Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helvad, Niels Nicolaus Helvaderus - Helwan. Se Heluan - Helvedesfossen. Se Vigelands fos - Helveg, Hans Friedrich - Helveg, Ludvig Nikolaus - Helvella. Se Helvellasyra - Helvellaceæ. Se Helvellinæ och Murkla - Helvete - Helvetesmaskin - Helvetessten - Helvetia - Helvetier - Helvetiska konfederationen - Helvetiska konfessioner - Helvetiska republiken - Helvetius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han begynt utgifva almanacker med
väderleksförutsägelser och fortfor därmed
till sin död, sedan han 1615 bosatt sig i
Köpenhamn som kunglig "kalendariograf". H. var
en produktiv och mångsidig författare (på
danska, tyska och latin), bl. a. af religiöst
allegoriska arbeten och folkskrifter med
historiska och naturvetenskapliga ämnen;
nu ha dock hans skrifter mest intresse såsom
vittnesbörd om hans och tidens vidskepelse.
E. Ebg.
Helvakans, krigsv. Se Vakans.
Helwan. Se Heluan.
Helvedesfossen. Se Vigelands fos.
Helveg. 1. Hans Friedrich H., dansk präst,
f. 1816 i Holstein, d. 1901, ställde sig,
oaktadt sin tyska börd och bildning, säkerligen
i religiöst hänseende vunnen af Grundtvig,
på Danmarks sida i slesvig-holsteinska
striden och blef 1846 föreståndare för
folkhögskolan i Rödding. 1848—49 var han
fältpräst vid danska hären, blef 1850 präst i
Haderslev, hvarifrån han fördrefs 1864, och
1867 präst i Kjöbelev på Lolland samt 1886
äfven domprost i Lolland-Falsters stift. Han
författade bl. a. spirituella, men dunkla
religionsfilosofiska arbeten, Spaadommene eller
Gud i historien (3 bd, 1855—62), Parabel og
offer eller natursymbolik (1856), Frimenighed
og apostelskole (1878—82) samt Livstanke og
livsgjerning (1892), H. var en viktig medarbetare
vid Kalkars bibelöfversättning (1847).
2. Ludvig Nikolaus H., den föregåendes broder,
dansk präst, f. 1818 i Odense, d. där 1883, blef
teol. kandidat i Köpenhamn 1840 och filos. doktor
1855 samt var präst i Odense 1857—83. Han var
liksom brodern ifrig grundtvigian. I förening
med K. J. Brandt utgaf han den förtjänstfulla
antologien Den danske psalmedigtning (2 bd,
1846—47) och var en af stiftarna af Selskabet
for dansk kirkehistorie (1849) samt redaktör af
"Kirkehistoriske samlinger" (1849—52). Dessutom
skref han det grundläggande arbetet Den danske
kirkes historie efter reformationen (2 bd,
1851—55; 2:a omarb. uppl. 1857—83) och
det motsvarande Den danske kirkes historie
för reformationen (2 bd, 1857—70) samt
specialafhandlingen De danske domkapitler
(1855). Han stiftade 1871 Udvalget for den
dansk-amerikanske mission och var flera år
dess ordförande; han visade äfven stor ifver
för danska kyrkosaken i Nord-Slesvig. 1879
blef han hedersdoktor i teol. fakulteten. Se
L. Schröder, "L. H., et mindeskrift" (1884).
1 o. 2. E. Ebg.
Helvella, bot., Helvellasyra. Se Murkla.
Helvellaceæ, bot. Se Helvellineæ och Murkla.
Helvellineæ, bot., afdelning af Discomycetes
bland askomyceterna, utmärkt däraf, att hymeniet
(ascuslagret) från början är fritt. Den
viktigaste hithörande familjen är Helvellaceæ,
murklefamiljen, som utmärkes däraf,
att fruktkroppen består af en hatt eller mössa
(se Hatt) och fot.
G. L—m.
Helvete (af Hel, se d. o., och vite, straff,
straff i underjorden eller hos Hel), namn
på strafforten efter döden enligt kristen
föreställning. Se Eskatologi, sp. 884 ff.,
och Hades. Jfr K. J. Boström, "Anmärkningar om
helvetesläran etc." (1864) och A. F. Beckmans
däremot riktade "Om den eviga osaligheten"
(s. å.) samt K. F. Johansson, "Några drag ur de indiska
helvetesföreställningarna" (i "Nord. tidskr.", 1895).
N. S.
Helvetesmaskin kallades sedan slutet af
1600-talet ett med krut, bomber eller andra
sprängämnen utrustadt fartyg, som drefs
eller fick flyta mot broar, dammar o. d.,
där det genom stöten exploderade och anställde
förödelser. Numera förstår man med helvetesmaskin
vanligen ett för åstadkommande af en oväntad
och förstörande explosion afsedt mordverktyg,
t. ex. en med ett explosivt ämne fylld låda,
hvilken efter en viss beräknad tid exploderar.
H. W. W.*
Helvetessten, Lapis infernalis, kem., benämning
på silfvernitrat (se d. o.).
Helvetia, nylatinskt namn på Schweiz.
Helvetier, en gallisk (keltisk) folkstam,
som bodde i nuv. nordvästra Schweiz, mellan
Genèvesjön och Bodensjön ned till öfre
Rhônefloden och S:t Gotthard i s. De innehade
urspr. äfven sydvästra delen af Tyskland till
Mainfloden i n., men från området n. om Rhen hade
de redan före Cæsars tid blifvit undanträngda
af germanerna. De voro delade i fyra kantoner
(pagi), af hvilka en, tigurinernas, deltagit i
cimbrernas tåg. Fortfarande ansatta af de från
n. påträngande germanerna, bröto de upp för att
söka sig nya bostäder på santonernas område i
Gallien, men besegrades af Cæsar vid Vesontio
58 f. Kr., tvungos att återvända till sitt land
och bragtes därefter jämte de öfrige gallerna
af Cæsar under Roms välde (se Gallien), hvilket
hade till följd, att de romaniserades. Under
folkvandringstiden intogs deras land af
alemannerna och (längst i v.) burgunderna och
blef därigenom till största delen germaniseradt
(nuv. tyska Schweiz). — Som en följd af de
klassiska studiernas uppblomstring har i nyare
tider det helvetiska namnet användts om Schweiz
och schweiziska förhållanden (se Helvetiska
konfessioner och Helvetiska republiken).
S. F. H. (S. B.)
Helvetiska konfessioner, tvenne af reformerta
kyrkan i Schweiz 1536 och 1566 framställda
trosbekännelser. Se Confessio, sp. 639.
Helvetiska republiken kallades, efter de äldste
kände invånarnas, helvetenas, namn, Schweiz
enligt den i mars 1798 af fransmännen införda
direktorialförfattningen och äfven efter dennas
upphäfvande (febr. 1803) till sept. 1814. Se
Schweiz.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
