Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik II - Henrik III den sjuklige - Henrik IV den vanmäktige - Henrik - Henrik II Lejonet - Henrik, Vladimir Albert - Henrik I - Henrik af Burgund - Henrik Sjöfararen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprorsfanan. Sedan H. efter växlande öden
1365 till sitt bistånd erhållit en fransk här
under Bertrand du Guesclin, lyckades han eröfra
nästan hela riket och fördrifva Peter, men denne
återkom 1367 med en engelsk här, anförd af Svarte
prinsen, slog H. vid Najera (Navarrete) och tvang
honom att fly till Frankrike. Snart inföll dock
H. ånyo i Kastilien, slog och tillfångatog med
du Guesclins hjälp Peter vid Montiel (mars 1369)
och mördade honom. H. hyllades nu i hela landet
som konung och försvarade sig med framgång mot
konung Ferdinand I af Portugal och hertig Johan
af Lancaster, som uppträdde med arfsanspråk
på kronan.
3. H. III den sjuklige (sp. El doliente),
den föregåendes sonson, Johan I:s son, f.
1379, d. 1406, erhöll som tronföljare 1388
titeln prins af Asturien och blef 1390 konung.
Då riket under hans förmyndare råkade i anarki,
öfvertog han med riksständernas bifall själf
vid 14 års ålder regeringen (1393) samt
återställde konungamakten och rikets anseende.
Han förmäldes redan 1388 med Johans af Lancaster
dotter Katarina.
4. H. IV den vanmäktige (sp. El
impotente), den föregåendes sonson, son af
Johan II och Maria af Aragonien, f. 1425, d.
1474, blef konung 1454. Han var en utsväfvande
och oduglig furste, under hvilkens regering
den adliga oron tog öfverhand. Då hans gemål,
Johanna af Portugal, 1462 födde en dotter,
Johanna, drogs dennas äkta börd i tvifvelsmål,
och däraf begagnade sig den missnöjda adeln för
att 1465 utropa H:s broder Alfons till konung.
Ett inbördes krig utbröt, och först efter Alfons’
död (1468) kom H. i okvald besittning af sin
krona, sedan han genom fördraget i Toros de
Guisando (5 sept. s. å.) med förbigående af
Johanna utnämnt sin syster Isabella till
tronarfvinge. Denna efterträdde honom också
1474, ehuru H. 1470 ånyo insatt Johanna till
arfvinge och vid sin död lämnade tronfrågan
oafgjord.
V. K—r.*
Henrik, kejsare i Konstantinopel, grefve af
Flandern och Hainaut, kejsar Balduin I:s
yngre broder, f. omkr. 1174, d. 1216, åtföljde
sin broder på det s. k. fjärde korståget till
Konstantinopel (1203—04) och blef vid dennes
fångenskap och död hos bulgarerna först regent
(1205) och sedan kejsare (1206). Han förvärfvade
sig genom mildhet och försonlighet grekernas
tillgifvenhet, på samma gång som han med framgång
bekämpade rikets fiender.
Henrik II Lejonet (ty. Heinrich der löwe),
furste af Mecklenburg, f. omkr. 1266, d. 1329,
efterträdde 1302 sin fader, Henrik I, och
utvidgade 1304 sitt välde med Stargard (större
delen af nuv. Mecklenburg-Strelitz). Såsom
konung Erik Menveds af Danmark vasall deltog
han 1309 i dennes tåg till Sverige för att
återuppsätta på tronen konung Birger Magnusson,
och följande år afslöt han på fredsmötet i
Hälsingborg ett försvarsförbund med dessa båda
konungar. 1323 mottog han som ärftligt danskt
län staden Rostock, som han redan 1314 hade
förvärfvat. 1317 tvang han till fred markgrefve
Valdemar af Brandenburg, mot hvilken han,
i förening med Danmark m. fl., 1315 börjat
krig och som han 1316 slagit vid Gransee. —
H. trolofvade 1321 sin äldste son, Albrekt,
med den då fyraåriga prinsessan Eufemia, syster
till Sveriges och Norges konung, Magnus Eriksson.
Henrik (holl. Hendrik), Vladimir Albert
Ernst, prins af Nederländerna.
Se Vilhelmina, drottning af Nederländerna.
Henrik I (port. Henrique), konung af Portugal,
tredje son af konung Emanuel den store, f. 1512
i Lissabon, d. 1580, bestämdes för andliga
ståndet (1532 blef han ärkebiskop i Braga och
1542 kardinal), men besteg tronen 1578 som ende
mansättling af konungahusets efter sin brors
sonson Sebastians död. Han var en from, enkel och
bildad man, men för svag att styra ett rike. Med
honom utslocknade burgundiska huset i Portugal.
Henrik (port. Henrique), portugisiska
furstar.
1. H. af Burgund, grefve af Portugal,
stamfader för det äldsta portugisiska
konungahuset, var sonson till Robert, franske
konungen Robert I:s son, och stamfader för det
äldre hertigliga burgundiska huset (se Burgund 11).
Han kämpade med utmärkelse i kastiliansk
tjänst, fick konung Alfons VI:s dotter Teresia
till äkta och erhöll 1095 som grefskap Portugal,
hvilket han eröfrat från morerna. H. stupade i
strid mot morerna vid belägringen af Astorga,
1112. Hans son Alfons antog titeln konung af
Portugal.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
