den vara månde, ifall den ändade den sjukes lif (bragte honom till Hel). Avn. Helsovännen. Se Hälsovännen. Helspant, skpsb. Se Spant. Helspänn, krigsv., en å handeldvapen, försedt med hane, framåt riktad inskärning i hanens nedre del, i hvilken aftryckartanden ingriper, då slagfjädern är fullt spänd. Genom tryck å aftryckaren skall aftryckartanden kunna frigöras ur helspännet, så att hanen kan slå ned. En djupare inskärning, hvari aftryckartanden ingriper, då slagfjädern ej är fullt spänd, för att hindra hanen att slå ned på tändhatten eller tändstiftet, kallas halfspänn. Det skall vara så djupt, att aftryckartanden ej kan frigöras därur genom tryck å aftryckaren, och är afsedt att förhindra vådaskott. Å handeldvapen utan hane ersattes det af andra säkerhetsanordningar. G. af Wdt. <img l>

Helst, Bartholomeus van der, holländsk porträttmålare, f. 1613 i Haarlem, begrafven 16 dec. 1670 i Amsterdam, var sannolikt lärjunge af Nicolaes Elias i Amsterdam, där han uppehöll sig sedan sin uppväxt. En tid var han påverkad af Rembrandt och dennes ljusdunkelmåleri. 20 okt. 1653 deltog han i stiftandet af målargillet i Amsterdam. H., den holländska börsaristokratiens porträttmålare framför andra, eger sin styrka i en påtaglig saklighet förenad med godt lynne, säkerhet i teckningen, glans och must i färgen. Han kan däremot icke i genialitet mäta sig med Rembrandt och Frans Hals. Bland hans många verk framträda dels de förträffliga porträtt, som egas af offentliga och enskilda gallerier (i Sverige på godset Leufsta i Uppland), dels de liffulla gruppbilder af skyttegillen och föreningsstyrelser, hvilka ännu bevaras i de holländska samlingarna, särskildt i Rijksmuseum i Amsterdam (bl. a. Borgargardets fest till firande af westfaliska freden), eller i enstaka fall hamnat utom hemlandets gränser, i Petersburg och Paris. — Äfven H:s son och lärjunge, Lodewijk, f. sannolikt 1645, d. sannolikt efter 1680, var porträttmålare. Hans arbeten äro sällsynta. A. L. R. Helstatsförfattning, en författning, genom hvilken själfständiga och autonoma länder förenas till ett organiskt och i förhållande till främmande makter som en enhet framträdande helt. En sådan författning eger t. ex. den österrikisk-ungerska monarkien, och en sådan (da. fællesforfatning) fanns 1855—63 i Danmark (se därom d. o., sp. 1298—99). Helstatsmän (jfr Helstatsförfattning) kallades i Danmark 1851—64 de, som höllo fast vid en statsrättslig förbindelse mellan alla landsdelarna i danska monarkien, i motsats till Eiderdanskar (se d. o.). E. Ebg. Helsted. 1. Edvard Mads Ebbe H., dansk tonsättare, f. 1816 i Köpenhamn, d. 1900, blef violinist i k. kapellet därstädes 1838, var andre kapellmästare där 1863—69, pianolärare vid konservatoriet 1869—90 samt fick sistn. år professors titel. Han utgaf sånger samt komponerade eller arrangerade musik till flera af Bournonvilles balletter, såsom Toreadoren, Psyche m. fl. — 2. Karl Adolph H. den föregåendes broder, tonsättare, f. 1818 i Köpenhamn, d. där 1904, blef 1837 flöjtist i k. kapellet, studerade 1840—42 sångkonsten för Garcia samt blef efter hemkomsten en anlitad sånglärare, 1867 sånglärare vid konservatoriet, 1869 konsertmästare i k. kapellet och 1884 pensionerad med professorstitel. 1890 blef han meddirektör vid konservatoriet. Han komponerade sånger, en pianokvartett, en stråkkvartett, 2 symfonier, Heibergs Liden Kirsten, för solo, kör och orkester, m. m. — 3. Gustav Karl H., den föregåendes son, tonsättare, f. 1857 i Köpenhamn, organist i Valby och lärare i musikteori vid konservatoriet, har komponerat kammarmusik och vokala verk m. m. i starkt individualistisk, och moderniserande riktning. A. L.* Helsted, Axel Theofilus, dansk målare, f. 11 april 1847 i Köpenhamn, d. 17 febr. 1907, studerade vid Köpenhamns akademi 1861—66 och därpå i Paris och Italien. 1882 fick han utställningsmedaljen för genremålningen Fader och son (Konstmuseet, som eger äfven Grubblaren, Den månadsrasande, Ve eder, I skriftlärde! m. fl.). H. målade samtidsgenrer, såsom Två bröder vid sin moders dödsbädd, En deputation, Friaren, Föreläsning för damer, Klockan drages upp (Glyptoteket i Köpenhamn), Stadsfullmäktige (Kunsthalle i Hamburg). Han var en underhållande berättare, en skarp psykolog och satiriker. Hans religiösa bilder ha uttryck och karaktär, men skadas af det torra och utpinade behandlingssättet. G—g N. Helsyskon. Se Syskon. Helsyster. Se Syskon. Helton, det större tonsteget i den diatoniska skalan, till skillnad från det mindre (halfton, se d. o.). Stor helton kallas intervallförhållandet 8 : 9. Detta tonsteg förefinnes i den normala C-skalan mellan c—d, f—g och a—h. Liten helton är förhållandet 9 : 10; i normalskalan d—e och g—a. I nutidens tempererade stämning försvinner emellertid all praktisk skillnad mellan stor och liten helton, och heltonen är där alltid lika stor, eller 1/6 af oktaven. A. L.* Helt-Stokade, holländsk målare. Se Stokade. Heluan (Helwan), en med alla moderna inrättningar försedd bad- och luftkurort i egyptiska prov. Gise, 23 km. s. om Kairo, 3 km. ö. om Nilen, på en platå (konstgjord oas) i öknen. Omkr. 8,000 inv. Dess källor (31° C.), som innehålla riklig mängd koksalt samt svafvelväte, användes kanske redan af de gamle egypterna och med säkerhet under arabernas tid. Källorna begagnas nu endast till bad. Platsen är en bekant turistort och besökes äfven för sina klimatiska förhållanden: den starka insolationen och den torra luften, men härtill må bifogas, att klimatet är mycket förrädiskt genom ytterligt tvära öfvergångar från t. ex. 36° C. till 19° C., och en vistelse där torde därför knappast böra tillrådas sjuklingar, som äro ömtåliga. J. F. N. Ln. Helvad, Niels (latiniseradt Nicolaus Helvaderus), dansk författare, f. 1564 i Hellevad vid Aabenraa, d. 1634, blef präst i Hellevad 1590, men afsattes 1612 efter strid med den gottorpska kyrkostyrelsen, då afgjordt kalvinistisk. Redan 1590