Jaktbara däggdjurs gångarter och spår (1897) och Skandinaviska däggdjurs trampsulor (i "Bihang" till Vet. akad:s Handl., bd 23). G. Sch. Hembud (fsv. hembuþ), jur., den rättsliga åtgärd, hvarigenom man enskildt, hemma i någons gård eller annanstädes, till lösen erbjuder ett föremål åt någon, som därtill har lösningsrätt. Hembudet skilde sig således från uppbud (se d. o.) däruti, att det senare skulle ske offentligen, å ting eller rådstuga. Hembud fordrades i äldre tider i flera fall vid fastighetsköp, nämligen: 1) till kronan, när kronoskattehemman, som icke var kronan behållet, skulle säljas utom börd; 2) till ränteegaren, när frälseskattehemman, och till hemmansegare, när frälseränta skulle säljas utom börd; 3) då hus i staden skulle säljas, som var byggdt på annans grund, eller till hvilket viderboende eller nabo hade lösningsrätt. All sådan hembudsskyldighet upphäfdes genom k. förordn. 16 juni 1875. Numera finnes hembudsskyldighet ålagd endast i fråga om fornsaker, där fyndet består af guld, silfver eller koppar (se därom Fornminnen). Hembud af fartygslott föreskrifves icke i sjölagen af 1891. Men har sådan lott blifvit annorledes än å offentlig auktion såld till någon, som ej är delegare i rederiet, eger medredare lösa den mot den betingade köpeskillingen (sjölagen, § 20). K. H. B. Hembygdskonst (ty. heimatkunst), estet., betecknar en modern riktning inom litteraturen, som söker ge en motsats och ett komplement till de något internationellt färgade nutida storstadsskildringarna genom att göra landskap, människor, språk och seder från författarens hembygd till hufvudmotiv för hans framställning. Termen har skapats och spridts framför allt i Tyskland, där en stor mängd författare sysslar med hembygdskonst, såsom G. Hauptmann, Schlesien, Detlev von Liliencron, Holstein, Klara Viebig, Rhenprovinsen. Till förebilder inom äldre litteratur ha de tagit sådana skildrare som Otto Ludwig, Adalbert Stifter, Klaus Groth, Fritz Reuter, Anzengruber, Jeremias Gotthelf, Rosegger, Theodor Storm, Fontane m. fl. Den nutida svenska vitterheten har också att uppvisa ett synnerligen lifligt intresse för provinsiell natur- och folkskildring. Typiska äro Fröding och Selma Lagerlöf för Värmland, Karlfeldt för Dalarna, Pelle Molin för Ångermanland, Karl Erik Forsslund för Bergslagen och Ola Hansson för Skåne. Äfven vår äldre diktning har åtskilliga utpräglade hembygdsskildrare, såsom Bellman (Stockholm), F. A. Dahlgren (Värmland), Emilie Flygare-Carlén (Bohuslän) och Almquist (södra Uppland). R—n B. Hemdall, nord. myt. Se Heimdal. Hemdjur. Se Fä. Heme, nord. myt. Se Heimir. Hemel Hempstead [he'ml he'mpsted], stad i engelska grefsk. Hertford, 8 km. n. v. om S:t Albans. 11,264 inv. (1901). Järnindustri. Pappersfabrikation. J. F. N. Hemelingen, by i preussiska reg.-omr. Stade (Hannover) vid högra stranden af Weser, strax s. om Bremen. 6,077 inv. (1900). Tillverkning af silfver-, aluminium- och magnesiumarbeten, maskin- och cigarrfabrikation, jutespinneri och väfveri m. m. J. F. N. Hemera (grek., "dag"), grek. myt., dagens gudinna, dotter af Erebos och Nyx, stiger hvarje morgon upp ur underjorden, där hon har sin bostad och dit Nyx då beger sig. Af tragikerna identifieras hon med Eos (se d. o.). A. M. A. Hemeralopi (af grek. hemera, dag, och opsis, syn), Nattblindhet, oftalm., ett tillstånd hos ögonen, då patienten ser väl vid full dager, sämre, så snart skymning inträder, och alls intet i mörker, äfven sådant, som tillåter normalseende att ganska tydligt urskilja större föremål. Denna anomali är ej en sjukdom för sig i egentlig mening, utan ett symtom vid flerehanda sjukdomar. Man iakttager densamma dels hos förut friska personer, hvilka ej lida af ögonsjukdom, dels ock som en yttring af ett verkligt ögonlidande. I förra fallet står den i samband med en nedsatt nutrition och kan uppträda epidemiskt, då orsaken, såsom exempelvis fastan i Ryssland, har en epidemisk karaktär. I senare fallet kan den orsakas af en åldersförändring i åderhinnan, men äfven af olika sjukdomar i ögats inre delar. Då den uppträder i barndomen och förblir bestående, är den i regel orsakad af den pigmenterade näthinnedegenerationen. Anlaget därtill är medfödt, säkerligen ärftligt; ofta ser man den hos barn, hvilkas föräldrar äro kusiner eller eljest släktingar, men äfven hos sådana, som ha helt andra sjukdomsfrön. Åkomman är obotlig och leder förr eller senare till fullständig blindhet. Ej att förväxla med den verkliga hemeralopien är det tillstånd af bländning, som kan inträda, då ögonen varit utsatta för starkt eller länge inverkande solljus, ett tillstånd, som visserligen kan förete liknande typ, men som är hastigt öfvergående. Rsr. (G—d.) Hemerobaptister (af grek. hemera, dag, och baptizein, döpa) kallas af de kristne kyrkofäderna en judisk sekt, som höll särdeles strängt på dagliga tvagningar eller bad som en väsentlig del af den religiösa kulten. Sekten omnämnes i ett i Eusebius' kyrkohistoria förekommande citat ur Hegesippus samt af Justinus Martyr och Epiphanius. Hemerobiidæ, zool. Se Florsländor. Hemerobius, zool. Se Florsländor. Hemerocallis L. (af grek. hemera, dag, och kallos, skönhet), Daglilja, bot., ett liljeartadt örtsläkte hörande till fam. Liliaceæ med 5 arter i Syd-Europa och tempererade Asien. Det har sexdelad, sambladig, trattlik blomkalk. H. flava, med utdragna, småningom afsmalnande blad och gula, välluktande blommor, och H. fulva, med brungula, luktlösa blommor äro allmänt odlade i våra trädgårdar. O. T. S. (G. L—m.)

Hemerocallis flava.

Hemesa (Emesa), stad. Se Homs. Hemfallsrätt (lat. jus albanagii, fr. droit d'aubaine), jur. Under medeltiden ansågs, särskildt i Frankrike, konungen eller statskassan ega rättighet att, när en främling afled inom landet, taga hans efterlämnade egendom med uteslutande af dem,