österrikisk kulturhistoriker och geografisk
författare, f. 1842 i Padua, d. 1892 i Kannstatt,
ingick i österrikiska armén, men antog 1864
en civilbefattning för att bättre kunna egna
sig åt sina älsklingsstudier: geografien
och därmed besläktade vetenskaper. 1866, när
krig bröt ut mot Preussen, kallades han åter
till vapen, ingick sedermera i redaktionen
för "Österreiehische militäre zeitschrift"
samt redigerade 1872—81 "Das ausland". Bland
hans många, icke alltid tillräckligt grundliga
arbeten märkas
Die amerikanische völkerwanderung
(1866),
Maximilian I, kaiser von Mejiko (1869),
Die russen in Centralasien (1873),
Centralasien
(1875; 2:a uppl. 1880),
Kulturgeschichte
in ihrer natürlichen entwickelung (1875;
4:e uppl. 1896—98),
Die erde und ihre völker
(1876—77, 4:e uppl. 1897; "Jorden och dess folk",
1876—79, ny uppl. 1897—1900),
Die heutige Türkey
(tills. med L. C. Beck, 1877; "Turkiet i våra
dagar", s. å.),
Im ewigen eis (1879—81; "I höga
norden", s. å.),
Naturgeschichte des menschen
(1880—85),
Amerika in wort und bild (1884—85)
samt den geografiska årsboken
Die weite welt
(1885—87).
Hellvi, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 3,951 har. 563 inv. (1908). Annex till
Lärbro, Visby stift, Norra kontraktet.
Hellöa, bergsv. Se
Cirkelhop.
Helm, Clementine, pseudonym. Se
Beyrich.
Helm, Theodor, österrikisk musikskriftställare,
f. 1843 i Wien, studerade juridik, men egnade
sig 1867 åt musikkritik och blef sedan
medarbetare i "Tonhalle", "Musikalisches
wochenblatt", "Wiener fremdenblatt" och
"Pester Lloyd" m. fl. pressorgan samt 1874
lärare i musikens historia och estetik vid
Horákska musikskolan. H. anses som en af
Wiens bästa kritiker; han hyllar den nytyska
riktningen. Han har utgifvit bl. a. analyserande
arbeten öfver Beethovens stråkkvartetter
(1885) och Mozarts pianokonserter.
A. L.*
Helmarsch. Se
Fäktkonst, sp. 214.
Helme, en 90 km. lång biflod fr. v. till
Unstrut i Thüringen, börjar s. om Harz och
genomflyter Goldene aue (se d. o.), hvars
öfversta del förr kallades
Helmengau.
J. F. N.
Helmend. Se
Hilmend.
Helmengau. Se
Helme.
Helmerding, Karl, tysk komisk skådespelare,
f. 1822 i Berlin, d. där 1899, var 1855—78
vid Wallner-teatern därstädes den förnämste
uppbäraren af den lokala berlinska farsen,
hvari han utmärkte sig genom bitande kvickhet
och helgjuten rollgestaltning. Bland hans roller
nämnes främst
Weigelt i "Mein Leopold". Han
skref och öfversatte äfven pjäser. Jfr Kohut,
"Karl H." (1892).
Helmers, Jan Frederik, nederländsk skald,
f. 1767, d. 1813, urspr. köpman, egnade sig
sedermera åt litteraturen, vardt först bekant
genom en hymn till Bonaparte (1801), hvars
förtryck öfver Holland snart förvandlade H. till
hans bittra fiende. Bland hans patriotiska
dikter intas första rummet af
De hollandsche
natie (1812; ny uppl. 1821), ett dityrambiskt
förhärligande af det nederländska folket. H:s
dikter utkommo 1809—10 i 2 bd,
Nagelatene
gedichten i 2 bd, 1815 (ny uppl. 1884). Se
Schotels biogr. (1859).
Helmersen, Gregor von, rysk naturforskare,
f. 1803, d. 1885, följde 1826 sin lärare
Engelhardt på en geologisk forskningsfärd till
nedre Volga och Ural. Därefter undersökte
han under vidsträckta resor de geologiska
förhållandena i de flesta af Europas länder
och i västliga delen af Asien. Sålunda besökte
H. 1829 södra Ural och åtföljde Humboldt från
Slatoust till Orenburg; 1830—32 genomreste han
Tyskland, Österrike och Schweiz, 1833 norra Ural
och 1834 Altai. Sedan 1838 professor i geognosi
vid och 1865—73 direktör för bergsinstitutet
i Petersburg, som 1872 organiserades till en
fri akademisk högskola, företog han hvarje år
studieresor till olika delar af ryska riket. Sina
vetenskapliga forskningar offentliggjorde han
förnämligast i Petersburg-akademiens skrifter,
i ryska tidskriften för bergsväsendet samt i
"Beiträge zur kenntniss des russischen reiches
und der angrenzenden länder Asiens", hvilka han
sedan 1839 utgaf tills. med K. E. v. Baër och
senare med Schrenck. 1841 offentliggjorde han en
geologisk karta öfver Ryssland (3:e uppl. 1873).
Helmersholmen, i Düna utanför Riga. Vid
anfallet på denna stad i juli 1700
byggde sachsarna batterier på H.
L. W:son M.
Fig. 1. Helmershus, manbyggnaden.
Helmershus, egendom i Österslöfs socken,
Kristianstads län, tax.-v. 45,000 kr. Den
slottsliknande hufvudbyggnaden (se fig. 1)
är efter ritning af J. F. Lilljekvist uppförd af nuv. egaren,
grosshandlaren Helmer Örtengren. Denne har på
egendomen anlagt Sveriges största fruktodling,
omfattande (inberäknadt en närliggande mindre
gård) 8,500 träd. Af hela trädbeståndet
utgöras inemot 7,000 st. af äppel-, 1,000
st. päron-, 500 st. plommon- och ett mindre
antal körsbärsträd. Såväl dvärgformiga som
hög- och halfstammiga träd ha planterats,
hvarjämte ett stort antal spaljé- och formträd
uppdragits. Den kalkrika jordmånen i förening
med det för kalla vindar väl skyddade läget
medger en lönande odling äfven af mera ömtåliga
och värmebehöfvande sorter, såsom renetter och
sent mognande päron. Största delen af sortimentet
utgöres därför af finare bordsfrukter, endast en
mindre del af hushållssorter. För pomologiska
studier och försök har planterats ett stort
antal mindre vanliga sorter, den ojämförligt
största samlingen inom landet. Fruktodlingen
bedrifves landtbruksmässigt, då så godt som
all odlad mark (med undantag af mossjorden)
planterats med
