Det tredje heliga kriget (357—346 f. Kr.) var en fejd mellan tebaner, lokrer, tessaler m. fl. å ena sidan och å den andra återigen fokierna, hvilka denna gång anklagades för att ha tillegnat sig och uppodlat ett åt den delfiske guden helgadt område. Detta krig, hvilket fördes med den största förbittring och slutade med fullständig sköfling af de flesta fokiska städer, blef ödesdigert för hela Grekland, emedan de förbundne, ur stånd att på egen hand kufva fokiernas motstånd, inkallade konung Filip II af Macedonien som utförare af amfiktyonernas beslut och sålunda gåfvo honom ett efterlängtadt tillfälle till inblandning i Greklands angelägenheter. Det fjärde heliga kriget fördes (339, 338 f. Kr.) enligt amfiktyonernas uppdrag af konung Filip mot den lokriska staden Amfissa, som beskylldes för att ha inkräktat på det delfiska tempelområdet. A. M. A. Heliga källor. Se Källkult. Heliga landet. Se Palestina. Heliga ligan (it. Liga santa), namn på åtskilliga förbund under 1500- och 1600-talet. De förnämsta voro den mot Frankrike riktade heliga ligan 1511 mellan påfven Julius II, Ferdinand den katolske af Spanien, republiken Venezia och (efter en tid) Henrik VIII af England; heliga ligan i Cognac (se d. o.) 1526, som ingicks mellan Frans I af Frankrike, påfven Klemens VII, republiken Venezia och Francesco Sforza emot kejsar Karl V samt heliga ligan i Nürnberg 1538, bildad af tyske konungen Ferdinand och de katolske furstarna i Tyskland till motvikt mot schmalkaldiska förbundet. Heliga Marias af Betlehem riddar- och hospitalitorden. Se Betlehemiter 2. Heliga natten, målarkonstens framställning af Jesu födelse i Betlehem. Särskildt berömd är Correggios (se d. o.) Herdarnas tillbedjan ("La notte") i Dresdens galleri. Heliga romerska riket af tyska nationen (lat. Sacrum imperium Romanum nationis Germanicæ, ty. Heiliges römisches reich deutscher nation), tyska rikets officiella namn åren 962 (då Otto I kröntes till romersk kejsare i Rom)—1806. Se vidare Tyskland. Heliga sakramentets kongregation. Se Dominikanorden. Heliga skaran (grek. hieros lochos) kallades i det forna Tebe en af Pelopidas (omkr. 378 f. Kr.) organiserad stamtrupp af 300 unga män ur de bästa familjer och alla framstående genom tapperhet, styrka och stridsvana. Denna skara, hvars alla medlemmar voro parvis förbundna genom en sannolikt erotiskt färgad vänskap, hölls på statens bekostnad ständigt under vapen och öfning. Dess bestämmelse var från början att försvara borgen Kadmeia, men sedermera deltog den med utmärkelse äfven i egentliga fältslag. Under Pelopidas' befäl bidrog den väsentligen till segrarna vid Tegyra (376) och Leuktra (371). Den stupade till sista man i slaget vid Chaironeia (338) och erhöll en i senare tid återfunnen gemensam graf. Samma namn antogs af en under grekiska frihetskriget (1821) af Ypsilantis sammanbragt friskara, hvilken nästan fullständigt nedgjordes i slaget vid Dragasani. A. M. A. Heliga skrift. Se Bibel. Heligas samfund, De. Se Helga manna samfund. Heliga stolen, påfliga stolen; påfvedömet. Heliga synoden. Se Grekisk-katolska kyrkan, sp. 225, Grekland, Rumänien och Ryssland. Heliga Treenighetens toskanska eremiter. Se Augustiner. Heliga Trefaldighetens brödraskap. Se Oratorianer. Heliga Trefaldighets dag. Se Trefaldighetssöndag. Heliga Trefaldighets församling. Se Bondkyrka. Heliga tre konungar kallas i den kristna sagan de tre vise männen (magerna), hvilka, enligt den bibliska berättelsen (Matt. 2: 1—12), ledda af en stjärna, kommo till Betlehem för att se den nyfödde Messias. Deras antal uppgifves ej i bibeln, men af tretalet af deras skänker slöt man, att de varit tre. Den senare kristna traditionen förvandlade magerna till konungar och gaf dem namnen Melchior, Kaspar och Balthasar. De betraktades som representanter för människosläktets tre hufvudstammar (enligt bibelns etnologi): den semitiska, den jafetiska och den hamitiska. Den yngste, Balthasar, afbildas inom den kristna konsten som etioper l. neger (jfr fig.). Man har i gammaltestamentliga profetior (Ps. 72: 10; Es. 49: 7) velat finna en häntydning om, att magerna skola ha varit konungar. Dessa häntydningar ha gifvit anledning till den form sagan antagit. Se vidare Epiphania.

Heliga tre konungars tillbedjan, målning af Albrecht Dürer (i Uffizierna, Florens).

Heliga träd. Se Trädkult. Heliga veckan. Se Påskvecka. Helige. Se Helgon. Helige ande, Den (lat. Spiritus sanctus; grek. to pneuma to hagion), teol., är i den kyrkliga treenighetsläran beteckningen för den "tredje personen i gudomen". — De i bibeln mötande utsagorna och föreställningarna om Guds ande eller den Helige ande (själfva detta, i N. T. vanliga, uttryck förekommer i G. T. endast Ps. 51: 13; Es. 63: 11, 14) äro af synnerligen rik och mångskiftande art. I G. T. framträder anden framför allt som den