1400-talet hade ett värde af 1/2 pfennig, nedsjönk till skiljemynt under 1600- och 1700-talen samt då slogs äfven i koppar och slutligen försvann vid markräkningens införande på 1870-talet. — 2. I Österrike sedan 1892 minsta myntenheten, ett bronsmynt = 1/100 krone, = 0,756 öre. Äfven stycken om 2 heller slås. I Ungern kallas heller fillér. Heller, Joseph, tysk konsthistoriker, f. 1798, d 1849, var egare af en betydande kopparstickssamling och utgaf bl. a. L. Cranachs leben und wirken (1821), Geschichte der holzschneidekunst (1822), Lexikon der vorzüglichsten kupferstecher (1823—36), Das leben und die werke Albr. Dürers (1827—31) och Monogrammenlexikon (1831). <img l>

Heller, Stephen, ungersk pianist och tonsättare, f. 1814 i Pest, d. 1888 i Paris, utbildades af pianolärare i Wien och uppträdde första gången 1827. Efter en stor konsertresa genom Tyskland 1829 stannade han 1830—38 i Augsburg, där han kom till mognad och klarhet öfver sig själf samt försökte sig med kompositioner, hvilka varmt lofordades af Rob. Schumann. 1838 bosatte han sig i Paris, där han umgicks med Chopin, Liszt, Berlioz m. fl. samt småningom vann stort anseende som konsertspelare och lärare, slutligen äfven som kompositör. Hans bättre tonsättningar (mest karaktärsstycken för piano: Im walde, Nuits blanches, Promenades d'un solitaire, Kinderscenen, Tarantellen, Études m. m.) utmärka sig för en utsökt, naturfrisk poesi samt en sällsynt grace och elegans; de äro något besläktade med Chopins, dock med fullt utpräglad originalitet samt mera enkla i harmoniskt och liffulla i rytmiskt afseende. Paris konservatorium erbjöd honom, ehuru förgäfves, en professorsplats och har bland sin undervisningsmateriel upptagit de flesta af hans kompositioner. Biogr. af Barbedette (1876). A. L.* Heller, Simon, österrikisk blindpedagog, f. 1843 i Tachau, Böhmen, sedan 1873 föreståndare för judiska blindinstitutet på Hohe Warte i Wien, som under hans ledning betydligt utvidgats, är mest bekant genom sina forskningar öfver psykiska abnormiteter. Han iakttog tidigt s. k. psykisk döfhet, som han behandlat med framgång, och anser sig ha iakttagit en motsvarande abnormitet på synsinnets område. I Wiens läkarsällskap demonstrerade han 1901 en gosse, som han "lärt se". Hans arbete för en psykologisk-vetenskaplig grund för blindpedagogiken har fullföljts af hans son, Teodor August H. (f. 1880, lärjunge af Wundt, direktor vid Heilpedagogische anstalt i Wien-Grinzling), som liksom fadern är en produktiv skriftställare. G. Å. Hellerström, Josef Alfred, arkitekt, f. 19 mars 1863 i Stockholm, elev 1883—85 vid Tekniska högskolan och 1885—88 vid konstakademien, bosatt i Hälsingborg, lärare vid denna stads tekniska skola 1892 och stadsarkitekt 1903. Bland hans arbeten märkas i främsta rummet det ståtliga Rådhuset i Hälsingborg (1891), Frimurarlogen, Allmänna läroverket, en folkskola i nämnda stad, Kärnans restaurering samt katedralskola, hotell, posthus, nya biblioteksbyggnaden m. m. i Lund. J. K—e.* Hellerup, förstad till Köpenhamn, vid Sundet, utgör sedan 1901 egen socken, men hör eljest till Gjentofte kommun. 8,729 inv. (1906). H. har uppstått efter Klampenborgbanans öppnande 1863, och både den nordsjälländska järnvägen och kustbanan till Helsingör gå härförbi. Det har fullständigt prägel af stad och omfattar en mängd villor samt flera stora fabriker, H:s glasbruk och Tuborgs ölbryggeri och mineralvattensfabrik (inalles 400 arbetare), och Tuborgs hamn. E. Ebg. Hellesens torrelement. Se Galvaniskt element, sp. 668. Hellesjö, socken. Se Hällesjö. Hellesponten (grek. Hellepontos, "Helles haf"), det forna namnet på sundet vid Dardanellerna (se Dardanellerna). Det fick sitt namn efter Helle, som på flykten till Æa (Kolchis), enligt sagan, drunknade där (se Argonauterna, sp. 1447). Hellestad, socknar. Se Hällestad. Helleu [elȫ], Paul César, fransk konstnär, f. 1859, gjorde sig som målare omtyckt genom finkänsliga stämningar af aftonens melankoli eller ensamhetens poesi i gamla parker eller kyrkor (Versaillesparken och Kyrkinteriör, båda i Luxembourg-museet) och genom med säkerhet fångade friluftsstudier från kusten och från segelfärder till hafs. Sin egentliga ryktbarhet har han vunnit som etsare; i denna konst är han lärjunge af James Tissot. Han är här företrädesvis den mondäna damens och barnens skildrare. Han utför oftast sina bilder helt lätt och summariskt med torr nål. Äfven hans pasteller, teckningar och litografier äro högt skattade. H:s etsningar räknas till öfver 1,800 blad. Nationalbiblioteket i Paris eger omkr. 100; äfven British museum har en samling. H. har utgifvit flera album med teckningar, senast Nos bébés (1906). G—g N. Hellevoetsluis [hellevo'slöjs] l. Helvoetsluis, befäst sjöstad på ön Voorne i nederländska prov. Syd-Holland, vid norra stranden af Rhenmynningen Haringvliet, med förträfflig redd och en rymlig hamn, som är i stånd att upptaga hela nederländska flottan. 4,152 inv. (1900). Arsenal, skeppsvarf, 2 dockor och en 16 m. bred sluss, som trotsar den högsta flod. Navigationsskola och vacker reformert kyrka. 1688 afseglade från H. Vilhelm af Oranien med en flotta af 50 skepp och 14,000 man för att intaga Englands tron. 1795 intogs staden af fransmännen och besattes af engelsmännen 1813. (J. F. N.) Hell gate [he'l ge͡it], "helvetesporten", sund i Nord-Amerika. Se East river. Hellhoffit. Se Sprängämnen (Sprengels). Hellichius, Abraham. Se Gustafschöld. Helliesen, Henrik Laurentius, norskt statsråd, f. 20 dec. 1824 i Bodö, d. 22 juli 1900, blef student 1842, aflade juridisk ämbetsexamen 1847 samt blef 1853 ämbetsman i Finansdepartementet. 1860—63 var han amtman i Nedenæs och Råbyggelagets amt, blef sistnämnda år medlem af statsrådet och chef för Finansdepartementet, tills han 22 mars 1884 af riksrätten dömdes ämbetet förlustig. Från 1885 var han tullskrifvare i Kristiania. O. A. Ö.