befästningar, hafsbad, skeppsbyggen, konservtillverkning. Det var från 1300- till 1500-talet en viktig fästning. J. F. N. Hennegau. Se Hainaut. Hennequin [änkä̃'], Philippe Augustin, fransk målare och kopparstickare, f. 1763, d. 1833, studerade först i sin födelsestad, Lyon, blef sedan Davids elev, vann Rompriset och vistades i Rom, då revolutionen utbröt. Utsatt för förföljelse af den påfliga regeringen på grund af sina frisinnade åsikter, måste han lämna Italien och hade stora svårigheter att återkomma till Frankrike, där han ett par gånger satt häktad med fara för sitt lif. 1814 flyttade han från Paris till Liège, bosatte sig till sist i Tournay och var den där befintliga målarakademiens ledare till sin död. Af H:s hand finnes i Louvre Orestes förföljd af furierna (utställd 1800), målad i Davidska skolans maner. C. R. N.* Hennequin [änkä̃'], Antoine Louis Marie, fransk advokat, f. 1786, d. 1840, ifrig legitimist, uppträdde efter julirevolutionen 1830 inför pärskammaren till ministrarna Polignacs och Peyronnets försvar och blef 1832, efter hertiginnans af Berry arrestering, hennes juridiska biträde. 1834 blef han deputerad. H. utgaf bl. a. Le régime des hypothèques (1822) och Traité de législation (1838). Hennequin [änkä̃'], belgisk-franska teaterförfattare. 1. Alfred Néoclès H., f. 1842 i Liège, d. 1887 i Saint-Mandé (dep. Seine), var först järnvägsingenjör i Belgien och började då skrifva lustspel, kom sedan till Paris och egnade sig där från 1875 helt åt författarbanan. Han skref uppsluppet glädtiga och kvicka samt mer eller mindre frivola komedier och vådeviller, bl. a. Le procès Vauradieux (1875) och i samarbete med A. Millaud de framgångsrika Niniche (1878; uppf. i Sverige 1880) och Lili (1882; uppf. i Sverige s. å.). — 2. Charles Maurice H., den förres son, f. 1863 i Liège, bofast i Paris, har skrifvit roliga farser i tidens ogenerade smak, bl. a. i samarbete med Georges Duval Le voyage autour du code (1898; "Giftermålsbalken rundt", uppf. i Stockholm 1903) och Le coup de fouet (1901; "Sendraget", uppf. i Stockholm s. å.), med P. Bilhaud Les dragées d'Hercule (1904; "Herkulespillerna", uppf. i Stockholm 1907), med Pierre Véber Florette et Patapon (1903; "Florette och Patapon", uppf. i Stockholm 1908) och Vingt jours à l'hombre (1908; "Tjugu da'r i kurran", uppf. i Stockholm 1909) samt ensam Vous n'avez rien à déclarer? (1907; "Har ni något att förtulla?", uppf. i Stockholm 1908). <img l>

Henner [ännǟr], Jean Jacques, fransk målare, f. 1829 i Elsass, d. 1905, studerade under Gabriel Guérin i Strassburg, i Paris under Drolling m. fl. och eröfrade 1858 romerska priset för Adam och Eva återfinna Abels lik, hvarefter han utbildade sig i Rom under H. Flandrin. H., som blifvit kallad "den moderne Correggio", var en raffinerad kolorist, som med fin känsla för färgernas välljud målade nakna figurer i en stiliserad natur, men äfven bibliska motiv (bl. a. Den barmhärtige samaritanen, 1874, Jesus i grafven, 1879, Jesus på korset, staden Paris' samlingar), typer från Elsass och mycket distinguerade, aristokratiska porträtt (abbé Hayards porträtt, 1895, Luxembourg). I sin sträfvan efter en stark färgklang, åstadkommen genom en känsligt afvägd harmoni af helt få färger, är H. en föregångare till den nu moderna dekorativa riktningen. Hans stora pastoral, Eklog (1879, i stadea Paris' samling), är typisk för konstarten. Bland hans öfriga målningar märkas Susanna (1865), Elsassiska (1870), Najad (1875, i Fontainebleau), Sankt Sebastian (1888, i Luxembourg). H. var medlem af Académie des beaux-arts sedan 1889. I Petit palais äro hans staden Paris tillhöriga verk samlade i en "salle Henner". Stockholms nationalmuseum eger en liten tafla af H., Källnymf (Heilbornska donationen). G—g N. Hennersdorf (Katholisch-H.), by i preussiska reg.-omr. Liegnitz, Schlesien, nära Lauban, med omkr. 1,650 inv. Där segrade Fredrik II 24 nov. 1745 öfver en sachsisk-österrikisk armé under hertig Karl af Lothringen. C. O. N. Hennes, Aloys, tysk pianist, f. 1827 i Aachen, d. 1889 i Berlin, elev af Hiller och Reinecke, pianolärare i bl. a. Wiesbaden och (1872) Berlin, från 1881 lärare vid Scharwenkas konservatorium där, gjorde sig bekant företrädesvis genom sina instruktiva Klavierunterrichtsbriefe. A. L.* Hennig, Anders Henning, paleontolog och geolog, f. 22 maj 1864 i Jönköping, blef student 1883, filos. doktor 1892, docent i geologi s. å., docent i geologi och hydrografi 1907, allt vid Lunds universitet, samt lektor vid Lunds allm. läroverk 1905, hvarjämte han innehaft förordnanden vid Geologisk-mineralogiska institutionen i Lund, Naturhistoriska riksmuseet och Sveriges geologiska undersökning samt ledt geologiska exkursioner med lärare i vissa läroverksstäders omgifningar. H. har företagit studieresor i Tyskland, Österrike, Italien, Schweiz, Frankrike, Belgien, Holland, Danmark och Norge. Led. af Fysiogr. sällskapet i Lund sedan 1900. De af H. utgifna arbetena äro dels paleontologiska (i Lunds univ:s årsskr. och Vet. akad:s skrifter), behandlande fossila koraller, echinider, bryozoer och musslor; speciellt bryozoerna, tillhörande såväl silur- som krit-, tertiär- och nutiden, dels mineralogisk-petrografiska (i Lunds univ:s årsskr., "Centralblatt für geologie", Geol. fören:s "Förhandl."), omfattande såväl kristalliniska som klastiska bergarter och till betydande del af petrogenetisk natur, dels geologiska, såsom Skrifkritan i Skåne, Baltiska yngre kritans bildningshistoria, Studier öfver Skånes ytskulptur. 1. Odensjön, Finnes en lucka emellan Senon och Danien i Danmark? (alla i Geol. fören:s "Förhandl."), Berggrundskarta i 1 : 200,000 öfver s. Skåne med beskrifning (tills. med A. E. Törnebohm), Geologischer führer durch Schonen (1900), Lärobok i geologi för realskolan (1905). H. författar de paleozoologiska och mineralogiska artiklarna i 2:a uppl. af Nordisk familjebok och de geologiska uppsatserna i "Sverige" (utg. af A. Kempe) samt refererar i "Neues jahrbuch für mineralogie" etc. i Sverige utkommande geologisk litteratur (sedan 1898).