Nikolaus i Oslo. Af hennes barn med H. sökte Magnus blifva konung i Sverige och dräpte 1160 Erik den helige, under det Buris 1167 tänkte på uppror mot konung Valdemar den store. E. Ebg. Henriksmässan (Hindersmässan). Se Örebro. Henrikssonska fonden l. Henrikssonska stiftelsen, bildades genom testamente dateradt 26 juni 1876 af kyrkoherden i Gässie och Eskilstorps församlingar i Lunds stift Nils Henriksson (f. 3 febr. 1813 i Hököpinge, d. 7 dec. 1879) och afser dels "utgifvande af fullt goda och gedigna skrifter af kristligt och allmännyttigt innehåll till motverkan af den dåliga litteraturen", dels "beredandet af stipendier och låneunderstöd åt fattiga teologie studerande", dels "beredande af pensioner åt fattiga personer på deras ålderdom". Donationen, hvars kapitaltillgång 31 dec. 1907 uppgick till 251,297 kr. 60 öre, hufvudsakligen placerad i jordegendom i Skåne, skall enligt donators bestämmelse förvaltas af samfundets Pro fide et christianismo styrelse, som är skyldig att till de prästerlige ledamöterna vid hvarje kyrkomöte afgifva femårsberättelse för fondens användning. Som testators föreskrifter befunnes omöjliga att i detalj följa, men han bestämt, att ändring kunde ske efter förslag af stiftelsens styrelse och öfverstyrelse af kyrkomötets prästerliga afdelning, gjorde denna vid 1898 års kyrkomöte en sådan tolkning af testamentet, att tills vidare fondens afkastning delas så, att 1,500 kr. anslagits till inköp af böcker för sockenbiblioteken, 2,000 kr. utdelas till stipendier åt teol. studerande i Uppsala och Lund samt 1,500 kr. öfverlämnas åt Fosterländska föreningen (se d. o.) i Stockholm. Förslag väcktes emellertid vid 1908 års kyrkomöte att öka anslaget till skriftverksamheten. P. S. Henrikstorp. Se Gustafsborg 1. Henrion [ãriå̃'], Paul, fransk tonsättare, f. 1819 i Paris, d. där 1901, blef omtyckt för sina romanser och visor; han utgaf icke mindre än 1,200 sådana. Han skref äfven operetter. E. F—t. <img l>

Henriot l. Hanriot [ãriå'], Nicolas (enl. en annan uppgift François), fransk revolutionsman, f. 1761, kom som ung till Paris och var först betjänt, sedan tulltjänsteman samt blef upprepade gånger straffad för stöld. Utsläppt 1792 efter tre års fängelse, gjorde han sig bemärkt genom sitt deltagande i upproret 10 aug. och i septembermorden s. å. samt blef till belöning sektionschef i nationalgardet. 31 maj 1793 blef H. i Santerres ställe öfverbefälhafvare öfver nationalgardet och genomdref som sådan 2 juni s. å. girondisternas störtande. Som ett villigt redskap i Robespierres händer öfvervakade han massafrättningarna under de följande månaderna. Han föll också på samma gång som sin mästare. 9 thermidor år II (27 juli 1794) förklarades han fågelfri af konventet, och då hans försök att spränga detta misslyckades, flydde han till stadshuset, där han af en af sina stallbröder kastades ut genom fönstret. Där nedanför hittades han halfdöd af konventets män, hvilka följande dag afrättade honom på samma gång som Robespierre. Henri quatre [ãri' ka'tr], À la, på Henrik den fjärdes (af Frankrike) sätt ("pipskägg à la Henri quatre"). Henrique [enrike], portugisisk namnform för Henrik. <img l>

Henriquel-Dupont [ãrikä'l-dypå̃'], Louis Pierre, fransk kopparstickare, f. 1797 i Paris, d. 1892, studerade måleri under Guérin, men öfvergick till kopparstickarkonsten, som han studerade under Bervic. År 1822 utställde han sitt första stick, Porträtt af en ung kvinna med sitt barn, efter van Dyck, och erhöll medalj. Han egnade sig sedan under sitt långa lif hufvudsakligen åt framställning af den franska konstens bästa verk. Af hans många mästerliga gravyrer må nämnas flera af Delaroches kompositioner, framför allt L'hémicycle i École des beaux-arts; vidare arbeten af Ary Scheffer, Ingres samt Hersents numera blott i H:s gravyr existerande tafla Gustaf Vasa tager afsked af Sveriges ständer (ett exemplar finnes i Nationalmuseum). C. R. N.* Henriques [henrīkes], Pontus Herman, teknisk lärare och läroboksförfattare, f. 1 juli 1852 i Göteborg, studerade vid Chalmersska slöjdskolan där 1867—69 samt i Zürich och Dresden 1871—74. Han var i sachsisk statstjänst till 1877, då han blef lektor i byggnadskonst vid Norrköpings tekniska elementarskola. 1884 blef han öfverlärare vid Tekniska skolan i Stockholm, 1885 lektor i beskrifvande geometri vid Tekniska högskolan och 1886 lärare i perspektiv vid konstakademien. H. har utgifvit flera mycket använda läroböcker i geometrisk ritning, perspektivlära, skugglära, beskrifvande geometri m. m. G—g N. Henriques [enrīkes], Julio Auguste, portugisisk botanist, f. 17 jan. 1838 i Arco de Baulhe i prov. Minho i Portugal, sedan 1873 professor i botanik i Coimbra och direktör för universitetets botaniska trädgård, har författat Expediçaõ scientifica á serra da Estrella em 1881. Secçaõ botanica (1883), flera läroböcker och handböcker i botanik och agrikultur samt många afhandlingar och uppsatser, behandlande systematisk och använd botanik, i tidskrifter, särskildt i den af honom uppsatta och utgifna "Boletim da Sociedade Broteriana". H. har som lärare och författare kraftigt främjat de botaniska studierna i sitt hemland samt Portugals och dess koloniers botaniska utforskande. Han blef 1907 hedersdoktor i Uppsala. G. L—m. Henriques [henrīkes], Fini Valdemar, dansk violinist och tonsättare, f. 1867 i Frederiksberg, elev af Johan Svendsen och (1888—91) af Joachim i Berlin, har som violinvirtuos utmärkt sig för vacker ton och flödande temperament och som tonsättare