Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henid - Hénin-Liétard - Henochus. Se Piskfisken - Henk, Ludwig Friedrich Wilhelm von - Henke, Heinrich Philipp Konrad - Henke, Christian Heinrich Adolph - Henle, Friedrich Gustav Jakob - Henlein, Peter. Se Ur - Henley - Henley, William Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känsla samt mera börjat fästa sig vid deras
skiftande mellanformer, skapade Weininger
denna gemensamma benämning för dessa
själsföreteelser. I heniden ha, enligt honom,
föreställning, förnimmelse och känsla ännu icke
differentierat sig, utan bilda en oanalyserbar
enhet, som utgör ett urelement i själslifvet. I
erinrings- och associationsprocesserna yppar sig
ofta på ett markant sätt ett henidtänkande. Så
länge vi ega ett psykiskt innehåll i henidform,
veta vi blott, hur saken icke förhåller
sig eller icke bör vara, men ej direkt hur
den är eller bör vara. I konstnärens eller
vetenskapsmannens konception af en ny tanke,
ett nytt verk se vi det mest lysande exemplet på
ett tänkande, som arbetar sig upp ur henidens
stadium till full klarhet och behärskning
af sitt innehåll. I själfva verket kan allt
tankearbete karakteriseras som en tänkandets
kamp ur henidformen mot begreppet. Men rörelsen
är också motsatt, i det att den en gång fullt
medvetna tanken nedsjunker till att låta blott
representera sig i henidform. Glömskans process
bjuder exempel härpå. De oss välbekanta begreppen
tänka vi vid det dagliga bruket merendels som
henider, och våra logiska, etiska och estetiska
visshets-känslor, hvilka vi vanligen icke
begrunda med utvecklade omdömen, äro yttringar af
henidtänkandet. Klart är, att dessa henider, som
genomgått medvetenhetens luttrande kritik, äro af
helt annan säkerhet och värde än de primitiva. Se
J. Landquist, "Om tänkandet med känslan" (i
"Filosofiska essayer", 1906), och B. Hammer,
"Bidrag till uppmärksamhetens psykologi" (1908).
J. L—t.
Hénin-Liétard [enä̃’-lietār], stad i franska
dep. Pas-de-Calais (Artois), vid Nordbanan, som
där utsänder två sidolinjer. 12,129 inv. (1901;
som kommun 14,327). Stenkolsgrufvor,
metallurgiska verkstäder. Socker- och
glastillverkning.
(J. F. N.)
Heniochus, zool. Se Piskfisken.
Henk, Ludwig Friedrich Wilhelm von, tysk
amiral, f. 1820, d. 1894, inträdde 1849 i
preussiska marinens tjänst, blef 1871 chef
för marinstationen vid Nordsjön samt 1872
konteramiral och direktor för amiralitetet
i Berlin. H. blef 1877 viceamiral, adlades
1878 och tog afsked 1879. 1887—93 var han
(konservativ) medlem af tyska riksdagen. Han har
bl. a. utgifvit Die kriegführung zur see in ihren
wichtigsten epochen (1881; 2:a uppl. 1884).
Henke. 1. Heinrich Philipp Konrad H., tysk
kyrkohistoriker, f. 1752, d. 1809, blef 1777
e. o., 1780 ord. teol. professor i Helmstedt
och 1804 vicepresident i konsistorium i
Braunschweig, författade Allgemeine geschichte
der christlichen kirche (1788—95; ny uppl.,
i 6 bd, 1795—1806, fortsatt af Vater). Jfr
Dogmatik, sp. 624. — 2. Ernst Ludwig Theodor H.,
den förres son, kyrkohistoriker, f. 1804,
d. 1872 som teol. professor i Marburg, skref
Georg Calixtus und seine zeit (1853—60)
m. fl. arbeten. Se skrift af Mangold (1879).
Henke, Christian Heinrich Adolph, tysk läkare,
f. 1775 i Braunschweig, d. 1843 i Erlangen, blef
1805 e. o. professor i medicin i Erlangen, 1816
professor i fysiologi, patologi och rättsmedicin
samt 1818 förste direktor för den kliniska
anstalten. 1825 och 1828 var han universitetets
representant vid landtdagen. H. inlade stor
förtjänst om rättsmedicinens utveckling. Hans viktigaste
arbeten i denna vetenskap voro Revision der
lehre von der lungen und athemprobe (1811)
och den berömda Lehrbuch der gerichtlichen
medicin (1812; 13:e uppl. 1859). I den
af honom grundlagda "Zeitschrift für die
staatsarzneikunde" (sedan 1821) verkade han för
samma ändamål. 1822—34 utgaf H. Abhandlungen
aus dem gebiete der gerichtlichen medicin
(5 bd). — Hans broder, Hermann Wilhelm
Eduard H., f. 1783, d. 1869, professor i Bern
och Halle, var en framstående kriminalist.
R. T—dt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
