Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herries, John Charles - Herrig, Friedrich Christian Ludwig - Herrig, Hans - Herring, George - Herrlin, Per Axel Samuel - Herrljunga - Herrlund - Herrlund, L. J. Se Lagerberg - Herrman, Emil - Herrman, Ernst Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herries [he’ris], John Charles, engelsk
politiker, f. 1778, d. 1855, blef 1798 tjänsteman
i finansministeriet, var efter hvartannat
privatsekreterare åt flera ledande ministrar
och innehade 1811—16 den kräfvande platsen som
chef för brittiska arméns kommissariat. 1823 blef
H. medlem af underhuset och finanssekreterare vid
skattkammaren i lord Liverpools ministär samt
var sept. 1827—febr. 1828 skattkammarkansler i
ministären Goderich, som föll sönder på grund
af en schism mellan H. och hans kolleger. I
Wellingtons ministär var H. först myntdirektör,
sedan (febr.—nov. 1830) handelsminister,
tillhörde därpå som krigsminister nästa
toryministär (under Peel, dec. 1834—apr. 1835),
förlorade 1841 sin plats i underhuset, men
återvaldes 1847 och satt (febr.—dec. 1852) som
representant för tullskyddsifrarna i Derbys
ministär som president i ministeriet för Indien
(board of control). H. egde omfattande kunskaper
i finansiell administration, men var eljest
skäligen jämnstruken som politiker. Sonen Edward
H. utgaf en biografi öfver honom (2 bd, 1880).
V. S—g.
Herrig. 1. Friedrich Christian Ludwig H.,
tysk filolog, f. 1816 i Braunschweig,
d. 1889 i Berlin, var lärare i engelska vid
kadettläroverket i Lichterfelde, stiftade
1857 Berliner gesellschaft für das studium der
neueren sprachen och ledde sedan 1860 Seminar
für lehrer der neueren sprachen. H:s krestomati
"British classical authors" har utgått i en
mängd upplagor. Den af honom uppsatta och
redigerade tidskriften "Archiv für das studium
neuerer sprachen und litteraturen", ofta kallad
"Herrigs archiv", är ett af de allra förnämsta
vetenskapliga organen på sitt område.
2. Hans H., den föregåendes brorson, tysk
författare, f. 1845, d. 1892, vardt 1868
jur. doktor, men egnade sig sedan 1872 åt
litteraturen. H. författade en mängd skådespel
(Alexander der grosse, 1872,
Kaiser Friedrich der Rotbart, 1873,
Jerusalem, 1874,
Konradin, 1881,
Nero, 1883,
Columbus, 1887,
Christnacht, s. å., m. fl.),
af hvilka egentligen endast det folkliga festspelet
Martin Luther (1883, många uppl.)
haft framgång. Utom den i Heines stil skrifna satiren
Die schweine (1876), den humoristiska dikten
Der dicke könig (1885) och en samling
Mären und geschichten (1878)
är H:s viktigaste litterära verk hvad han skrifvit i
broschyrform för att teoretiskt främja teaterns
popularisering och förfolkligande. H. skref texten till
A. Halléns opera "Harald viking" (1881). Postumt utgafs
Gesammelte aufsätze über Schopenhauer (1894)
af E. Grisebach.
Gesammelte schriften utkommo 1886—91 i 7 bd.
Se Fokke, "Über H. H." (1891).
1. o. 2. R—n B.
Herring [he’riȵ], George, engelsk affärsman
och filantrop, f. omkr. 1837, d. 1906,
förvärfvade genom sina finansoperationer
ett 50-tal millioner, hvaraf han under sin
senare lefnadsbana gjorde ett frikostigt
bruk till välgörande ändamål. Så förband
han sig att årligen med egna medel erlägga
fjärdedelen af all kyrkokollekt till förmån för
metropolitansjukhuset, grundade ett gubbhus i
Maidenhead och ett sjukhus i Camden Town. 1905
ställde han en summa af 2,8 mill. kr. till
frälsningsarméns generals förfogande;
donationen skulle användas till inköp af
jordlotter åt arbetslösa arbetare för att sätta
dem i stånd att därigenom på hederligt sätt
förtjäna sitt lifsuppehälle.
