stambanan. 4 mtl, tax. till 93,600 kr. (1907), jämte smedja, såg och två kvarnar (9,500 kr.). H., i äldre tid Harstadha l. Harstad, tillhörde omkr. 1400 dels Alvastra, dels Skeninge kloster. Dess senare öden äro okända till början af 1600-talet, då det tillhörde en fru Kristina Sigrid Banér, f. Bielke, gift med viceguvernören Karl Banér, och därefter majoren J. Pistol och hans son ryttmästaren Ax. Pistol. 1825 såldes H. till excellensen grefve Gust. Trolle-Bonde, som 1826 gjorde det till fideikommiss, en del af fideikommisset Katrineholm i samma socken. Herrevadsbro. Se Hervadsbro.

Herrevadsklosters slott.

Herrevadskloster, kungsgård i Riseberga socken, Norra Åsbo härad, Kristianstads län, består af 7 1/4 mtl säteri, taxerade till 209,000 kr. Arealen 1,091 har. Slottsbyggnaden (se fig.) uppfördes 1805—17. Stall, ridhus och kasernbyggnad, hvilka förskrifva sig från den tid fältkommissariatet var förlagdt till H., stå under öfverinseende af öfversten för Skånska dragonregementet, men de öfriga byggnaderna (de ha tillhört passevolansinrättningen) under öfverstens för Skånska husarregementet tillsyn. — Vid Herivad öfver Rönneån anlade ärkebiskop Eskil i Lund 1144 ett munkkloster af cisterciensorden, till hvilket han inkallade munkar från Citeaux. Det invigdes 1150. Först år 1565 indrogs klostret, då den siste abboten, Laurids (d. 1572), fick åt sig tillförsäkradt ett nödtorftigt underhåll; det gafs i förläning åt Sten Bille till Vanås samt därefter till åtskilliga danska adelsmän. När Skåne 1658 införlifvades med Sverige, blef H. statsegendom och förlänades till Korfits Ulfeld. Då han 1660 rymde ur landet, gafs det i pant för 70,000 rdr, som svenska staten mot 8 proc. ränta lånat af riksrådet grefve K. K. Schlippenbach, hvilken s. å. öfverlät fordran och gården å fältmarskalken grefve H. K. v. Königsmarck. Dennes son, fältmarskalken grefve O. V. v. Königsmarck, utbytte 1682 H. mot Börringe kloster. H. anslogs 1691 till boställe för öfversten vid Norra skånska kavalleriregementet, men förvandlades 1727 till öfverstelöjtnantsboställe vid samma regemente. Det 1786 nyinrättade skånska fältkommissariatet förlades till H., som vardt boställe för generalintendenten vid kommissariatet. Sedan 1824 är gården ställd under en k. ståthållare, som sorterar under Arméförvaltningens intendentsdepartement. Sedan kommissariatet 1830 indragits, utarrenderades gården 1836. Där finnes nu en remontdepå. Af de gamla klosterbyggnaderna, hvilka nedrefvos på Karl XI:s befallning, finnas numera inga spår. B. S.* Herrfurth, Ernst Ludwig, preussisk statsman, f. 1830 i kretsen Merseburg, d. 1900 i Berlin, genomdref som inrikesminister (sedan 1888) de nya kommunallagarna af 1891 för de sju östra provinserna och 1892 för Schleswig-Holstein. Han bekämpade Miquels skattereformplaner, men då han ej lyckades genomdrifva sin åsikt, afgick han 1892. H. utgaf en mängd arbeten rörande finansförvaltningen, försäkringsväsendet och kommunalförvaltningen i Preussen. Herrgård, populär beteckning för jordegendom, hvars innehafvare tillhör herremanna-, i motsats mot allmogeklassen. Beteckningen, som icke har någon kameral eller juridisk giltighet, är dock ej strängt bunden vid den tillfällige egarens samhällsställning, utan beror snarare däraf, att egendomen bebyggts efter herremannaklassens fordringar och har den storlek, att afkastningen kan vara tillräcklig för en till denna klass hörande familjs uppehälle. H. J. Dft. Herrgårdsost. Se Ost. Herrgårdsras benämnes nötboskap, som på grund dels af inblandning af främmande blod, dels af inafvel, god utfodring och omsorgsfull vård blifvit mer ensartad, storvuxen och produktionskraftig än landets nötkreatur i allmänhet. Förr funnos rätt många dylika raser i Sverige, såsom skånsk herrgårdsras, Strömsholmsras, Katrinebergsras och Valaholmsras. Numera ha dessa uppgått i s. k. "rödbrokig svensk boskap", som hålles hufvudsakligen på herrgårdarna och upptages i en särskild stambok. Med understöd af allmänna medel dels från staten, dels från hushållningssällskap utgifves denna af "Afvelsföreningen för rödbrokig svensk boskap". H. F. Herrgårdstypen, bygnk. Se Bostad, sp. 1272. Herrick [he'rik], Robert, engelsk skald, f. 1591, d. 1674, studerade i Cambridge, erhöll 1629 pastoratet Dean Prior i Devonshire, hvarifrån han 1647 fördrefs under inbördeskriget, men dit han återvände vid restaurationen (1660). 1648 utgafs en samling af hans dikter, Hesperides. En afdelning af dessa, Noble numbres, behandlar religiösa ämnen, men flertalet är kärleks- och naturlyrik, frisk, behaglig och af melodisk form. Många af hans graciösa små visor ha bevarat sin popularitet ännu i dag. Se Grosarts upplaga i 3 bd, 1876, Pollards i 2 bd, 1891 (ny uppl. 1898) och Saintsburys, 1893, samt Gosse, "Seventeenth century studies" (1883), och en monografi af E. Hale (1892). På svenska finnas några dikter af H. öfversatta och en kort studie öfver skalden af Per Hallström i "Ord och bild", 1903. R—n B. Herrick [he'rik], Robert, amerikansk författare, f. 26 april 1868 i Cambridge, Massachusetts, graduerades vid Harvard 1890 och är sedan 1893 professor i engelska vid universitetet i Chicago. Utom filologiska arbeten har H. författat romaner och noveller, The man who wins (1895), Literary love letters (1896), Love's dilemmas (1898), The web of life (1900), The real world (1901), Their child (1903), The common lot (1904), The memoirs of an american citizen (1905; "En amerikan", 1908) och Together (1908), hvilka vunnit ryktbarhet som karakteristiska och kraftfulla skildringar af modernt samhällslif i Förenta staterna. R—n B.