(1872, Nationalmuseum), Sårad svensk officer i ett tyskt kloster (hans sista tafla). H:s målningar äro utförda med största omsorg, men sakna djupare personligt innehåll. G—g N. <img l>

Hertzberg, Ewald Friedrich von, grefve, tysk statsman, f. 2 sept. 1725 i Hinterpommern, d. 27 maj 1795, blef 1745 anställd i preussiska utrikesdepartementet och 1747 tillika i statsarkivet. 1750 uppdrogs åt honom öfverinseendet öfver geheime kabinettsarkivet, på hvilken post han förvärfvade stora historiska kunskaper; 1757 blef han verklig geheime expeditionssekreterare. På grundval af Dresdenkabinettets 1756 beslagtagna brefväxling författade H. en Mémoire raisonné till försvar för Fredrik II:s infall i Sachsen. Sedan han 1763 afslutit freden i Hubertsburg, utnämndes han till andre stats- och kabinettsminister, hvarefter han vid Finckensteins (se d. o.) sida i nära 30 år stod i spetsen för utrikesministeriet. Vid Polens första delning (1772) och i bajerska arfföljdsfrågan gjorde han Fredrik II viktiga tjänster; emellertid var H. fientligare sinnad mot Österrike än konungen. Under Fredrik Vilhelm II, som upphöjde H. till grefve, fick denne starkare inflytande; hans mål var allians med Ryssland och England mot Österrike, Spanien och Frankrike. Genom ingripandet i Holland 1787 till förmån för den oraniske ståthållaren korsade han också Frankrikes önskningar. I striden mellan påfven och de tyske ärkebiskoparna tog H. parti mot dessa och kejsar Josef II. Af Rysslands och Österrikes krig mot Turkiet från 1787 och 1788 ville H. begagna sig för att genom medling vinna åt Preussen Danzig och Thorn, medan Österrike i utbyte mot Moldau och Valakiet skulle till Polen återställa Galizien. Genom krigets förlopp och Rysslands hållning drefs Preussen emellertid till förbund med Polen och Turkiet, i motsats ej blott till Österrike, utan äfven till Ryssland. Genom fördraget med Österrike i Reichenbach (juli 1790) afstod Fredrik Vilhelm II från fullföljandet af H:s vidtsväfvande polska och orientaliska planer, hvarpå denne i juli 1791 erhöll afsked från ministerposten. — H. utgaf bl. a. Betrachtungen über das recht der bayrischen erbfolge (1778), Oeuvres politiques (1795) samt Recueil des déductions, manifestes etc., rédigés et publiés par la cour de Prusse 1756—90 (3 bd, 1789—91). — Jfr skrifter om H. af Posselt (1798), Unzer (1890), Krauel (1900), Preuss (2 bd, 1874—75), uppsatser af Duncker och Bailleu i "Historische zeitschrift" (bd 37 och 42), samt Wittichen, "Die polnische politik Preussens 1788—90" (1899). G. W—k. Hertzberg, norsk släkt. 1. Peder Harboe H., präst, f. 4 juli 1728 i Daviken i Nordfjord, d. 1 jan. 1802, var en af upplysningstidens mest avancerade folkuppfostrare och har en framstående plats i norska kyrkans och kulturens historia som naturforskare, läkare och nationalekonom; införandet af potatisodling på stora områden af Norges västland är hans förtjänst. — 2. Nils H., den föregåendes son, präst och naturforskare, f. 1759 i Finnaas socken i Bergens stift, d. 1841, student i Köpenhamn 1778, aflade 1783 teologisk ämbetsexamen. 1786 blef han kyrkoherde i Kvindherred och 1803 i Kinservik samt 1810 tillika prost i Hardangers prosteri. Vid 1814 års storting representerade han Söndre Bergenhus amt. H. författade bl. a. ett stort antal afhandlingar i topografiska och naturvetenskapliga tidskrifter. — 3. Nils Kristian Egede H., den föregåendes son, skolman, statsråd, f. 26 okt. 1827 i Ullensvangs socken i Hardanger, blef student 1846, aflade 1851 teologisk ämbetsexamen, var sedermera lärare vid krigsskolan och Askers seminarium samt blef 1867 föreståndare för det nyinrättade seminariet i Hamar. 1873 blef han expeditionschef för skolärendena och var 1882—84 statsråd och chef för Kirkedepartementet. Han var stortingsman för Kristiania 1886—88 och 1889—91 och gjorde sig i synnerhet bemärkt genom sina angrepp mot de af Johan Sverdrup framlagda förslagen till skollag, hvilka ock underkastades några modifikationer. Utom hans inlägg i den hithörande striden, Om forslagene til nye love for folkeskolen (2:a uppl. 1888) och Om skolelovkommissionens udkast til lov om folkeskolen (1888), har han utgifvit en hel rad pedagogiska skrifter. Han uppsatte och redigerade 1869—73 "Norsk skoletidende" och har utgifvit Nogle lærerseminarier i fremmende lande (1868), Opdragelsen i hjemmet (2 uppl. 1880), Kvindens kald, uddannelse og gjerning (1887; sv. öfv. 1888), Pædagogikens historie samt den norske skoles udvikling og ordning (1890; 2:a uppl. 1895), Opdragelse og undervisning (1891; 2:a uppl. 1898), Arbeiderspørgsmaalet og socialismen (1891; sv. öfv. s. å.), Af opdragelsens historie (1893), Er Ibsens kvindetyper norske? (s. å.), Træk af barnets sjæleliv (1897) och Barnets kristelige opdragelse (1903). Han har sedan 1902 i "Morgenbladet" offentliggjort anteckningar om fadern och personliga upplefvanden. 1—3. O. A. Ö. Hertzberg, Gustav Friedrich, tysk historiker, f. 1826 i Halle, var 1858—60 redaktör för "Preussisches wochenblatt" och blef 1860 e. o. professor i historia vid universitetet i Halle, där han 1889 erhöll ord. professors rang. H. har bl. a. utgifvit Alkibiades, der staatsmann und feldherr (1853), Das leben des königs Agesilaos II (1856), Die geschichte Griechenlands unter der herrschaft der römer (3 bd, 1866—75), Geschichte Griechenlands seit dem absterben des antiken lebens bis zur gegenwart (4 bd, 1875—78) samt Geschichte der stadt Halle (3 bd, 1889—93). Dessutom har han i Ersch och Grubers "Allgemeine encyklopädie", i Onckens "Allgemeine geschichte in einzeldarstellungen" och i Grotes "Allgemeine weltgeschichte" tecknat grekernas, romarnas och bysantinska rikets historia. Hertzberg, Rafael, finländsk skriftställare, f. 18 sept. 1845 i Åbo, d. 5 dec. 1896 i Helsingfors, blef student 1865, filos. magister 1873 och filos. licentiat 1889. H. gjorde sig bemärkt som metrisk öfversättare från finska språket genom samlingarna "Från Saimens och Päijänes stränder" (1870) och "Finska toner" (1871; ny uppl. 1873), i hvilka han i moderniserad form och med fritt val af meter och