Om Nörrejyllands granitkirker till Uldalls beskrifning öfver Röddings härads kyrkor (1884). Han tog äfven sedan 1882 verksam del i förarbetena till Ribe domkyrkas restaurering. 1874 blef han kyrkoherde på Fyn och 1894 hedersdoktor. — 2. Johannes H., den föregåendes broder, f. 8 nov. 1828, d. 4 dec. 1895, blef 1847 student, deltog i 1849—50 års krig och spelade en stor roll i studentvärlden som diktare af muntra visor. Han blef 1856 filol. kandidat och var 1856—64 lärare vid latinskolan i Slesvig samt sedan 1867 föreståndare för "borgerdydskolen" på Kristianshavn. Utom en framställning af denna skolas äldre historia 1787—1837 (1887) utgaf han Et par digte og viser (1865), Et ungt menneske (1878), ett lustspel på rimmad vers, Soldaterliv i krig og fred for en menneskealder siden (1883; 3:e uppl. 1889), delvis hans egna lefnadsminnen, Fortællinger og digte (1888) samt berättelsen Grib (1893). E. Ebg. Helmstedt, kretsstad i Braunschweig, 37 km. ö. om staden Braunschweig. 15,415 inv. (1905). Gymnasium och landtbruksskola. Spinnerier, sockerraffinaderi, möbel- och tobakstillverkning, brunkolsgrufvor. Förnämsta byggnaden är Juleum, som uppfördes för det 1576 grundlagda, 1809 upphäfda universitetet och som nu förvarar det gamla universitetsbiblioteket (40,000 bd). Strax invid staden ligger det lutherska jungfrustiftet Marienberg (fordom nunnekloster). 4 km. från staden ligger Bad H., som är lifligt besökt. H. skall vara grundlagdt omkr. år 900 och fick stadsrätt 1099. J. F. N. Helnot, mus. Se Noter. Helnykter, detsamma som totalafhållsam, absolutist. Ordet bildades och föreslogs af F. Läffler okt. 1886 i en artikel i "Blå bandet" och antogs som term. Helnæs, urspr. Helgenæs, halfö på västkusten af Fyn, s. om Assens vid Helnæsbukten. 500 inv. (1906). Där påträffades 1860 en mycket gammal runsten (från början af 800-talet), som säges vara rest af Rolf Noregode och alltså visar, att godevärdigheten funnits äfven i Danmark och ej endast på Island. E. Ebg. Helobiæ, Fluviales, Sumpliljor, bot., växtserie bland monokotyledonerna. Hithörande växter äro i vatten eller i kärr växande örter, af ganska olikartadt utseende. Blommorna äro aktinomorfa, hylle finnes eller saknas. Ståndarna och fruktbladen äro 1--talrika, de senare vanligen fria. Fröets växtämne är stort, fröhvita saknas vanligen. Serien indelas i 3 underserier: Potamogetonineæ (med familjerna Potamogetonaceæ, Najadaceæ, Aponogetonaceæ och Scheuchzeriaceæ), Alismatineæ (med familjen Alismataceæ) och Butomineæ (med familjerna Butomaceæ och Hydrocharitaceæ). Alla familjerna utom Aponogetonaceæ, som är inskränkt till tropikerna, ega representanter i Sverige. G. L—m. Helodea L. C. Rich. (Elodea), bot., växtsläkte af fam. Hydrocharitaceæ. Dit hör H. canadensis Casp. (Anacharis Alsinastrum Bab.), "amerikanska vattenpesten", märkvärdig för sin utomordentliga förmåga att hastigt utbreda sig. Den är en örtartad vattenväxt, med mer än 1 m. lång, h. o. h. nedsänkt och starkt förgrenad stjälk samt små oskaftade lansettlika blad, vanligen tre i krans. Blommorna sitta ensamma och oskaftade i bladvecken, och därigenom att kalkens smala, rörformiga pip blir mycket lång (3 till 30 cm., alltefter afståndet från ytan), når deras mynning upp till vattenytan. Deras färg är rödaktig. — Växtten trifves endast i stillastående eller långsamt flytande vatten. Dess hemland är norra Amerika. Inom Europa iakttogs den först 1836, på Irland. Sedan dess har den spridt sig till många andra trakter af vår världsdel, och på somliga ställen, t. ex. i England och Tyskland, uppträdde den i början i en så ofantlig massa, att den utfyllde floder och lade hinder i vägen för skeppsfarten, hvarför man nödgades uppoffra stora summor på att bortskaffa densamma eller stäfja dess spridning. Den skada den sålunda vållat är orsaken till namnet "vattenpest". Inom Sverige iakttogs växten först i början af 1870-talet, vid Skara. Senare har den spridt sig hastigt och finnes nu på ett stort antal lokaler. — I Europa ha hittills endast honexemplar träffats, och växtens oerhörda förökning har sålunda kunnat ske endast på könlös väg. Stjälken är nämligen mycket bräcklig, och hvarje från densamma frigjord gren har, såframt den bär någon oskadad knopp, förmåga att utveckla sig och bilda en själfständig växt. Vattenpesten användes som gödningsmedel och till boskapsfoder. Ldt. (G. L—m.)

Helodea canadensis (vattenpest). A gren med honblomma (1/2 nat. storl.), B öfre delen af honblomman (förstorad).

Heloderma, Gila monster, zool., ett ödlesläkte, representant för en egen familj, är den enda verkligen giftiga ödlan. Tänderna äro böjda med en fåra å främre ytan; en rad läppkörtlar afsöndrar giftet nära basen af underkäkens tänder. H. har korta, men starka extremiteter. Öfre kroppsytan är försedd med korniga, förbenade fjäll. Tungan är i spetsen klufven. Två arter, H. horridum, i Mexico, och H. suspectum, i New Mexico och Arizona, hvilka stå hvarandra mycket nära, blifva omkr. 50 cm. långa. Kroppsfärgen är mörkbrun och orange eller gul. Djuren bebo torra ställen och tillbringa större delen af dagen dolda mellan trädrötter; om kvällarna äro de i rörelse för att söka sin föda, som består af maskar, tusenfotingar, grodor och ägg af stora ödlor. I fångenskap förtära de ägg. Om Helodermas giftighet växla uppgifterna. I allmänhet torde giftigheten ungefär motsvara den hos vår huggorm; stundom synes djuret, måhända genom längre tids fångenskap, kunna förlora sin giftighet. Äfven små mängder