Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 589-590 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hervé, eg. Ronger, Florimond - Hervé, Edouard - Herwegh, Georg - Herweghr, Daniel - Hervestath. Se Herrestad - Hervey - Herveyöarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diminutivgenre af dramatisk komposition med
sarkastisk, burlesk eller frivol tendens,
som blef fröet till den sedermera så ryktbara
Offenbachsoperetten. Senare uppträdde H. i
Marseille, Montpellier, Kairo, och annorstädes
samt ledde i London 1870—71 konserter à la
Strauss. Bland hans operetter, till hvilka han
ofta själf författade texten, må nämnas Le joueur
de flûte ("Flöjtblåsaren"), Les chevaliers de la
table ronde (1866; "Riddarne af runda bordet"),
Le petit Faust (1869: "Lille Faust"), Les turcs
(s. å.; "Turkarne"), La veuve du Malabar (1873;
"Enkan från Malabar"), Lili (1882; "Lili"),
Mam’zelle Nitouche (1883; "Lilla helgonet")
och La cosaque (1884; "Kosackflickan").
A. L.*

Hervé [ärvē], Édouard, fransk tidningsman,
f. 1835, d. 1899, förfäktade liberala idéer
i tidskrifter och tidningar samt var efter
republikens införande 1870 en ifrig kämpe för
det bourbonska konungadömet, grundlade 1873 "Le
soleil", som han redigerade till sin död och där
han förde de monarkiska idéernas talan. 1879 bröt
han med det legitimistiska partiet och slöt sig
till orléanisterna, hvilkas förnämsta språkrör
hans tidning var, liksom han själf var grefvens
af Paris förtrogne rådgifvare. 1886 invaldes
H. i Franska akademien.


Herwegh, Georg, tysk skald, f. 31 maj 1817 i
Stuttgart, d. 7 april 1875 i Liestal, Basel,
arbetade först som tidningsman i sin födelsestad,
men flyttade sedan till Schweiz, där han
utgaf en samling politiska dikter, Gedichte
eines lebendigen (1841; 12:e uppl. 1896),
hvilka blefvo mycket populära. 1842 reste
H. till Preussen och rönte öfverallt det bästa
mottagande, äfven hos konungen, men till följd
af ett skarpt bref till denne rörande censuren
förvisades han snart ur landet. Han återvände då
till Schweiz och slog sig, efter en resa till
södra Frankrike och Italien, för framtiden
ned i Paris, där han utgaf andra samlingen
Gedichte eines lebendigen (1844) och Gedichte
und kritische aufsätze (1845). I landsflykten
öfversatte han Lamartines samlade arbeten (12
bd, 1843—44). Tilldragelserna 1848 förde honom
åter fram i offentligheten. Han ställde sig i
förbindelse med den revolutionära propagandan
i Tyskland, och i april s. å. uppträdde
han i Baden i spetsen för en tysk-fransk
republikansk arbetarskara, men vardt lätt
besegrad af württembergska trupper och flydde
för att rädda lifvet. Sedermera lefde han i
tillbakadragenhet i Paris och Schweiz. För
Bodenstedts Shakspere-upplaga öfversatte han
några dramer. Postumt utkommo Neue gedichte
(1877). H. var en stor poetiskt retorisk
begåfning, hvars ungdomsdikter äro skrifna med
utomordentlig sententiös fyndighet, i klangfull
form och burna af ett stormande patos. Han
saknade emellertid förmågan att låta den kraftiga
agitationspoesien fördjupas till personlig dikt,
och med åren isolerade han sig i bitterhet och
fåfänga. Enstaka dikter som Aufruf!, Der freiheit
eine gasse och "Arbetarmarseljäsen"
intyga, att han i trots af doktrinarism
och epikureism var sitt tidsskedes mest
aktuelle politiske skald. "Briefe von und
an G. H." utgåfvos i 2 bd, 1895—96, af hans
son, som 1906 utgaf äfven "H:s briefwechsel
mit seiner braut" (1906). — Ett urval af H:s
dikter öfversatte K. V. A. Strandberg
1844. Se Chr. Petzet, "Die blütezeit der
deutschen politischen lyrik" (1902)
och K. E. Franzos i "Die dichtung".
R—n B.


Herweghr, Daniel, biskop, f. 28 april 1720
i Värmland, d. 28 sept. 1787, härstammade
på fädernet från en engelsk släkt Hervey,
blef filos. magister i Uppsala 1746, lektor i
grekiska och teologi i Västerås 1758, domprost
där 1765, teol. doktor vid jubelfesten i Lund
1768, pastor primarius i Stockholm 1771 och
biskop i Karlstad 1773. Som själfskrifven
representant i prästeståndet bevistade
han riksdagarna 1769—86. H. var en af sin
tids bästa predikanter och egde utmärkta
språkkunskaper, hvilka han lade i dagen som
ledamot af bibelkommissionen. Af hans tryckta
arbeten må nämnas Natura et indoles syllabæ
hebreæ (1748), Expositiones textuum sacrorum
in diebus poenitentialibus (1755—62), Prof af
grækers fordna vitterhet genom öfversättningar
af Lucianus (1761), Biskop Rudbeckii lefverne
(i "Linköpings bibl. handl.", 1794) och flera
tillfällighetstal samt lefvernebeskrifningar
(i Gjörwells periodiska skrifter). H. gjorde
stora samlingar till Västerås stifts historia,
hvilka till stor del skingrades efter hans
död. Han blef 1773 led. af Mus. akad.

Hervestath. Se Herrestad.

Hervey [hā’vi], engelsk adelssläkt, hvars
hufvudman sedan 1826 för titeln markis (förut,
sedan 1714, earl) af Bristol. Mest känd
af släktens i allmänhet mycket excentriska
medlemmar är John H., lord H. of Ickworth,
f. 1696, d. 1743, hvilken som drottning Karolinas
förtrogne spelade en betydande roll vid Georg
II:s hof och hvars Memoirs of the reign of
George the second (utg. 1848; ny uppl. i 3
bd, 1884) äro berömda och kulturhistoriskt
intressanta. En af hans söner, Augustus John
H., 3:e earl af Bristol, f. 1724, d. 1779,
avancerade till viceamiral och hade en väsentlig
andel i intagandet af Habana 1762; en annan,
Frederick Augustus H., 4:e earl af Bristol,
f. 1730, d. 1803, innehade sedan 1768 det rika
biskopsstiftet Derry på Irland, understödde på
1780-talet demonstrativt Grattans sträfvanden
för friare ställning åt Irland och den i samband
därmed stående skarpskytte-(volunteer-)rörelsen,
men bidrog senare till åvägabringandet af 1801
års union mellan Storbritannien och Irland.
V. S—g.

Hervey-öarna [hā’vi-] l. Cooks arkipelag, en
mellan Tonga-öarna i v. och Sällskapsöarna i
ö. belägen ögrupp i Polynesien, mellan 18° 48′
och 21° 49′ s. br. samt 157° 19′ och 163° 10′
v. lgd. Ögruppen består af 9 öar, med en areal
af 368

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>