bildade män, af hvilka den mest bekante är Nikolaos af Damaskus, Herodes' diplomatiske rådgifvare och agent och förf. till ett viktigt historiskt verk öfver denna tid. Trots den yttre glansen var ställningen i det inre icke lycklig; endast tyrannens järnhårda hand höll knotet tillbaka. Tiden 13—4 utmärkes för familjeintrigernas eländiga spel. Dessa föranleddes hufvudsakligen af stridigheter mellan hans 2 söner (Alexander och Aristobulos) med Mariamne å ena sidan och hans syster Salome samt hans son Antipatros med hans första gemål å den andra. Och slutet blef, att Alexander och Aristobulos afrättades i Samaria år 7, där H. 30 år förut firat bröllop med deras moder, och Antipatros, då H. låg på sitt yttersta. Under denna tid hade H. äfven att bekämpa upproriska rörelser bland folket och ådagalade härvid samma hårda stränghet som gentemot sina anhöriga. Med H:s grymheter, särskildt under denna tid, stämmer väl evangeliernas (Matt. 2, Luk. 2) berättelse om barnamordet i Betlehem. 3. Af H:s söner blefvo Archelaos (se d. o., 7) samt Antipas och Filippos (se d. o.) hans efterträdare som regenter, den förstnämnde under titeln "etnark" öfver Judéen och Samarien samt Iduméen, de två andra under titeln "tetrark", Antipas öfver Galiléen och Peréen och Filippos öfver landet n. ö. om sjön Gennesaret. Antipas synes ha ärft faderns gåfva att regera och var som han en vän af praktbyggnader. Han residerade i Tiberias (uppkalladt efter kejsar Tiberius), som han själf uppbyggt och där han åt sig låtit uppföra ett praktfullt palats. Han liknade fadern äfven däri, att han ej onödigt utmanade judarnas fanatism, utan t. o. m. besökte deras fester i Jerusalem (Luk. 23). Först gift med en dotter af nabatéerkonungen Aretas IV (se 2 Kor. 11: 32), fattade han sedan kärlek till Herodias, barnbarn till H. den store och förut gift med en halfbroder till Antipas (se Filippos). Med sin förste man hade hon en dotter Salome, som sedan blef gift med tetrarken Filippos. Antipas' äktenskap med Herodias, som ådrog honom bestraffning från Johannes döparen (Matt. 14), blef honom till stor olycka; först tillfogade honom Aretas som hämnd för skymfen mot hans dotter ett kännbart nederlag, och när han för att tillfredsställa Herodias' ärelystnad hos Caligula anhöll om konungatitel, blef han misstänkt för högre planer och förvisad till Gallien (39 e. Kr.); hans område tilldelades då Agrippa I (se nedan). 4. Agrippa I (i Apg. 12 kallad Herodes), sonson till H. och broder till Herodias, kom efter ett äfventyrligt lif i Rom (år 38 e. Kr.) hem som konung bl. a. öfver Filippos' område (se ofvan), hvartill år 40 lades Antipas' forna provinser. Efter ett nytt besök i Rom fick han snart sitt område ökadt med Judéen och Samarien, så att nu så godt som hela det af Herodes den store behärskade riket ännu en gång var förenadt i en hand. A. förde en mera nationell politik än sina föregångare, och ett uttryck härför var ock hans förföljelse mot de kristne, hvarvid aposteln Jakob led martyrdöden och Petrus undkom genom ett under (Apg. 12). Tillika lät han uppföra en ny mur, den tredje, omkring Jerusalem. Han dog plötsligt i Cæsarea år 44 (Apg. 12). — 5. Agrippa II (Marcus Julius Agrippa), den föregåendes son. Vid faderns död ställdes Palestina under en romersk

Den Herodianska dynastien.