genom kroppen, kostade honom hans ställning som öfverläkare på Frederiks hospital (1819—25). Han erhöll dock 1828 titeln etatsråd och var 1833 universitetets rektor. 2. Johan Daniel H., den föregåendes brorson, dansk arkitekt, f. 13 mars 1818 i Köpenhamn, d. där 1902, utbildade sig dels i det praktiska byggnadsyrket, dels vid konstakademien och erhöll 1849 dennas mindre guldmedalj. Han studerade 1852—54 i Tyskland, Frankrike och Italien. I hemlandet blef han den moderna riktningens ledare, hans inflytande på karaktären af Köpenhamns byggnadskonst blef af stor betydelse. Bland hans arbeten märkas Universitetsbiblioteket (fullb. 1860), i norditaliensk rundbågsstil, Studentföreningen, Centralstationshuset (1864), Nationalbanken, i florentinsk renässansstil (fullb. 1871), Duebrödreklostret i Roskilde (1880), Rådhuset i Odense (fullb. 1883), Polytekniska skolan i Köpenhamn (fullb. 1892), restaurering af flera kyrkor (t. ex. Knutskyrkan i Odense) och herrgårdar (t. ex. Herlufsholm). H. blef 1879 hedersdoktor vid Köpenhamns universitet. 1. E. Ebg. 2. Ph. W. (G—g N. E. Ebg.) Herhor, fornegyptisk regent. Se Egypten, sp. 1483. Heriades, zool. Se Megachilinæ. Heribannum, mlat. Se Härbann. Héricourt [erikōr], stad i franska dep. Haute-Saône. 5,525 inv. (1901). Bomullsindustri. Vid H. segrade schweizarna 1474 öfver den burgundiska hären. 15—17 jan. 1871 föreföllo vid H. förbittrade strider mellan fransmän under Bourbaki och tyskar under Werder. (J. F. N.) Herigarius, mlat. Se Hergeir. Hering, Eduard von, tysk veterinär, f. 1799 i Stuttgart, d. där 1881, först lärare, sedan (till 1869) direktor vid veterinärskolan i Stuttgart, inlade stora förtjänster om veterinärvetenskapens och fysiologiens utveckling. Viktigast äro hans undersökningar om blodomloppets hastighet, om hjärtats tryckkraft och om skabb hos djur. Bland hans skrifter må nämnas Thierärztliche arzneimittel (1846; 3:e uppl. 1870), Specielle pathologie und therapie (1842; 3:e uppl. 1858) och Thierärztliche operationslehre (1856 ff.; 6:e uppl. 1897). Därjämte utgaf han Repertorium der thierheilkunde (1839—76). R. T—dt. Hering, Ewald, tysk fysiolog, f. 1834 i Alt-Gersdorf, Sachsen, blef 1862 docent i fysiologi i Leipzig, 1865 professor vid Josephs-akademien i Wien, 1870 professor i Prag och 1895 i Leipzig. Med afgjord förkärlek har H. egnat sig åt studiet af synsinnets fysiologi och genom sina af stor tankeskärpa utmärkta undersökningar i många väsentliga punkter belyst densamma. Bland hans publikationer åt detta håll märkas Beiträge zur physiologie (1—5, 1861—64), Die lehre vom binokularen sehen (1868), Raumsinn des auges, augenbewegungen (i Hermanns "Handbuch der physiologie", III, 1879) samt Lichtsinn, farbensinn (i Graefe-Saemischs "Handbuch der augenheilkunde", 1906 ff.). H:s färgteori (se Färgblindhet, sp. 275) har sedan flera decennier lifligt diskuterats; den har af honom försvarats med utmärkt skicklighet och alltjämt vunnit flera anhängare. Jämte dessa undersökningar, hvilka bilda huvudinnehållet af H:s lifsgärning, har han utfört en mängd andra inom den allmänna nerv- och muskelfysiologien, blodomloppets och andningens fysiologi och äfven i dessa meddelat upptäckter af stor betydelse. R. T—dt. Heringsdorf, det elegantaste af de tyska Östersjöbaden, beläget på ön Usedom i preussiska reg.-omr. Stettin (Pommern). Det betraktas med rätta som ett världsbad på grund af naturskönt läge och förstklassiga anordningar. Själfva kuranstalten ligger på en sandås, som höjer sig 6—7 m. ö. h. och mot landsidan är begränsad af en stor och vacker skog af ek, bok och furu. För att skydda den breda och fina sandstranden har denna bundits medelst en mäktig cementvall. Från höjden går midt emot kurhaus (se fig.) en 413 m. lång brygga (Kaiser Wilhelms-brücke) ut i hafvet, slutande med en paviljong (restaurant, musikestrad). Ofvanför stranden går en lång cementerad strandpromenad, mot landsidan begränsad af eleganta villor och trädgårdar med tropisk vegetation. Dessa villor egas af Stettins och Berlins finansvärld. Flera storartade hotellanläggningar. Platsen har närmare 1,000 bofasta inv., och badgästernas antal uppgår till omkr. 16,000, för hvilka flera kallbadhus äro uppförda på stranden. Säsong juni—sept. Ln.

Kurhaus i Heringsdorf.

Heri-rud l. Herat-rud ("Herats flod", grek. Areios), flod i norra Afganistan, upprinner på Kuh-i-baba och flyter först åt v. mellan Paropamisus och Sefid-kuh samt böjer sig därpå tvärt åt n. och bildar gräns mellan den persiska prov. Chorassan samt Afganistan och ryska Transkaspiska prov., inom hvilken floden får namnet Tedsjen (grek. Ochos). Från v. mottager den bifloden Kesjef-rud. Den utsinar i många armar i tekke-turkmenernas oas (Tedsjenoasen). J. F. N. Herisau, köping och hufvudort i schweiziska kantonen Appenzell-Ausser-Rhoden, 778 m. ö. h. 5,283 inv. (1900, som kommun 13,501 inv.). Näst S:t Gallen är H. Schweiz' viktigaste plats för mekaniska broderier och väfverier och har blekerier, appreteringsverk, färgerier och en telegraftrådfabrik. J. F. N. Hérisson [eriså̃'], Maurice, grefve d'Irisson, fransk skriftställare, f. 1840, d. 1898, deltog i italienska kriget 1859 och i tåget till Kina 1860, var 1870—71 ordonnansofficer hos general Trochu, användes 1875 vid vetenskapliga arbeten i Tunisien och fick 1891 befälet öfver trupperna i Franska Kongo. Genom sin noggranna kännedom om både militära och politiska förhållanden kunde d'H. i sina arbeten lämna värdefulla bidrag till tidens historia, såsom i Journal d'un officier d'ordonnance (1885), La légende de Metz (1888), som frikände