kemist, f. 1820, d. 1868, praktiserande läkare i London, är känd genom ett antal i "Philosophical magazine" publicerade kemiska undersökningar, af hvilka den förnämsta är den öfver den efter honom uppkallade herapathiten, en färglös, i påfallande ljus vackert grön, metallglänsande förening af kininsulfat, jodväte och jod, som utmärker sig genom sin förmåga att polarisera ljuset. Herapathit, miner. Se Herapath, W. B. Herat. 1. Den nordvästligaste prov. i Afganistan. 160,000 kvkm. 754,000 inv. Mellan Hindukuschs västra utlöpare, Paropamisus och Sefid-kuh, flyter landets hufvudflod Heri-rud åt v., medan från norra sluttningen af Paropamisus Murghab får en mängd tillflöden. Landet är i n. och ö. fylldt af berg och är genom konstgjord bevattning mycket fruktbart. Befolkningen i den jämna södra landsdelen består mest af tadschiker, turkmener och judar, i n. bo de turkiske kisilbascherna, som tala en iransk dialekt, och mongoliska hazarer och aimaker. — 2. Hufvudstad i denna prov. under 34° 22′ n. br. och 62° 3′ ö. lgd, 808 m. ö. h., i Heri-ruds vackra och fruktbara dal, 6 km. n. om floden. Staden bildar en något aflång fyrkant och försvarades förr endast af en 12—18 m. hög jordvall jämte en mur med omkr. 150 torn samt på norra sidan af två citadell, men är nu med engelsk hjälp starkt befäst. Den har fem portar och fyra hufvudgator, hvilka utgå från midten af hvarje sida och sammanlöpa i en öppen fyrkant midt i staden. Nära denna midt ligger en ofantlig vattenreservoar, som uppgifves rymma ett vattenförråd tillräckligt för staden ett helt år. Den enda märkliga byggnaden f. ö. är den stora, fordom praktfulla, nu förfallna moskén Meschid-i-Juma, som uppfördes i slutet af 1400-talet. Med undantag af hufvudgatorna, där en liflig trafik råder, har staden ett dystert utseende, med i hög grad smutsiga gator och en mängd i ruiner fallande hus. Från Heri-rud föra 9 kanaler vatten till H., och dalen är därför full af trädgårdar. H:s omnejd, med dess många storartade ruiner (bl. a. Mosellas moské, de kungliga palatsen Bagh-i-schah och Takht-i-Sefer), vittnar dock om stadens forna storhet, då den skall ha haft 1,5 mill. inv. Vid 1800-talets början hade H. omkr. 100,000 inv., men torde nu ha endast 50,000. Dessa tillhöra många olika stammar, perser, afganer, tadschiker, belutscher, tatarer, hinduer, judar. Staden betraktas som nyckel till Afganistan och Indien från v. och är af stor vikt i såväl kommersiellt som strategiskt hänseende. Öfver H. ha alla persiska eröfrare ryckt ned mot Indien, och hela karavanhandeln följer denna enda väg mellan Persien och Indien. Därför ha perserna så ofta sökt besätta H., medan engelsmän och ryssar sträfvat att bevara det åt Afganistan. — H. (fornpers. Haroyu l. Hariwa, grek. Aria metropolis) spelade under medeltiden från Muhammeds tid en stor roll i de krig, som då upprörde Central-Asien. Vid Persiens eröfring genom kaliferna i 7:e årh. kom H. jämte hela Chorassan under kalifatet, genomgick sedan växlande öden under många dynastier samt intogs 1220 af Djingis kan och 1381 af Timur, hvilka båda anställde grufliga blodbad i staden. Under Timurs efterföljare uppblomstrade H. åter samt blef ett hem för konst och vetenskap; under den tiden uppfördes de flesta af de praktbyggnader, hvilkas ruiner ännu kvarstå. 1510—1715 tillhörde H. Persien, eröfrades sistnämnda år af afganerna, men var åter persiskt 1735—53. Vid midten af 1700-talet blef H. med område ett själfständigt kanat, som flera gånger hotades af perserna och endast med engelsk hjälp lyckades rädda sig. Slutligen eröfrades det af Afganistan 1862. Under engelsmännens krig i Afganistan (1878—81) sökte emirens son Ejub kan, som våren 1879 blifvit insatt till guvernör i H., icke blott göra sig oberoende, utan äfven uttränga den af engelsmännen erkände emiren Abd-ar-rahman samt uppsvinga sig till herre öfver hela Afganistan. Han tillfogade engelsmännen 27 juli 1880 ett svårt nederlag vid Maiwand, v. om Kandahar, och besatte 30 juli 1881 denna stad. Emiren Abd-ar-rahmans segrar på hösten nödgade dock Ejub att fly till Persien. H. intogs och förenades åter med Afganistan. Jfr Afganistan, historia, sp. 232—234. (J. F. N.) Herat-rud, flod. Se Heri-rud. Heraud [he'rå͡u], John Abraham, engelsk författare, f. 1799, d. 1887, uppfostrades för affärslifvet, men egnade sig, ehuru fullständig autodidakt, åt litteraturen, lämnade bidrag till "Quarterly review" och andra tidskrifter, bl. a. teaterkritiker till "Athenæum" och "Illustrated London news". Bland hans många arbeten kunna nämnas de episka dikterna The descent into hell (1830) och The judgment of the flood (1834), tragedierna Videna (1854), The roman brother och Salvator, or the poor man of Naples samt biografierna The life and times of G. Savonarola och Shakspere, his inner life as intimated in his works (1865). H. sökte göra Schellings filosofi känd i England. Hérault [erå̄]. 1. Flod i södra Frankrike, upprinner på Mont Aigoual i Cevennerna, flyter i sydlig riktning och faller ut i Medelhafvet nedan om Agde. Strax före sitt utlopp skär den Canal du Midi. Längd 197 km. Den är segelbar från Bessan (11 km.). — 2. Departement i södra Frankrike, vid Medelhafvet. 6,224 kvkm. 482,779 inv. (1906), 78 inv. på 1 kvkm. Norra delen genomstrykes af Cevennernas förgreningar, af hvilka de s. k. Montagnes noires utgöras af ödsliga, med hedar klädda kalkberg; i v. höjer sig landet mot Monts Garrigues. I s. utbreda sig sandiga och träskfyllda slätter, hvilka genom talrika försteningar och musselbankar röja, att de fordom stått under Medelhafvets vatten. Strandbältet är på en sträcka af 60 km. uppfylldt af laguner ("étangs"), vid hvilka en omfattande saltberedning drifves. De förnämsta vattendragen äro floderna Vidourle, Mosson, H., Livron och Orb samt Canal du Midi och Canal des étangs, hvilken senare förenar strandsjöarna mellan Aigues-Mortes och Cette. Sädesodlingen, mest hvete och hafre, sträcker sig öfver 16 proc. af arealen och lämnar i vanliga år något öfverskott. Stor vinodling. De mest bekanta vinsorterna äro de röda S:t Georges och Viragues samt de hvita Frontignac och Lunel. Äfven produceras råsilke, vax och honung. Mineralriket lämnar järn, koppar och något bly samt stenkol, marmor och gips. Industrien omfattar tillverkning af ylle- och sidenväfnader, glas, papper och parfymer samt likörer. Departementet indelas i 4 arrondissemang: Béziers, Lodève, Montpellier och S:t Pons. Hufvudstad är Montpellier. (J. F. N.) Hérault de Séchelles [erå̄ də seʃä'l], Marie Jean, fransk revolutionsman, f. omkr. 1760, tillhörde en gammal adlig familj samt gjorde sig på