samt vid norra ändan af kanalen Zuid Willems Vaart, som går därifrån till Maastricht. 34,383 inv. (1906). Katolsk biskop. 's H. ansågs förr vara en af de starkaste fästningarna i landet, försvarad såväl genom vallar, torn och grafvar som genom ett citadell och flera fort, men 1876 slopades befästningarna. Bland märkliga byggnader märkas den katolska Janskyrkan (ombyggd 1419—50), ett vackert sengotiskt tempel, nyligen restaureradt, rådhuset (med stadsmuseum) och regeringsbyggnaden (förr jeusitkloster). Industrien omfattar tillverkning af guld- och silfverarbeten, cigarrer, skor m. m. 's H. har gymnasium, lärarseminarium, riks- och stadsarkiv, provinsmuseum samt stor korrektionsanstalt. Platsen har sitt namn efter hertig (holl. hertog) Gottfrid af Brabant, af hvilken den 1184 fick sina stadsrättigheter. Flera försök, som holländarna gjorde att bemäktiga sig staden (1585, 1594, 1601 och 1603), voro fruktlösa, men slutligen intogs den 1629, efter fem månaders belägring, af prins Fredrik Henrik af Oranien. Fransmännen belägrade och intogo 's H. efter att ha slagit hertigen af York 14 sept. 1794 vid Boxtel och följande dag vid Aa. 14 jan. 1814 intogs 's H. af preussarna. Från 1806 var 's H. hufvudstad i holländska dep. Brabant och 1810—14 i franska dep. Bouches du Rhin. (J. F. N.) Hertslet [hə̄'tslet], Lewis, engelsk ämbetsman och urkundsutgifvare, f. 1787, d. 1870, 1801 underbibliotekarie samt 1810—57 bibliotekarie och arkivarie i utrikesministeriet, påbörjade utgifvandet af urkundssamlingarna "Hertslet's commercial treaties" (1820 ff.) och "British and foreign state papers" (1825 ff.) samt redigerade 11 bd af den förra och 37 bd af den senare. — Hans son och (1857—96) efterträdare sir Edward H., f. 1824, d. 1902, fortsatte utgifvandet af dessa urkundssamlingar, redigerade äfven den sedan 1852 årligen utkommande "Foreign office list" och utgaf Map of Europe by treaty (4 bd), Map of Africa by treaty och det underhållande anekdotiska arbetet Recollections of the old foreign office (1901). Han erhöll 1878 knightvärdighet. Hertwig, Karl Heinrich, tysk veterinär, f. 1798 i Ohlau (Schlesien), d. 1881, blef 1826 lärare och 1833 professor vid veterinärskolan i Berlin. Som lärare åtnjöt han stort anseende och förvärfvade sig genom sina många försök (rörande skabb, rabies, koppor och fågelsjukdomar m. m.) stora förtjänster om veterinärvetenskapens utveckling. Hans förnämsta arbeten äro Handbuch der praktischen arzneimittellehre für thierärzte (1833; 5:e uppl. 1872), Praktisches handbuch der chirurgie für thierärzte (1850; 3:e uppl. 1873) samt Die krankheiten der hunde und deren heilung (1853). Tillsammans med E. F. Gurlt utgaf han 1835—74 "Magazin für die gesammte thierheilkunde". <img l>

Hertwig. 1. Oscar H., tysk biolog, f. 21 april 1849 i Friedberg, Hessen, blef professor 1881 i anatomi vid universitetet i Jena och 1888 i allmän anatomi och embryologi i Berlin. H., som genom tidigare arbeten företrädesvis riktat jämförande anatomi och embryologi med viktiga resultat, har under de senaste åren arbetat förnämligast på cellärans område med en framgång, som gjort honom till en af samtidens förnämsta biologer (jfr Descendensteori, sp. 200). Hans undersökningar och upptäckter rörande befruktningen, fortplantningen, ärftligheten m. m. (jfr Embryologi) äro grundläggande för vår kunskap på dessa områden. Resultaten af sistnämnda forskningar äro företrädesvis sammanfattade i Die zelle und die gewebe (2 bd, 1892, 1898), Zeit- und streitfragen der biologie (2 häften, 1894, 1897) och Allgemeine biologie (1906). Af öfriga arbeten må nämnas Ueber das zahnsystem der amphibien (1875), Vergleich der ei und samenbildung bei Nematoden (1890), Über das hautskelett der fische (3 dlr, 1876—82). H. har offentliggjort äfven en rad undersökningar på den experimentella morfologiens område. Hans lärobok i embryologi, Entwicklungsgeschichte des menschen und der wirbeltiere (1886—88; 8:e uppl. i förkortad form Die elemente der entwicklungslehre, 1900, 2:a uppl. 1904), har vunnit en mycket stor spridning och öfversatts till flera språk. H. är redaktör för det stora embryologiska samlingsverket "Handbuch der vergleichenden und experimentellen entwicklungslehre der wirbeltiere" (3 bd 1901—06) och medredaktör för "Archiv für mikroskopische anatomie und entwicklungsgeschichte". H. blef 1903 led. af sv. Vet. akad. och 1907 med. hedersdoktor i Uppsala. Se vidare H. 2. 2. Richard H., den förres broder, tysk zoolog, f. 23 sept. 1850 i Friedberg, blef 1878 e. o. professor i zoologi vid universitetet i Jena samt professor i samma ämne 1881 i Königsberg, 1883 i Bonn och 1885 i München. Båda bröderna, som äro lärjungar af Hæckel, ha tillsammans med denne företagit flera resor i vetenskapliga syften. Frukter af dessa undersökningar äro bl. a. bådas arbeten Das nervensystem und die sinnesorgane der medusen (1878), Der organismus der medusen und seine stellung zur keimblättertheorie (s. å.), Studien zur blättertheorie (5 hftn, 1879—83) samt R. H:s Der organismus der Radiolarien (1879). Många och värdefulla äro H:s arbeten rörande urdjuren, Über Podophrya gemmipara nebst bemerkungen zum bau und zur systematischen stellung der Acineten (1876), Über die konjugation der infusorien (1887), Über befruchtung bei Rhizopoden (1897), Die protozoen und die zelltheorie (1902) o. a. Bland öfriga arbeten må nämnas Beiträge zu einer einheitlichen auffassung der verschiedenen kernformen (1876), Report on the Actinaria dregded by H. M. S. Challenger (1882), Über wesen und bedeutung der befruchtung (1902) samt hans mycket spridda Lehrbuch der zoologie (1892; 8:e uppl. 1906). 1 o. 2. L—e. Hertz, Henrik, dansk författare, f. 27 aug. 1797 (ej 1798) i Köpenhamn af judiska föräldrar, d. 25 febr. 1870, blef 1817 student och 1825 juris kandidat, erhöll 1824 universitetets guldmedalj för en juridisk afh. och 1826 för en estetisk och egnade sig sedan blott åt skönlitterär produktion, som han redan tidigt sysslat med. 1827 utgaf H. komedien Hr. Buckardt og hans familie och de följande åren ett par vådeviller och lustspel, hvaraf