från tiden omkr. 450 f. Kr., skref kronologiska och lokalhistoriska arbeten på jonisk dialekt. De bevarade fragmenten finnas i Müllers "Fragmenta historicorum græcorum", I (1885). Hellant, Anders, astronom, f. 30 nov. 1717 i Torneå, d. 23 nov. 1789, blef extra kanslist i Västerbotten 1735, deltog 1736—37 under Maupertuis i gradmätningen i Lappland och blef 1737 auskultant i Kommerskollegium. Under A. Celsius presidium utgaf han 1738 i Uppsala en afh. på latin och svenska rörande Et nyt sätt at fiska i the norländska elfwer, men afbröt sedermera sina akademiska studier. H. blef 1741 vice häradshöfding och bosatte sig i Torneå, där han egnade sig åt praktisk verksamhet. Han deltog emellertid 1748—49 som astronomisk observatör i svenska gränskommissionen, blef 1750 led. af Vet. akad., 1756 ekonomie-direktör i Lappmarken och sysselsatte sig på lediga stunder fortfarande med astronomiska observationer. H. var en af de förste, som observerade den svenska vallens höjning. Som astronom utförde han bl. a. åtskilliga longitudbestämningar. Bland hans skrifter må nämnas 18 uppsatser i Vet. akad:s Handl., däribland Magnetnålens misvisning etc. i Upsala (1740) och Om vattnets värma i Norden (1753), samt almanacker till Torneå horisont för 1744 och 1748; i 1744 års almanack finns en beskrifning öfver staden Torneå. (B—d.) Hellaryd, socken. Se Hällaryd. Hellas (grek. Ἑλλάς) kallas hos Homeros en stad med dess område i det sydtessaliska landskapet Ftiotis. Namnet H. utsträcktes sedermera till hela den grekiska världen och är f. n. den inhemska benämningen för konungariket Grekland. A. M. A. Hellberg, Johan Karl, publicist, ämbetsman, f. 16 nov. 1815 i Göteborg, d. 5 okt. 1877 i Stockholm, blef student i Uppsala 1835 och inskrefs 1839 efter aflagda ämbetsexamina i flera verk, men egnade sig hufvudsakligen åt journalistiken, först i tidningen "Svenska biet", sedan i halfveckotidningen "Morgonen" (ett konservativt oppositionsblad mot Oskar I) samt från slutet af 1845 i "Post- och inrikes tidningar", för hvilka han var hufvudredaktör 1847—56. Sistnämnda år blef han postkommissarie och 1857 postdirektör i Hamburg, hvilken befattning han innehade till 1869, då svenska postkontoret därstädes indrogs. Därefter sysselsatte han sig med omfattande skriftställarverksamhet och spiritistiska studier. H. tillhörde inom politiken "yttersta högern" och visade sig efter Karl Johans död "mera konungsk än konungen själf". Sedermera trädde han emellertid i förbindelse med konung Oskar I och belönades med postdirektörstjänsten i Hamburg. Den vana vid polemik, som H. under sin publicistiska verksamhet förvärfvat, öfvergaf han ej heller som ämbetsman. Han omfattade med stort intresse postväsendet och dithörande frågor, som han behandlade i tidningsartiklar och broschyrer samt i en särskild af honom under vistelsen i Hamburg utgifven tidskrift, "Svenskt postarkiv". Hans vidlyftigaste arbete, hvilket han utgaf under pseudonymen Posthumus, är Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 inom och utom fäderneslandet (12 dlr, 1870—74), som innehåller en mängd notiser om svenska offentliga förhållanden, men är starkt partifärgadt. Hellberg, Johan Fritiof, tidningsutgifvare, boktryckeriidkare. Se Idun, boktryckeriaktiebolag, och Idun, illustrerad veckotidning. Hellberg, Karl Maurits Bernhard, tidningsman, f. 14 okt. 1859 i Långseruds församling, Värmland, blef 1888 filos. kandidat i Uppsala, ingick hösten s. å. i "Karlstadstidningens" redaktion och är sedan 1890 nämnda tidnings redaktör. H. är till sin politiska och sociala ståndpunkt utprägladt radikal. I rösträttsrörelsen deltog han mycket verksamt, var medlem af rösträttsföreningarnas öfverstyrelse och vice ordf. vid "folkriksdagarna" 1893 och 1896 samt tog initiativ till den 1899 öfverlämnade stora rösträttspetitionen. I försvarsfrågan skilde han sig 1901 från flertalet meningsfränder och ansåg, fastän nitisk fredsvän, en väsentlig utsträckning af den allmänna värnplikten så omedelbart påkallad af tidsförhållandena, att den borde antagas äfven utan vederlag af allmän rösträtt. Han deltog i sträfvandena att åstadkomma ett politiskt och socialt samarbete mellan Sveriges och Norges demokratiska grupper, men fasthöll alltid krafvet på en samfälld och enhetlig utrikesledning. Efter unionsupplösningen var han en bland dem, som i pressen allra bestämdast uppträdde för en fredlig uppgörelse. Starkt intresserad för folkupplysnings- och reformarbetet har H. bl. a. gifvit uppslag till en värmländsk folkets-husfond för anskaffande af samlings- och möteslokaler för landsbygdens ungdom. T—s. Hellby. Se Hällby. Hell dig, du höga Nord, ofta sjungen fosterländsk sång, författad 1835 af kaptenen Fredrik Bernhard Cöster (f. 1796, d. 1878, författare till "Myosotis", en samling dikter och reseskildringar 1862, m. m.), och tonsatt af Crusell. Helle, grek. myt. Se Argonauterna, sp. 1447. Hellebard. Se Hällebard. Helleberga, socken. Se Hälleberga. Helleborein, Helleborin. Se Helleborus.

Helleborus niger.

Helleborus L., bot., ett örtsläkte inom fam. Ranunculaceæ, igenkännes genom sina 5 stora, rundade, trubbiga, kvarsittande kalkblad och sina många kranssittande honungsgömmen. Örtbladen äro vanligen fotnerviga, ofta öfvervintrande. Släktet har 15 arter, som förekomma å södra Europas berg. De blomma mycket tidigt på våren, t. o. m. under