röjt en ganska stark begåfning i bl. a. en stråkkvartett, en svit för oboe med orkester, musik till Drachmanns melodrama "Völund smed" (1898), en symfoni samt sånger och pianostycken. Henry [he'nri], engelsk namnform för Henrik. Henry [he'nri], fys., den efter J. Henry (se denne) uppkallade enheten för induktionskoefficienten. Om två slutna ledare (vanligen trådrullar) äro placerade i hvarandras närhet och den ena af dessa genomlöpes af en föränderlig ström i, så induceras i den andra en elektromotorisk kraft e enligt lagen <table> <td v3>e = M <td><tab><td>di <td><tab><td>___ , <td><tab><td>dt </table> där t är tiden, uttryckt i sekunder. M kallas för induktionskoefficient. Om e är en volt och di/dt utgör en ampère på sekunden, så blir M = 1 "henry". "Henryn" kallas ock kvadrant, emedan dess dimension i det elektromagnetiska systemet är 10⁹ cm. (= längden af en jordkvadrant). S. A—s.* <img l>

Henry [he'nri], Patrick, nordamerikansk vältalare och statsman, f. 29 maj 1736 i Hannover county, Virginia, d. 6 juni 1799, var son till en från Skottland till Virginia utflyttad landtbrukare, egnade sig, efter ett misslyckadt försök som köpman, åt advokatyrket (1760) och vann stort rykte genom sitt uppträdande 1763 i en rättegång om prästerskapets aflöning, hvarunder han skarpt häfdade koloniernas rättigheter gentemot moderlandets anspråk i beskattningsfrågor. H. invaldes 1765 i Virginias representation (house of burgesses) och fäste där uppmärksamheten vid sig genom sina flammande tal mot stämpelakten, hvarvid han genomdref en resolution om, att koloniens representation ensam hade rätt och makt att pålägga dess invånare skatter och pålagor. H. uppgaf tidigt hvarje tanke på försoning med moderlandet, agiterade ifrigt i syfte att hindra en sådan och var 1773 en af de verksammaste i de "korrespondenskommittéer", som sökte ena de olika kolonierna till samfälldt uppträdande. Han var en af Virginias representanter i de båda första kontinentala kongresserna (1774 och 1775) och vann där nya oratoriska triumfer, utsågs — sedan Virginia gjort öppet uppror och den kunglige guvernören lord Dunmore måst fly — 1776 till Virginias förste republikanske guvernör, omvaldes 1777 och 1778 samt var ånyo guvernör 1784—86. H. motarbetade 1788, som medlem af Virginias "national convention", den nya unionsförfattningens ratificering, afböjde på 1790-talet flera honom erbjudna höga ämbeten, men samtyckte på Washingtons begäran 1799 till att låta sig inväljas i Virginias legislatur för att motarbeta de unionens bestånd hotande s. k. "Virginia-resolutionerna" (se Nord-Amerikas förenta stater, historia). Döden kom emellertid emellan, innan han hunnit taga säte i församlingen. — H. egde en sällspordt stor naturlig vältalighet och kallas t. o. m. af D. Webster för "den störste af Amerikas talare"; hans politiska begåfning var också väsentligen oratorisk och agitatorisk, men den traditionella uppfattningen af H. som en af Förenta staternas största och mest vidtskådande statsmän är i Amerika orubbligt rotfast. Jfr biografier öfver H. af Tyler (1887) och sonsonen W. W. Henry (1891). V. S—g. <img l>

Henry [he'nri], Joseph, amerikansk ingenjör, fysiker, f. 17 dec. 1797 i Albany (N. Y.), d. 13 maj 1878, blef 1826 professor i matematik samt var 1832—37 professor i naturvetenskap vid New Jersey college i Princeton och 1846—78 sekreterare vid Smithsonian institution, hvilken storartade anstalt af honom fick sin egentliga organisation. 1852 blef han led. af kommittén för fyrväsendet, vid hvilken han var president från 1871 till sin död. 1827 började H. sina viktiga försök ang. elektricitet och elektromagnetism. Han införde silkeöfverspunnen tråd till veckling af elektromagneter och ernådde därigenom dittills oerhörda effekter, hvilka han 1831 använde till konstruktion af den första elektromagnetiska telegrafen, vid hvilken signalerna gifvas genom attraktion af ett "järnankare" till en elektromagnet. Han gaf också den första konstruktionen af reläet och af en elektromagnetisk maskin med strömvändare. Af mera teoretisk art äro hans studier öfver induktionsströmmar af olika ordningar, af fosforescens och hans medelst termostapeln utförda bevis för, att solfläckarna stråla mindre värme än den öfriga solytan (1845). H. anordnade (omkr. 1850) ett vidsträckt nät inom Förenta staterna och Mexico af meteorologiska stationer, som sinsemellan meddelade sig telegrafiskt. De atmosfäriska förhållandena åskådliggjordes genom väderlekskartor för hvarje dag, på hvilka man grundade väderleksförutsägelser. H. var därigenom den förste organisatören af modern väderlekstjänstgöring. Vid fyrväsendet införde han förbättrade mistsignaler. H:s valda skrifter utgåfvos af Smithsonian institution 1886 i 2 bd. Framför denna anstalts byggnad i Washington har rests ett monument öfver H. Efter honom har man uppkallat den elektromagnetiska enheten henry. S. A—s. Henry [ãri'], Paul Pierre, f. 21 aug. 1848 i Nancy, d. 4 jan. 1905 i Paris och hans broder Mathieu Prosper, f. 10 dec. 1849 i Nancy, d. 25 juli 1903 i Paris, franska astronomer, blefvo samtidigt biträdande astronomer vid observatoriet i Paris 1868 och utnämndes till astronomer där 1876. Nästan alla deras arbeten äro utförda gemensamt. Från 1872 arbetade de med fortsättandet af Chacornacs ekliptikalkartor, och under detta arbete leddes de (1884) till användandet af fotografien för kartläggning af himmeln. De härtill erforderliga fotografiska objektiven slipade de själfva, och under den följande tiden utgingo från deras verkstäder ett stort antal objektiv och reflektorspeglar. Om