utgåfvos 1881—95 i 3 bd. Af hans
efterlämnade föreläsningar i teoretisk fysik
(
Vorlesungen über theoretische physik) ha
1897—1907 6 bd utkommit, innehållande Dynamik
diskreter massenpunkte, Dynamik kontinuierlich,
verbreiteter massen, Mathem. prinzipien
der akustik, Elektrodynamik und theorie des
magnetismus, Elektromagnetische theorie des
lichtes, Theorie der wärme. — H. blef 1866
led. af Vet. akad. och 1870 af Mus. akad. i
Stockholm, 1868 af Fysiogr. sällskapet i
Lund och 1872 af Vet. soc. i Uppsala. 1891
blef han hedersborgare i Charlottenburg. En
marmorstaty öfver honom restes 1899 framför
Berlinuniversitetet; en annan minnesvård står
på Potsdamerbrücke i Berlin. Se Königsberger,
"H. v. H." (3 bd, 1902—03), samt arbeten af
Goldschmidt (1898), Gross (s. å. och 1902) och
Conrat (1904).
(R. T—dt.)
Helminth Volger,
miner., maskformigt krökta
och vridna små aggregat af
proklorit,
ofta inneslutna i andra kristaller.
A. Hng.
Helminthiasis (af grek.
helmins, mask). Se
Masksjukdom.
Helminthica. Se
Maskfördrifvande medel.
<img l>Kornrötter, missbildade
genom kornålen.
Helminthocecidier, bot., zool., gallbildningar
på växter, förorsakade af maskar, speciellt
nematoder. Flera af dessa angripa kulturväxter
och kunna göra stor skada. Sålunda åstadkommer
Tylenchus Hordei, kornålen, på rötterna
af korn och andra gräs krokiga och vridna
uppsvallningar (se fig.); kornplantorna gulna,
de starkast angripna dö snart, de öfriga bli
svaga och ge litet eller dåligt korn.
Tylenchus
scandens, hveteålen, är orsaken till
hvetets gallkorn (se d. o.).
Tylenchus
devastator, stjälkålen l.
klöfverålen,
förekommer på en mängd olika växter. På
råg och hvete åstadkommer den uppsvallning af
strået och bladslidorna och krusning af bladen,
angripen rödlök blir sprickig, beroende på
de inre lökfjällens abnorma förtjockning,
på klöfver och lucern framkallas förkrympta,
nedtill ofta förtjockade skott.
Heterodera
radicicola åstadkommer på ett stort antal
växter, t. ex. sallat, morötter, klöfver,
berberis, päron, hassel o. s. v., rundade,
nästan ärtstora gallknölar på rötterna.
G. L—m.
Helminthocorton, bot. farm. Se
Florideæ.
Helminthosporium, bot., svampsläkte
af gruppen
Dematieæ bland
fungi imperfecti
(se d. o.). Flera arter, såsom
H. gramineum
Rabh. och
H. teres Sacc. på korn och
H. Avenæ
Eid. på hafre, äro parasiter på sädesslagen
och kunna förorsaka stor skada. Svampen visar
sig på bladen som gulaktiga eller bruna
strimmor och fläckar. Vid stark infektion
af svampen blifva plantorna små och sterila.
G. L—m.
Helmintologi (af grek.
helmins, mask,
och
logos, lära),
med., inälfsmaskarnas
naturalhistoria, omfattar de båda ordningarna
Nemathelminthes,
trindmaskar, och
Platyhelminthes, plattmaskar
(se vidare
Nematodes,
Bandmaskar och
Trematoda);
stundom läran om maskarna i allmänhet. —
Helmintolog [-lå̄g], forskare i helmintologi.
O. T. S.*
Helmitol [-tå̄l]. Se
Hexametylentetramin.
Helmold [-målt], tysk krönikeskrifvare, lefde på
1100-talet (han dog efter 1177) och var präst
i Bosau vid Plön. Han skref på uppmaning af
Lybecksbiskopen Gerold (d. 1163) en
Chronica
slavorum (senast utg. af Lappenberg och Weiland
i Pertz' "Monumenta Germaniæ historica"), i
hvilken han skildrar vendernas historia till
1171; särskildt behandlas där Henrik Lejonet och
biskopsdömet Oldenburg-Lybeck. Den är af stort
värde för den historiska forskningen; dock har
dess trovärdighet starkt ifrågasatts af Schirren
("Beiträge zur kritik älterer holsteinischer
geschichtsquellen", 1876).
(T. H—r.)
Helmolt, Hans Ferdinand, tysk historiker,
f. 1865 i Dresden, 1892 filos. doktor i Bonn,
sedan 1894 redaktör vid Bibliografiska institutet
i Leipzig, har utgifvit bl. a. en af omkr. 30
fackhistoriker utarbetad
Weltgeschichte (9 bd,
1899—1907, med kartor och illustrationer).
Helmond, stad i nederländska prov. Nord-Brabant,
vid Aa. 11,465 inv. (1900). Betydlig linne-
och bomullsindustri, maskinfabriker.
J. F. N.
<img l>
Helmont. 1.
Jean Baptiste van H., belgisk
läkare, f. 1577 i Bruxelles, d. 1644, blef 1599
med. doktor och bosatte sig 1605 i Vilvorde
vid Bruxelles. H. var en af sin tids främsta
naturforskare; han upptäckte kolsyran, var
en grundlig kännare af anatomien och inlade
betydande förtjänster som praktisk läkare,
framför allt genom sitt afgjorda motstånd
mot den då och ännu länge efteråt så vanliga
åderlåtningen. Hans
Opera omnia utgåfvos
1707. Hans minnesvård restes 1889 i Bruxelles.
--2.
Franciscus Mercurius van H., den föregåendes
son, belgisk vetenskapsman, f. 1618 i Vilvorde,
d. 1699, studerade nästan alla vetenskaper,
reste vida omkring, men var dock mest bosatt
i Amsterdam. H. är mest känd genom sin skrift
Alphabeti veri naturalis hebraici brevissima
delineatio (1667), där han påstår, att hebreiska
språket vore mest tjänligt att lära döfstumma
tala, enär hvarje bokstaf där har den form,
som stämbanden antaga, då man uttalar denna
bokstaf.
1. R. T—dt.
Helms. 1.
Jakob H., dansk konsthistoriker,
f. 13 mars 1824, d. 10 okt. 1906, blef 1848
teol. kandidat, 1850 adjunkt vid Ribe skola och
1869 kyrkoherde i närheten af Ribe. Han fick
därigenom ypperliga tillfällen att studera
Ribe domkyrka och erhöll efter hand grundlig
kännedom om de danska kyrkobyggnaderna, nedlade
frukterna af sina studier i
Ribe domkirke (1870)
och
Danske tufstenskirker (2 bd, 1894) samt i
en ypperlig inledning
