Stockholms kyrkofullmäktige (sedan 1892; vice ordf. 1899, ordf. sedan 1900), af Stockholms stadsfullmäktige (1889—1903 och från 1905), af drätselnämndens andra afdelning (1892, ordf. sedan 1906), och af beredningsutskottet (1901—03). H. har äfven tagit del i det politiska lifvet; han har sålunda tjänstgjort som sekreterare och varit den verkande kraften i den 1893 bildade Svenska nationalföreningen och verkat för bildande af fjärde valkretsens moderata valmansförening och Allmänna valmansförbundet. Att H. inom politiken ej spelat någon mera framträdande roll, torde bero på en långt drifven fasthet i åsikter, hvilka han ej varit benägen att lämpa efter tidsandans växlingar. Som ordf. i Stockholms lärarsällskaps byggnadskommitté har han nedlagt ett energiskt och mycket framgångsrikt arbete på lösandet af sällskapets byggnadsfråga. H. har författat bl. a.: Skolordningsförslaget af den 28 november 1778 jämte historik och bilagor (i Stockholms gymnasii progr., 1880), gradualafh. Bidrag till den svenska skollagstiftningens historia under partitidehvarfvet 1718—1809 (I, 1718—1760; i Norra latinläroverkets årsber., 1882), hvartill sluta sig med statsmedel utgifna bilagor (1891), Förslag och åtgärder till svenska skriftspråkets reglerande 1691—1739 (1883), Från Frihetstiden, några arkivanteckningar (i "Samlaren", 1885), Vetenskapsakademien och Lars Laurels rättskrifningsförslag (i Nya elem.-skolans årsber., 1888), Johan Peter Lefrén och de pedagogiska reformplanerna i Sverige på 1820-talet (1899); han har utgifvit "Svensk läsebok för allmänna läroverkens mellanklasser" (tills. med K. A. Melin; 1880, 3:e uppl. 1906), "Ferieläsning i svensk litteratur", I—II (tills. med R. Steffen, 1894) och "Från mogenhetspröfningen i modersmålet" (valda uppsatser, 1902). 1. J. K—e.* 2. P. E. L—m. <img l>

Hernqvist, Peter, det svenska veterinärväsendets grundläggare, f. 8 maj 1726 i Härlunda socken (efter hvilken han tog sitt namn), d. 18 dec. 1808 i Skara, rusthållarson, blef student i Uppsala 1750 och filos. magister i Greifswald 1756, egnade sig sedan i Uppsala hufvudsakligen åt naturvetenskapliga studier och kom i nära beröring med Linné. Han afslog en på dennes förslag honom 1763 erbjuden professur i botanik vid universitetet i Petersburg, men reste s. å., jämte Falander och Lenbom, på ett riksstatens stipendium, till den under Bourgelats ledning ställda veterinärskolan i Lyon, där han studerade till 1766, då han begaf sig till den för sin omfattande kliniska och litterära verksamhet europeiskt berömde Lafosse i Paris. H. biträdde denne vid grundandet af dennes privata veterinärläroanstalt, verkade där som lärare och var Lafosse behjälplig vid skötandet af dennes vidlyftiga praktik samt anlade för skolans räkning en botanisk trädgård, upprinnelsen till Jardin des plantes. H. följde jämväl under denna tid La Landes föreläsningar i kemi äfvensom föreläsningarna i kirurgi vid collège de Saint Côme och deltog i de kirurgiska arbetena å Hôtel Dieu och La charité. Hemkallad 1769, uppgjorde H. förslag till ett "veterinäriskt lärohus och lazarette" i Stockholm, hvilket förslag dock ej då kom till utförande. 1770 erhöll han ett understöd af 1,000 dal. smt och utnämndes 1772 till lektor i matematik vid Skara gymnasium. De 1,000 dalerna fick han jämväl framdeles behålla mot villkor, "att hvart tredje år tvenne i veterinären underviste elever skulle af honom öfverlämnas till det allmännas tjänst". Med denna bestämmelse kan det första uppslaget till åvägabringande af en ordnad veterinärundervisning i vårt land sägas vara gifvet. 1773—91 meddelade H. dessutom undervisning i veterinärvetenskapens första grunder åt gymnasisterna i Skara. Sedan H. lyckats 1774 hämma en å Strömsholm och Kungsör utbruten hästsjukdom, kommo vederbörande myndigheter till insikt om behöfligheten af en fullt ordnad veterinärundervisning, ett mål, hvarför H. ifrigt arbetat. En veterinärskola upprättades å prebendehemmanet Brogården invid Skara, och 8 maj 1775 började denna sin verksamhet under H:s ledning. I kamp mot okunnighet och fördomar förde H. veterinärväsendet framåt. För att underlätta tillträdet till skolan för meddellösa ynglingar bestred han af egna medel årligen kostnaderna för bostad och kost åt 7 elever. Småningom lyckades han utverka mindre anslag åt skolan för inköp af undervisningsmateriel och medicin. Som ett erkännande af H:s arbete tillerkändes honom 1778 professors värdighet. I fem år var han ensam lärare vid skolan, men 1780 gafs anslag till aflöning af en medlärare. Sedan skolans hufvudbyggnad med däri förvarade samlingar 1802 gått upp i lågor, uppförde H. 1803 af egna medel en ny och större byggnad. Hela sin till omkr. 90,000 rdr uppgående förmögenhet i fast och lös egendom testamenterade han till skolan. Vid Brogården restes 17 aug. 1908 en granitminnesvård öfver H. och S. A. Norling. Af H:s tryckta skrifter må nämnas Dissertatio botanica genera Tournefortii stilo reformato et botanico sistens (1771), Utförlig afhandling öfver rotsen hos hästar (1773), Underrättelse för en arrendator eller landthushållare etc. (s. å.), Svar på sekreteraren J. Lannérs frågor, rörande 1. Kors nyttjande till dragare; 2. Kreaturens födande inom hus hela året; 3. Elgars tämjande m. m. (s. å.), Anatomia hippiatrica eller hästanatomien (1778) samt Kort genväg til naturaliers kännedom (1795). I manuskript efterlämnade han Botemedlens kraft och verkan, Chirurgia zootica och Kort beskrifning om fårkoppor m. m. S—g. Hernön. Se Härnön. Hernösand, stad. Se Härnösand. Hernösands kanal. Se Härnösands kanal. Hernösands stift. Se Härnösands stift. Hero (grek. Ἡϱώ), prästinna i Afrodites tempel i Sestos, på Hellespontens europeiska strand, älskades af den i det gentemot liggande Abydos bosatte ynglingen Leander (grek. Leandros l. Leiandros), hvilken hvarje natt sam öfver sundet för att besöka sin älskade. Till vägledning tjänade honom därvid en af H. på ett högt torn uppsatt brinnande fackla. Under en stormig natt slocknade facklan, och Leander fann sin död i böljorna. Då H. följande morgon från tornet varseblef sin älsklings lik uppkastadt på stranden, störtade hon sig i djupet och