blef 1883 led. af konstakademien i Stockholm och 1885 vice professor därstädes; han utnämndes 1886 till professor vid Berlin-akademiens målarskola, nödgades 1888 taga afsked på grund af sjuklighet och vårdades sedan mars 1889 på en anstalt för sinnessjuka i München. H. målade äfven Luthers ankomst till Wartburg (1883), I snön (1884; Nationalgalleriet i Berlin), Gustaf Adolfs lik inskeppas i Wolgast (1885, Stockholms slott). Hus' vandring till bålet (1887), själfporträtt (1888; Uffiziernas galleri i Florens) samt smärre akvareller (några af dem på Nationalmuseum) och oljemålningar — däribland flera humoristiska munkmotiv, såsom I fastan, Munk som trädgårdsmästare (1884, Göteborgs museum), En gurmand, kostymgenrer (Alter schwede, Gamla minnen), arkitekturmotiv och äfven landskap. Bland några kraftiga och intressanta porträtt, som han målade, märkes det af hans svärfader, professor Thiersch sittande ute i det fria. — H:s historiemålningar ge i främsta rummet tidskaraktären och ega en liflig målerisk hållning och uttrycksfulla typer. De äro ej fria från att göra intryck af teaterscener, ett genomgående drag hos den skola han slöt sig till i Tyskland. Jfr H. Wilke, "Biographie des malers C. G. Hellqvist" (1891). G—g N. Hellriegel [-rīgel], Hermann, tysk landtbrukskemist, f. 1831, d. 1895 som direktör för försöksstationen i Bernburg, Anhalt, anställde omfattande undersökningar öfver växters näring, särskildt öfver vissa växters förmåga att upptaga luftens fria kväfve genom bakteriers närvaro. Bland hans skrifter må nämnas: Beiträge zu den naturwissenschaftlichen grundlagen des ackerbaus mit besonderer rücksicht der agrikulturchemischen methode der sandkultur (1883), Beziehungen der bacterien zu der stickstoffernährung der leguminosen (1887) och Untersuchungen über die stickstoffnahrung der gramineen und leguminosen (i förening med H. Wilfarth, 1888). T. K. Hellstad, socken. Se Hällstad. <img l>

Hellstenius, Johan August Konstantin, historiker och statistiker, f. 4 mars 1834 i Göteborg, d. 11 aug. 1888 i Marstrand, blef student i Uppsala 1850 och filos. doktor 1860,, antogs s. å. till e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket, kallades 1862 till docent i svensk historia och befordrades 1866 till ord. amanuens vid nämnda bibliotek. 1869 blef han aktuarie i Statistiska centralbyrån, var 1877—80 verkställande direktör vid "Centraltryckeriet" i Stockholm och återgick 1880 som förste aktuarie till Statistiska centralbyrån. Vid den internationella statistiska kongressen i Stockholm 1874 fungerade H. som sekreterare. 1875 förordnades han att vara led. i förberedande skattejämkningskommittén samt att tillika som sekreterare biträda densamma, och 1879 utsågs han till sekreterare i skatteregleringskommittén. Skrifter: Några blad ur Göteborgs historia (1870), Skördarna i Sverige och deras verkningar (1871), Studier i jemförande befolkningsstatistik (1874), Grafiska framställningar af valen till andra kammaren (s. å.), Kommerskollegii statistiska berättelser för 1873 (1875, granskning), Statistiska meddelanden (1876), Lefnadsteckning öfver E. G. Geijer (s. å., i den då utkommande uppl. af E. G. Geijers "Saml. skr."; äfven särsk. utg.) m. fl. Därjämte författade han en del af Statistiska centralbyråns publikationer (bl. a. biträdde han Fr. Th. Berg vid utarbetandet af Sveriges andel i Statistique Internationale i État de la population, 1878) samt ett stort antal uppsatser i Nordisk familjebok, tidskrifter och tidningar, redigerade de svenska ämnen behandlande artiklarna i 12:e och 13:e uppl. af Brockhaus konversationslexikon samt utgaf 10:e och 11:e delarna af B. von Schinkels "Minnen ur Sveriges nyare historia" (1868—72). H. förenade med lifligt vetenskapligt intresse en god stilistisk framställningsförmåga och bidrog mycket till att göra statistiken populär i Sverige. (G. S—g.) Hellström, Ture Gustaf, läkare, f. 28 aug. 1857 i Nyköping, blef student i Uppsala 1876, med. kandidat 1882, med. licentiat 1887 samt öfverläkare vid epidemisjukhuset (se d. o.) i Stockholm 1893. Han blef med. hedersdoktor i Uppsala 1907. H. har särskildt på de epidemiska sjukdomarnas område utöfvat en mycket betydande verksamhet samt i en mängd afhandlingar redogjort för sin rika erfarenhet rörande dem. Framför allt betydelsefulla äro hans många inlägg i frågan om difteriens behandling med antidifteriserum. R. T—dt. Hellström, Paul, agronom, riksdagsman, f. 8 jan. 1866 i Umeå, blef filos. doktor i Uppsala 1891 och genomgick Ultuna landtbruksinstitut, där han 1891 blef tillf. och 1892 ord. lärare i kemi. 1895 kallades han till föreståndare för den nyinrättade kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och därvarande frökontrollanstalt 1896 samt blef s. å. sekreterare och 1907 kamrerare hos Norrbottens läns hushållningssällskap. Hans nitiska arbete tillkommer stor förtjänst om den norrländska landthushållningens framåtskridande. 1903—05 var H. representant för Norrbottens läns städer i riksdagens Andra kammare, där han gjorde sig bemärkt som förfäktare af liberala idéer och en af det proportionella valsättets lyckligaste förespråkare. Den senare omständigheten föranledde, att liberalerna 1905 ej återvalde honom. Sedan 1906 är H. förlikningsman i öfre norra distriktet. Han har författat några kemiska och botaniska afhandlingar samt en mängd redogörelser och populära uppsatser rörande ämnen tillhörande landthushållningen. H. är led. af Landtbr. akad. (1902). H. J. Dft. Hellström, Anna Dorotea, operasångerska. Se Oscár. Helluland. Se Amerika, sp. 811, och Vinland. Hellund. Se Helgoland. Hellwag, Christoph Friedrich, tysk vetenskapsman, f. 6 mars 1754 i Calw, Württemberg, d. 16 okt. 1835 som stads- och provinsialläkare i Eutin. H:s märkliga afh. De formatione loquelæ (1780; se Fonetik) har ånyo utgifvits af W. Vietor (1886). Äfven på andra områden än fonetikens gjorde H. intressanta fysikaliska iakttagelser. Se t. ex. Chladni, "Akustik", § 59. H. P. Hellwald [-valt], Friedrich Anton Heller von,