skulle då möjligen (efter en hypotes af A. Harnack) vara att söka i angreppen på den begynnande helgonkulten, hvilka kyrkan härigenom skulle velat afvärja. Dock medge ej blott själfva orden en allmännare tydning, utan man har ock från början däri inlagt tanken på den öfver hufvud mellan alla troende, särskildt ock mellan de aflidne och de nu lefvande, bestående gemenskapen. Den hos oss häfdvunna tolkningen utgår från Luther, som i bekännelsens "communio sanctorum", af honom öfversatt med "Die gemeine der heiligen", menade sig finna ett stöd för den af honom gentemot katolicismens hierarkiska kyrkobegrepp häfdade satsen, att kyrkan till sitt väsen intet annat är än församlingen af alla troende. Genom Luthers lärjunge Olaus Petri infördes, i dennes "Messeordning" af 1531, den motsvarande svenska öfversättningen. Härvid är dock att märka, att det svenska ordet "samfund" ännu vid denna tid, vid sidan af den konkreta betydelsen "församling" e. d., användes i den numera obrukliga abstrakta betydelsen af samlif, "gemenskap" e. d. — Med anledning af en motion af kontraktsprosten J. A. I. Sundelin beslöt emellertid 1908 års kyrkomöte att hos K. M:t anhålla, att i trosbekännelsen i stället för orden "de heligas samfund" måtte intagas orden "de heligas gemenskap". — Jfr vidare E. L. Petersson, "Betydelsen af uttrycket de heligas samfund" (1892), och E. Fredlund, "Credo sanctorum communionem" (1907). E. B—g. Helgarö, socken i Södermanlands län, Åkers härad. 2,154 har. 524 inv. (1908). Annex till Fogdö, Strängnäs stift, Domprosteriet. Helgasjön, insjö i mellersta Småland, 6 km. n. om staden Växjö, tillhörande Kinnevalds, Norrvidinge och Allbo härad af Kronobergs län. 162,6 m. ö. h. Areal 5,000 har. I sjön, som har mycket oregelbunden form och hvars vikar skjuta långt in i landet, ligga ön Helgö (Öjaby socken) samt flera holmar, hvilka äro skogbevuxna liksom stränderna. H. mottager vattnet från Madkroken, Örken, Innaren, Asasjön och Tolgsjön samt har genom Heligeå aflopp till Salen och Åsnen, hvilka sjöars slutliga aflopp till Östersjön är Mörrumsån. Helgason, Arni, isländsk präst, f. 1777, d. 1869, en bland de förnämste representanterna för den s. k. rationalistiska riktningen inom det isländska prästerskapet. Hans viktigaste arbete är en på Island ännu mycket läst predikosamling, Helgidaga-prédikanir (1839). H. var god vän till Rask, hvilken under sitt besök på Island (1813—15) jämte H. uppgjorde planen till Isländska litteratursällskapet ("Hið islenzka bókmentafélag"), som stiftades 1816. H. var i många år ordf. för detta sällskaps afdelning i Reykjavik. C. R. (R. N—g.) Helga Torstensdotter, kallad H. den fagra, en af hufvudpersonerna i sagan om Gunnlög Ormtunga (se d. o.). Helga (Heliga) Trefaldighets dag. Se Trefaldighetssöndag. Helga (Heliga) Trefaldighets församling. Se Bondkyrka. Helgdag kallas inom de kristna kyrkorna hvarje dag, som till erinring om någon troslära eller någon religiöst betydelsefull tilldragelse firas, liksom söndagen, med offentlig gudstjänst och hvila från arbetet. Sådana dagar äro i den svenska kyrkan, enl. k. förordn. 4 nov. 1772, de två första dagarna af de tre stora högtiderna (jul, påsk och pingst) samt nyårsdagen, trettondagen, Jungfru Marie bebådelsedag (en i vissa fall flyttbar helgdag), långfredagen, Kristi himmelsfärdsdag och midsommardagen (Johannes döparens dag). Äfven Marias kyrkogång (kyndelsmässodag), Mikaelisdag och allhelgonadag, hvilka förr på bestämd månadsdag firades som helgdagar, högtidlighållas numera, om de infalla på söckendag, nästföljande söndag. (Inträffar Marias kyrkogång i veckan före fastlagssöndagen, flyttas den till söndagen förut.) Den katolska kyrkan firar dessutom Kristi lekamens fest, festen för Marias obefläckade aflelse, Marie himmelsfärdsdag, Petrus' och Paulus' dag samt alla själars dag. Enl. k. kung. 4 okt. 1895 må ej å juldagen, långfredagen samt påsk- eller pingstdagen offentligen uppföras skådespel, gifvas offentlig föreställning i lindansning, konstridning eller annat dylikt, eller hållas offentlig maskerad, bal, lekstuga, s. k. varietétillställning eller andra sådana nöjen. Kyrkolagen stadgar (kap. 14, § 2), att bröllop ej få hållas på första dag jul, påsk och pingst. I det protestantiska Tyskland samt i Danmark och Norge är midsommardagen icke mera helgdag, hvaremot i Tyskland reformationsfesten firas som sådan. I Sverige firas hvarje års andra böndag som reformationsfest. — Om s. k. bankhelgdagar se d. o. (J. T. B.) Helge, ett namn, som burits af många i fornsagorna omnämnda konungar och hjältar. Af den äldre Eddans Helgesånger handlar den första om Helge Hjorvardsson, som blef gift med valkyrjan Svafa, konung Eylimes dotter. De två andra Helgesångerna handla om konung Sigmunds son Helge, med tillnamnet Hundingsbane, och hans kärlek till valkyrjan Sigrun, konung Högnes dotter. Enligt de gamles tro på en själavandring sägas Helge Hjorvardsson och Svafa ha blifvit födda på nytt i Helge Hundingsbane och Sigrun, liksom dessa senare ännu en gång blifvit återfödda, såsom Helge Haddingjaskate och Kara, Halfdans dotter, hvilkas lefnadsöden skildrats i den numera förlorade Kara-sången. Om dessa sagohjältars förbindelse med andra sagokretsar se S. Bugge, "Helgedigtene i den ældre Edda" (1896). Th. W. (B—e.) Helgeandsholmen, en af de holmar, på hvilka Stockholms stad är byggd, är belägen i Norrström (Mälarens utlopp i Östersjön) mellan stadsdelarna Norrmalm och Staden och tillhör sedan 1 maj 1906 Storkyrkoförsamlingen, efter att förut ha varit delad mellan Klara samt Jakobs och Johannes' församling. Den har uppstått genom utfyllning och förening af ursprungligen tre holmar: Stora Stockholmen l. den egentliga H. (i s.), Lilla Stockholmen l. Barkarholmen (i n.) samt Slaktar- l. Bryggeriholmen (nu en del af Strömparterren) och fått sitt namn efter ett å den förstnämnda holmen redan under den äldre medeltiden befintligt helgeandshus (se d. o.). Detta flyttades på grund af ett k. bref 1531 till Riddarholmen, och kronan förvärfvade huset med tillhörande tomt samt med ett undantag alla andra tomter därstädes. Barkarholmen åter med närmast omgifvande vatten och däri liggande skär donerades af Magnus Ladulås 1286 till Klara kloster och återkom i kronans ego genom Gustaf Vasas klosterreduktion (1527). Enligt en karta af 1689 voro tomterna v. om den öfver H. och Barkarholmen dragna Norrbrogatan upplåtna