förluster, valdes H. till fältherre och bidrog väsentligt till atenarnas nederlag (413). I förbund med Sparta och Korint fortsatte H. kriget mot Aten, till dess han (410) landsförvisades af folkpartiet. Då han 408 sökte med vapenmakt bereda sig inträde i staden, blef han dödad under en gatustrid. Hans dotter var förmäld med Dionysios d. ä. A. M. A. Hermon (hebr. Hermon, "det heliga berget") är ett i G. T. ofta förekommande namn på ett berg i Syrien, nu kalladt Djebel et-teldj ("snöberget") eller Djebel esch-Scheh ("den silfverhvite gubbens berg"). Berget är nämligen under vintern h. o. h. betäckt med snö; under sommaren smälter denna dock mestadels bort, så att det i sept.—okt. finns endast några fläckar kvar. Dess kam, från s. v. till n. ö., har en längd af omkr. 25 km., och dess högsta punkt ligger ungefär i midten af denna, 2,760—2,770 m. ö. h. Om H:s geologiska formation se bl. a. Fr. Noetling, "Der Jura am H." (1887). H. var i forntiden bekant för en rik fauna (jfr Höga vis. 4:8). Numera finnas här björn, leopard, varg, räf, piggsvin m. fl. På grund af bergets höjd åstadkomma de härifrån kommande kalla luftlagren i det söderut liggande Palestina dagg och nederbörd, som faller på "Sions-bergen" (Ps. 133: 3). Bergets högst belägna delar äro fattiga på växter. Dess östra sluttning, som stupar mera tvärbrant ned mot det angränsande landskapet, har mera karaktären af en stäpp utan träd och buskar. Den västra sidan åter sluttar i flera afsatser, och där råder på 1,400—1,600 m. ö. h. en storartad växtlighet, med vilda fruktträd, bl. a. mandelträdet, med ätbara frukter. — I bergets inre finnas flera hålor, där vattenmassor samlat sig och till sist ge upphof åt strömmar. En sådan håla är belägen v. om Banijas (det gamla Cæsarea Filippi), och här är en af Jordans källor. — Enligt 5 Mos. 3: 9 kallades H. af sidonierna för Sirjon (jfr Ps. 29: 6), af amoréerna åter för Senir (jfr Hes. 27: 5). På grund af Ps. 89: 13, där H. nämnes jämte det i södra Galiléen liggande Tabor, har man, ehuru utan grund, trott sig böra antaga tillvaron af ett annat (Lilla) H. och utpekat detta i Djebel ed-Dahi, s. v. om Tabor. E. S—e. Hermos, i forntiden namn på floden Gedis (se d. o.). Hermosillo [ermåsi'ljå], förr Petic, stad i mexikanska staten Sonora. 10,613 inv. (1900). H. är oregelbundet byggdt, men vackert beläget vid Dolores' utlopp i Sonorafloden. Den kringliggande nejden hör till de bördigaste i riket och har i H. sin medelpunkt för handeln med landtmannaprodukter, hvilka mest gå till hamnstaden Guaymas, dit en järnväg leder. Förträffligt vin odlas. Tillverkning af drufbrännvin och vackra läderarbeten. (J. F. N.) Hermsdorf. 1. (Nieder-H.) By i preussiska reg.-omr. Breslau (Schlesien). 10,975 inv. (1900). Betydliga stenkolsgrufvor, koksbränning. — 2. (H. unterm Kynast) By och luftkurort med vattenkuranstalt i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), omkr. 400 m. ö. h., i Riesengebirge. Omkr. 2,700 inv. Maskinfabrik, glassliperi. J. F. N. Hermundurer (lat. Hermunduri), en germanstam, tillhörande den af Tacitus omtalade gruppen hermionerna (se (Germaner, sp. 1038) och räknad till sveverna, under hvilket namn romarna sammanfattade alla folk i det inre Germanien. Vid tiden för Kristi födelse innehade de landet mellan Harz i n. och Erzgebirge samt Donau i s., mellan Werra i v. och Elbe i ö. Under sin konung Vibilius störtade de år 20 e. Kr. markomannernas konung Katvalda i Böhmen, och 39 år därefter kämpade de segerrikt med sina grannar i n. v., chatterna. På Tacitus' tid stodo de i vänskapligt förhållande till romarna och voro de ende germaner, som utan bevakning fingo drifva handel inom den romerska gränsen. I slutet af 2:a årh. deltogo de emellertid i markomannernas krig mot romarna. Därefter omtalas de ej förrän i 5:e årh., då de åter göra sig bemärkta, då under namnet thüringar, som är bildadt af hermundurer med bortkastande af de två första stafvelserna och tillfogande af ändelsen ing. Om deras följande öden se Thüringar. S. B. Hermupolis. 1. (Nea Syros) Stad på östra kusten af grekiska ön Syra. 17,773 inv. (1907). H. består af en gammal, på branta klippor liggande öfre stad, med romersk-katolsk befolkning, och en nedre stad, som ligger på stranden på samma ställe som forntidens Syros och som började uppbyggas först under grekiska frihetskriget af flyktande invånare från Chios, Psara och Aivalyk (Mindre Asien). Staden är säte för Cykladernas nomark samt för en grekisk-ortodox ärkebiskop och en katolsk biskop. Den har två gymnasier, navigations- och handelsskola, ångkvarnar, bomullsspinnerier och väfverier. Den är den tredje i ordningen (efter Peiraieus och Patras) af Greklands handelsstäder samt drifver det största skeppsbyggeriet i hela Levanten. Den stora halfcirkelformiga och säkra hamnen med utmärkta dockor anlöpes af ett dussin ångbåtslinjer. — 2. Grekiskt namn på två fornegyptiska städer: det mindre H. (fornegypt. Tema-en-Hor), se Damanhur, och det större (lat. Hermopolis magna, fornegypt. Chmunu, kopt. Schmun), hvars ruiner ligga vid nuv. byn Aschmunen, v. om Nilen midt emot järnvägsstationen Roda. Det var hufvudsätet för Thots dyrkan. Af dess storartade helgedomar såg den franska expeditionen en pelarhall från Ptolemaiernas tid med 2 × 6 pelare, hvilka nu försvunnit. J. F. N. Hernád, flod i Ungern, börjar på norra sluttningen af Kralova hola i Nižna Tátra, flyter först åt ö. genom komitatet Szepes, böjer sig därefter mot s. genom den breda dalen v. om Hegyallyabergen och utmynnar i Tiszas (Theiss') biflod Sajó, nedanför Miskolcz. 190 km. lång. J. F. N. Hernals, förr förstad ("vorort") till Wien, bildar nu med Dornbach och Neuwaldegg Wiens 17:e stadsdistrikt, J. F. N. Hernando [erna'ndå], spansk namnform för Ferdinand. Hernando [erna'ndå], Rafael José Maria, spansk tonsättare, f. 1822 i Madrid, studerade där och i Paris (1843), hvarest han fick uppfördt ett "Stabat mater", samt gjorde sig, efter återkomsten till Madrid 1848, snart bekant genom sina "zarzuelas" (operetter), en kompositionsart, som han med framgång utbildade. Han har äfven komponerat hymner, kantater, votivmässa (1867) m. m. H. blef direktör för Varietéteatern i Madrid, sekreterare vid konservatoriet (1852) och professor i harmoni samt utvecklade en mångsidig verksamhet. A. L.*