utkommo samlade 1586 i Genève; en omfattande tolkning af Johannesevangeliet utgafs 1590—91 i Basel (2 bd), och 1591 skref han De gratia universali, där han afgjordt förkastade Calvins lära om nådavalet. De sista två åren af sitt lif var han blind. Jfr I. H. Paulli, "N. H:s pastoralteologi" (1851). E. Ebg. Hemmingstedt, by i preussiska prov. Schleswig-Holstein, kretsen Süder-Dithmarschen, mellan Heide och Meldorf. Om slaget där 1500 se Dithmarschen. (J. F. N.) Hemocytometer, Hämocytometer (af grek. haima, blod, kytis, cell, och metron, mått). Se Blodkroppsräkningsapparat, sp. 724. Hemodromograf, Hämodromograf (af grek. haima, blod, dromos, lopp, och grafein, skrifva), fysiol., ett af Chauveau konstrueradt instrument för uppmätande af blodets hastighet i kärlen, är af alla hittills för detta ändamål använda det fullkomligaste. Blodströmmens hastighet bestämmes genom det utslag en i blodkärlet insatt nål gör på en registreringsapparat. Genom empirisk gradering af instrumentet kan man erhålla absoluta värden för den hastighet, hvarmed blodet framdrifves. Jfr Ström-ur. R. T—dt.* Hemodromometer, Hämodromometer (jfr Hemodromograf), fysiol. Se Ström-ur. Hemodynamik, Hämodynamik (af grek. haima, blod, och dynamik, se d. o.), med. fysiol., läran om blodomloppet. Hemofili, Hämofili, med. Se Blödarsjuka och Hæmophilia. Hemoftalmus (af grek. haima, blod, och ofthalmos, öga), oftalm., blödning inne i ögat. Hemoglobin, Hämoglobin (af grek. haima, blod, och lat. globus, kula), kem., blodets i blodkropparna förekommande färgämne, erhölls i kristalliseradt tillstånd första gången 1847 af Reichert. Man kan på flera sätt framställa hemoglobin i kristalliserad form, bäst genom att ur defibrineradt blod isolera blodkropparna medelst centrifugering och behandla dem med eter och vatten, hvarvid hemoglobinet löses i vattnet; den lackröda, starkt afkylda lösningen blandas med iskall alkohol och afsätter därefter småningom kristaller af hemoglobin (eller rättare oxihemoglobin), hvilka utpressas och försiktigt torkas. Försöket lyckas bäst med blod af marsvin, ekorre, hund och häst, mindre lätt med människoblod. Hemoglobin af ekorrblod bildar hexagonala taflor, af hästblod långa prismatiska kristaller o. s. v. Olika djurslags blod innehåller alltså olika slag af färgämnen, hvilka dock sinsemellan visa stor likhet. De ha ägghviteämnenas sammansättning, men innehålla omkr. 0,4 proc. järn. Lösningar af hemoglobin och dess derivat utmärkas af karakteristiska absorptionsspektra. Människans och däggdjurens blod innehåller 10—16 proc. hemoglobin. Mängden blodfärgämne i blod bestämmes vanligen kolorimetriskt, och härför finnas åtskilliga olika apparater (se Hemoglobinometer) konstruerade. Hemoglobinets egenskap att lätt upptaga och åter afgifva gaser, såsom syre och kolsyra, är af utomordentligt stor betydelse, och man skiljer med rätta mellan det syrerikare, i arteriellt blod förekommande oxihemoglobinet och det i venöst blod uppträdande reducerade hemoglobinet, som afgifvit en del af sitt syre till underhållande af förbränningsprocesserna i organismen och med hänsyn till färg och absorptionsspektrum betydligt afviker från oxihemoglobinet, till hvilket det dock mycket lätt åter kan öfvergå. — Under vissa förhållanden (t. ex. vid somliga förgiftningar) kan det normala blodfärgämnet delvis omvandlas till s. k. methemoglobin, som synes ha samma sammansättning, men brun färg och olikartadt absorptionsspektrum (jfr Andning, sp. 972). Genom inverkan af syror eller alkalier sönderdelas hemoglobin i ett ägghviteartadt ämne och hematin, ett amorft, rödbrunt, i vatten, alkohol och eter olösligt, i sura och alkaliska vätskor lösligt ämne, C₃₄ H₃₄ N₄ FeO₅, innehållande något öfver 8 proc. järn. De s. k. heminkristallerna, i hvilka man har ett utmärkt medel att påvisa blodfärgämne, utgöras af ett klorhaltigt derivat af hematin. En annan sönderdelningsprodukt af hemoglobin är hematoidin, som i form af mikroskopiska, orangeröda kristaller afsätter sig efter utgjutning af blod i omgifvande väfnader. Hematoidin anses af många forskare vara samma ämne som gallans färgämne, bilirubin. Se Blod och Blodfläck. P. T. C.* (S. J—n.) Hemoglobinometer, Hämoglobinometer (af hemoglobin, se d. o., och grek. metron, mått) l. Hemometer, med., instrument, hvarmed blodets röda färgämne, hemoglobinet, kvantitativt bestämmes. Vanligen sker detta med s. k. kolorimetriska metoder, vid hvilka åt en viss kvantitet blod genom utspädning med lämplig vätska bibringas samma färgstyrka som en viss standardfärg. Denna standardfärg är antingen i lösning (i hemoglobinometrar, angifna af Gowers, Haldane, Tobiesen, Sahli m. fl.) eller utgöres af en färgad glasprisma (i hemoglobinometrar, angifna af v. Fleischl m. fl.). Standardlösningens färgstyrka är ställd lika med den, som ett blod med normal färg- eller hemoglobinhalt får genom spädning i förhållandet 1 : 100. Ju mindre det undersökta blodet behöfver spädas för att få standardlösningens färgstyrka, desto mindre är naturligtvis dess hemoglobinhalt i förhållande till det normala blodets och tvärtom. Spädningen sker i glasrör, hvilka äro graderade i 1/100 grader, hvarvid alltjämt färgstyrkan hos spädningen jämföres med den hos standardlösningen. Då dessa lösningar fått samma färgstyrka, afbrytes utspädningen, och dess resultat afläses med siffran vid det delstreck på spädningsröret, till hvilket den utspädda vätskan når upp. Denna siffra anger det spädda blodets procent af det normala blodets färgstyrka. Då standardfärgen är en färgad glasprisma, skjutes denna in vid sidan af den i en liten kammare med glasbotten företagna blodspädningen. Ju svagare blodfärgen är, desto tunnare del af prisman behöfver skjutas fram till jämförelse, innan färgstyrkorna bli lika. Starkare blodfärg däremot motsvaras af prismans tjockare delar. Äfven här sker bedömandet direkt i procent af normalt blods färghalt. I. H. Hemoglobinuri, Hämoglobinuri (af hemoglobin, se d. o., och grek. urein, låta sitt vatten), med. Blodfärgning af urinen beror vanligen på tillblandning af röda blodkroppar, som uppstår vid blödningar i njurarna eller urinväggarna (hematuri), men i vissa fall betingas blodfärgen ej af blodkroppar, utan af dessas i urinen upplösta