åt enskilda, med undantag af två, af hvilka den sydligaste inrymde k. boktryckeriet. På östra sidan lågo, söderifrån räknadt, k. beridarhuset och k. stallet (uppbyggdt 1674), båda med kortsidorna åt gatan, vidare Klas Flemings hus samt på andra sidan den mellan holmarna rinnande kanalen Gref Pers (Per Brahe d. y:s) hus, som han byggt 1648. Sedan stallet 1696 nedbrunnit, uppfördes af N. Tessin d. y. ett nytt hofstall med långsidan vid Norrbrogatans östra linje. Gref Pers hus, som efter reduktionen kvarstod in på 1800-talet, nyttjades än till riksbibliotek, riksarkiv, af Vet. akad. och af borgrätten, än till husgerådskammare, bostad för hofstallmästaren m. m. — H. var förenad med staden inom broarna och Norrmalm medelst Gamla Norrbro, som gick från Mynttorget till sydöstra hörnet af f. d. Arffurstens palats. Denna bro refs, sedan nuv. Norrbro 1797 fullbordats. Mellan H. och Mynttorget lades 1843 en gångbro, som 1879 utbyttes mot en järnbro med körbana. Platsen för den basarbyggnad (se fig. 2), som 1838 uppfördes af ett enskildt bolag, tillhörde staten, som ock egde hofstallet och ett par andra egendomar, och resten tillhörde konungen enskildt, ehuru denna del i sin tid köptes af "K. M :t och kronan" för ryska understödsmedel (den s. k. rubelfonden). Strömparterren, hvars egenskap af förlustelseställe räknar sitt upphof från 1832, tillhör Stockholms stad.

Fig. 1. Helgeandsholmen i det skick den hade ännu på 1880-talet, sedd från Mälarsidan.

Sedan konungen erbjudit sig att till staten afstå sin nämnda eganderätt till en del af holmen med villkor, att ett nytt hofstall byggdes å annan plats för statsmedel, beslöt riksdagen 5 maj 1888 att låta uppföra ett hofstall å Artilleriplanen och därefter å Helgeandsholmen de s. k. riksbyggnaderna: ett hus för riksdagen (jämte Riksgäldskontoret och Justitieombudsmansexpeditionen) samt ett för riksbanken. Detta riksdagsbeslut fastställdes ytterligare 1891 och 1894. Det nya hofstallet å Artilleriplanen togs i besittning hösten 1893, hvarefter man i nov. s. å. skred till rifning af de gamla husen å holmen för att där uppföra riksdags- och riksbankshus. Dessa byggnader, uppförda efter 1894 fastställda ritningar af Aron Johansson, äro ur praktisk synpunkt skilda från hvarandra, men estetiskt förenade genom två öfver en gata, framdragen öfver holmen i Drottninggatans riktning (den s. k. Drottninggatans förlängning), uppförda tredelade hvalfbyggnader eller genomfarter, den norra och den södra. Det högre Norrbroplanet, hvarpå riksdagshuset är beläget med hufvudfasad och sidofasader, förmedlas med nyssnämnda lägre belägna gata genom två breda granittrappor. Från Drottninggatans förlängning leder hufvudingången till riksbankshuset. Gatan mellan de båda riksbyggnaderna är nu åt s. förenad med Mynttorget medelst en bred bro af järn och åt n. med Drottninggatan medelst en provisorisk gångbro af järnkonstruktion, hvilken kommer att efterträdas af en monumental stenbro i tre spann, som Stockholms stad efter underhandlingar med riksdagen förbundit sig att uppföra. Riksdagshuset (se afbildning å pl. XXIV till art. Byggnadskonsten) togs för sitt ändamål i besittning 1905 och Riksbankshuset (se afbildning i art. Riksbanken) 1906. Barriären mot Norrbro uppfördes 1907. Totalbeloppet af kostnaderna för båda byggnaderna jämte nödvändig byggnad af kajer samt byggnadsplatsens ordnande i öfrigt hade af K. M:t och riksdagen bestämts till 5 mill. kr., hvartill 1902 års riksdag beviljade ytterligare 2 mill. kr., så att, då till dessa läggas upplupna räntor, de af byggnadskommitterade för arbetena disponerade medlen torde kunna beräknas till närmare 11 mill. kr.

Fig. 2. Den 1903 rifna basarbyggnaden vid Norrbro (därbakom det tessinska hofstallets gårdssida).

Bland märkligare historiska tilldragelser, som timat på H., må nämnas afrättningen 28 okt. 1320 af konung Birgers son Magnus samt det nederlag, som upplänningarna där ledo 21 aug. 1463, då de tågat till hufvudstaden för att befria den af Kristian I fängslade ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna. Helgeandsholms beslut kallas en förfalskad akt, enligt hvilken ständerna vid ett möte på Helgeandsholmen i Stockholm 1282 skulle ha tillerkänt kronan de s. k. grundregalen (se d. o.) och tillika samtyckt till den första skattläggningen af Sveriges jord samt infört allmogens dagsverksskyldighet till kronan. Intet af detta leder sin upprinnelse från den ofvan angifna tiden. Skattläggningen är äldre, grundregalen och dagsverksskyldigheten betydligt yngre. Själfva mötet är ock efter all sannolikhet uppdiktadt. Den falska berättelsen uppgjordes för Johan III:s räkning och för att vinna hans gunst af den adlige godsegaren Palne Eriksson till Rafvenäs (af en släkt, som sedermera kallades Rosenstråle) och inlämnades till konungen vid hans besök i Norrköping 30 juni 1587. Samme Palne Eriksson har i våra dagar blifvit beslagen med åtskilliga andra förfalskningar, hvadan han med rätta af Erik Sparre kallas en "hufvudljugare". Vid den strid, som under senaste tid stått rörande den frågan, huruvida inom vissa vattenområden i Sverige en vattenrätt oberoende af strandeganderätt tillkommer kronan, har man från visst håll utan skäl sökt häfda äktheten af Helgeandsholmsbeslutet eller velat tillerkänna detsamma rättskraft på den grund, att det skulle konfirmerats af 1734 års riksdag. Litt.: C. G. Styffe, "Grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet af sextonde århundradet" (i Vitt. hist. o. ant. akad:s handlingar, bd 24, 1864),