och fysiker f. 1724 i Landsberg, d. 1803, jesuit, lärare i matematik vid universitetet i Ingolstadt, upptäckte 1766 en periodisk komet med 5 års omloppstid, hvilken dock senare icke återfunnits. H. utgaf en mängd astronomiska och fysikaliska arbeten, bland hvilka märkes Tubus astronomicus amplissimi campi cum micrometro suo et fenestellis ocularibus novum instrumentum etc. (1773). ^B—d. Helferich, Johann Alfons Renatus von, tysk (schweizisk) nationalekonom, f. 1817 i Schweiz, d. 1892 i München, blef 1844 e. o. och 1847 ord. professor vid universitetet i Freiburg, hvarifrån han 1849 förflyttades till Tübingen, 1860 till Göttingen och 1869 till München. Han var medutgifvare af ”Tübinger zeitschrift für die gesammte staatswissenschaft”; och offentliggjorde där en serie klassiska arbeten, särskildt öfver den österrikiska valutan sedan 1848, öfver hagelskadeförsäkringsväsendet och öfver reformen af de direkta skatterna i Bajern. Helfert, Joseph Alexander von, friherre, österrikisk jurist och statsman, f. 1820, blef 1847 lärare i romersk och kanonisk rätt vid universitetet i Krakau, var 1848—49 medlem af österrikiska riksdagen och 1848—60 understatssekreterare i undervisningsministeriet samt utnämndes ett par år senare till president i centralkommissionen för minnesmärken. 1854 erhöll han friherrlig värdighet och blef 1881 medlem af herrehuset. I politiken klerikal och federalist, var han en vän till Thun och Hohenwart. Bland hans många skrifter märkas Huss und Hieronymus (1853), Die österreichische volksschule (bd 1 och 3, 1860—61), Geschichte Oesterreichs vom ausgang des Wiener oktoberaufstands 1848 (4 bd, 1869—86), Marie Luise, kaiserin der franzosen (1873), Revision des ungarischen ausgleichs (2 bd, 1876), Karoline von Neapel und Sicilien im kampf gegen die französische weltherrschaft (1878; nytt arbete om henne 1884) och Aufzeichnungen und erinnerungen aus jungen jahren (1904). Helfjärding. Se Falu grufva, sp. 1342. Helfranskt band. Se Halffranskt band. Helfri, Helfrihet. Se Tull. Helg kallas den tid, under hvilken någon af de stora kyrkofesterna firas. Den räknas från aftonen före den första högtidsdagen. Julhelgen räknas från julaftonen t. o. m. trettondagen med inbegrepp äfven af mellanliggande söckendagar. Jfr Helgdag. Helga, astron., en af småplaneterna. Helgafell, gård på Island, vid Bredefjord, på norra sidan af Snæfellsnes, tillhörde under sagoperioden Snorre gode och Gudrun Osvifsdotter, som dog där. Senare fanns där ett nunnekloster. ^{C. R.}* Helga högben, zool. Se Låckespindlar. Helga korsaltaret. Se Altare, sp. 725. Helga lekama dag, gammal benämning på Kristi lekamens fest. Helgalekamensgillet i Stockholm. Se Gille, sp. 1167—68, och där anförd litteratur. Helgalär. Se Galär. Helga manna samfund, den gamla svenska öfversättningen (i det nuv. formuläret moderniserad till de heligas samfund) af lat. uttrycket communio sanctorum i den apostoliska trosbekännelsens 3:e artikel. Denna öfversättning återger dock säkerligen icke detta bekännelseleds ursprungliga mening. Genom de senare årens forskningar är det nämligen otvetydigt ådagalagdt, att det latinska ordet communio här ej är att fatta i konkret betydelse (= samfund), utan i abstrakt mening (= gemenskap). Ovisst är däremot, om ordet sanctorum bör fattas som maskulinum (= de heligas) eller som neutrum (= det heligas). I senare fallet skulle öfversättningen blifva "gemenskapen eller delaktigheten i det heliga", d. v. s. kyrkans heliga gåfvor: sakramenten o. s. v. (så särsk. Th. Zahn). De fleste forskare anse dock öfversättningen "de heligas gemenskap" vara den riktiga. Den närmaste anledningen till detta bekännelseleds — ett af det sist tillkomna i den apostoliska trosbekännelsen — uppställande