Herrlin, Per Axel Samuel, filosof och
psykolog, universitetslärare, f. 30 mars 1870
i Östra Vemmenhög i Skåne, blef student i Lund
1887, filos. doktor 1892 och docent i teoretisk
filosofi s. å. samt var föreståndare för teoretiska
profårskursen i Lund 1901—06. Han kallades 1906
till docent i filosofi vid Göteborgs högskola.
I sin gradualafh. behandlade han
Nicolaus af Cues filosofi (1892).
Äfven sedan har han utgifvit skrifter inom
filosofiens historia,
Renaissancens etik (I o. II, 1898) och
Ändamålsbegreppets historik (1900);
men sitt egentliga specialfält har han funnit på
gränsområdet för psykiatri och psykologi. Dit hör
hans intressanta lilla skrift
Själslivets underjordiska värld (1901,
utgafs i tillökad och omarbetad form på danska 1905),
hvari han genom det undermedvetna själslifvet
förklarar uppkomsten af åtskilliga spiritistiska
och närbesläktade fenomen; likaså undersökningen om
Snille och själssjukdom (1902),
hvari han ansluter sig till den moderna uppfattningen
af släktskapen mellan dessa utan att förfalla till
Lombrosos öfverdrifter, samt
Tillräknelighet och själssjukdom (1904),
där han utvecklar en straffteori på strängt
deterministisk ståndpunkt och söker bestyrka denna
genom en psykiatrisk kasuistik. Närbesläktade områden
behandlar han ock i
Själsbegreppets utveckling i myt och vetenskap (1908).
Till försvar för en modem empirisk uppfattning af
filosofien har han utgifvit den kritiska skriften
Filosofi och fackvetenskap (1906),
och för den nutida vetenskapliga pedagogikens
utvecklingslinjer har han redogjort i
Pedagogiken och dess studium (1908),
liksom han utförligt behandlat ett af dess flitigast
bearbetade problem i
Minnet och dess pedagogiska problem (1909).
S—e.
Herrljunga. 1. Socken i Älfsborgs län, Kullings
härad. 1,643 har. 1,207 inv. (1908). H. bildar
med Tarsled, Remmene, Fölene och Eggvena
ett konsist. pastorat i Skara stift,
Kullings kontrakt. — 2. Municipalsamhälle
och järnvägsstation inom ofvannämnda
socken, vid Nossan och Västra stambanan, 378
km. från Stockholm, 80 km. från Göteborg. Vid
stationen ansluta de enskilda järnvägslinjerna
Uddevalla—Vänersborg—H. och Borås järnväg med
dess fortsättning Varberg—Borås-banan, hvilka
sätta stationen i förbindelse med ytterligare
två hamnar vid västkusten samt med hamn vid
Vänern. Platsen har läkare och apotek, flera
bankkontor (A. B. Herrljunga landtmannabank
och afdelningskontor af Enskilda banken i
Vänersborg), folkhögskola och därmed förenad
landtmannaskola, elektrisk belysning. Byggnads-
och brandstadga för rikets städer tillämpas
enl. k. br. 24 aug. 1906.
2. A. d’A.
Herrlund, L. J. Se Lagerberg, svensk adlig ätt.
Herrmann, Emil, tysk jurist, f. 1812, d. 1885,
e. o. professor 1836 och ord. professor
1842 i Kiel, 1847 i Göttingen och 1868 i
Heidelberg, 1872—78 president i evangeliska
öfverkyrkorådet i Berlin. Han är upphofsman
till den 1875 antagna synodalordningen för
Preussen. Bland H:s många skrifter märkas
Ueber die stellung der religionsgemeinschaften im staat (1849),
Die nothwendigen grundlagen einer die konsistoriale und synodale ordnung vereinigenden kirchenverfassung (1862).
H. bearbetade Justinianus’ codex i den af
bröderna Kriegel utgifna upplagan af Corpus juris.
(Rld.)
Herrmann, Ernst Adolf, tysk häfdatecknare,
f. 1812 i Dorpat, d. 1884 i Marburg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
