parallell axel AR, att, när denna axel medelst ett urverk sättes i rotation, spegeln får en så afpassad rörelse, att ljuset SA från en viss himlakropp reflekteras i en oföränderlig, vanligen horisontell, riktning. Detta instrument är af stor nytta vid många astronomiska och astrofysikaliska undersökningar, i det att den astronomiska tuben eller spegelteleskopet, hvaremot strålarna kastas, kan med sina tillbehör, kamera, fotometer, spektralapparater e. d., fixeras i ett oföränderligt läge. Det första instrumentet af denna art konstruerades af S. Gravesende 1720; förbättringar ha i senare tider gjorts särskildt af Foucault och Repsold. — En modifierad form af heliostaten, som fått användning särskildt vid de moderna amerikanska observatorierna, kallas cœlostat (af lat. cœlum, himmel). B—d.

Heliostryck (af grek. helios, sol), ett fotomekaniskt reproduktionsförfarande för kopiering af ritningar, kartor etc., af i princip följande beskaffenhet. En zinkplåt öfverdrages med en blandning af gelatin och bikromat samt torkas och belyses i kontakt med den på ett genomlysande material (papper, kalkerväf) utförda originalbilden. Därvid garfvas gelatinet på de belysta ställena, under det att de af ritningens linjer för ljuset skyddade ställena förbli ogarfvade. Behandlas sedan kromatgelatinskiktet med ett lösningsmedel, som endast förmår bortlösa de ogarfvade ställena, blottas metallen på dessa ställen. Plåten öfverdrages därefter med fet färg, som då kommer i direkt beröring med metallen endast på de ställen, där denna är blottad; på öfriga ställen ligger det garfvade gelatinskiktet mellan metallen och färgskiktet. Bortlöses äfven det garfvade gelatinskiktet, medföljer den däröfver liggande färgen, men den blir kvar på de ställen, där den var i direkt beröring med metallen. Man erhåller sålunda på plåten en positiv bild af fet färg, som behandlas och tryckes som vid det litografiska förfarandet (jfr Litografi). J. Htzg. Heliotaktisk (af grek. helios, sol, och taktos, ordnad), bot., kallas hos fritt lefvande organismer en sådan rörelse, som bestämmes af ljusets styrka. Väl undersökta exempel härpå lämnar en del grönalger, t. ex. Volvox. I en skål med vatten simma dessa alger vid medelsvag belysning omkring i obestämda riktningar. Minskar man belysningen genom att flytta skålen bort från ett fönster, samlas algerna vid den mest belysta delen; blir belysningen åter för stark, uppsöka de de svagare belysta partierna. Genom dessa rörelser söka dessa växter den belysning, som är mest passande för deras lifsfunktioner. H. Hn. Helioterapi (af grek. helios, sol, och therapeia, vård), med., användande af solens ljus och värme som en särskild läkemetod, vanligen i form af solbad (se d. o.). Heliotermometer (af grek. helios, sol, therme, värme, och metron, mått), fys., instrument att mäta värmestrålningen från solen. Se Aktinometer. Heliotrop (af grek. helios, sol, och tropos, vändning) är en urspr. af Gauss uppfunnen apparat, som vid geodetiska mätningar tjänar till att låta en inriktad aflägsen terrester punkt genom reflekteradt solljus framstå som ett fixstjärnliknande föremål. Den består i sin enklaste form af en liten kring två axlar (en horisontell och en vertikal) vridbar spegel, som i midten har en liten cirkelrund öppning, och ett ungefär 1/2 m. därifrån befintligt rör med ett trådkors. Spegeln och röret äro fästa på ett bräde, som är uppställdt noggrant öfver den fixpunkt, som skall observeras. Den där stationerade medhjälparen inriktar observationsstationen genom hålet i spegeln och trådkorset i röret och vrider därefter spegeln omkring dess båda axlar, till dess att det från densamma reflekterade solljuset upplyser trådkorset. Då kastas solljuset emot observationsstationen, och spegeln synes därifrån som en stjärnliknande punkt af större eller mindre ljusstyrka, alltefter afståndet. Spegeln måste naturligtvis oupphörligt vridas, så att den följer solens rörelse. Med en liten spegel kan man på detta sätt göra mycket aflägsna, eljest icke igenkännbara punkter skarpt synliga. — 2. Bot. Se Heliotropium. — 3. Miner., en af inmängd klorit mörkgrön, med röda jaspisgnistor uppblandad kalcedonvarietet, som kommer från Egypten, Central-Asien och Indien samt användes till juvelerararbeten. Orsaken till namnet är den, att, enligt Plinius' berättelse, heliotropen under vatten utsatt för solljus återkastar rödt ljus. 1. B—d. 3. P. T. C.* Heliotropioideæ, bot. Se Borraginaceæ. Heliotropism (af grek. helios, sol, och trope, vändning), bot., en egenskap hos växterna, som yttrar sig däruti, att deras organ ofta intaga en bestämd ställning gentemot ljuset. Synnerligen tydligt framträder detta hos växterna i ett fönster, där grenarna sträcka sig mot det infallande ljuset. Växtens heliotropiska ställning bestämmes af ljusets infallsriktning. Grenar och bladskaft inställa sig mot ljuset i infallsriktningen, de äro positivt heliotropiska, under det att bladskifvorna äro diaheliotropiska, d. v. s. utbreda sig i ett plan, vinkelrätt mot det infallande ljuset, hvarigenom detta i så hög grad som möjligt kommer bladet till godo. Negativt heliotropiska äro klätterrötterna hos murgrönan, fikus och många rötter, som lefva i jorden, i det att de växa från det infallande ljuset. Heliotropismen är förenad med rörelsefenomen hos växterna, beroende därpå, att den ena sidan tillväxer starkare än den andra. Vid positiv heliotropism t. ex. tillväxer den från ljuset vända sidan starkare än den, som direkt träffas af ljuset. Märklig är den företeelsen, att ett organs heliotropiska egenskaper ofta växla med utvecklingen. Blomskaften hos Linaria cymbalaria t. ex. äro positivt heliotropiska. När frukten utvecklas, blifva de däremot negativt heliotropiska, hvarvid frukten böjes från ljuset in mot de skrefvor i muren, där denna växt helst växer. Ljusets intensitet utöfvar stor inverkan på de heliotropiska rörelsefenomenen. Vid svag belysning äro växterna positivt heliotropiska, vid öfvermåttan stark belysning negativt heliotropiska, däremellan finns ett aheliotropiskt mellanstadium. Växtens förmåga att på detta sätt uppsöka den bäst passande ljusintensiteten har kallats fotometri. H. Hn. Heliotropium L., Heliotrop, bot., växtsläkte