Hesperis L.,
Gårdsviolsläktet,
bot., växtsläkte af fam.
Cruciferæ. H. matronalis
L.,
nattviol, är en högväxt, nästan glatt,
tvåårig ört med äggrunda, spetsade blad och
stora, välluktande, gredelina blommor, inhemsk
i mellersta och södra Europa, odlas allmänt
i trädgårdar och förvildas ej sällan i södra
Sverige; de odlade formerna ha ofta hvita eller
fyllda blommor. Äfven
H. tristis L., inhemsk
i sydöstra Europa, med smutsgula, vid nattens
inbrott starkt välluktande blommor, odlas. Namnet
nattviol l. nattfiol brukas äfven för de under
natten doftande
Platanthera-arterna. Jfr
Fjärilsblomma.
G. L—m.
Hesperomyidæ, zool. Se
Gnagare.
Hesperornithes, paleont., en fågelordning, som
lefde under kritperioden i Nord-Amerika. Liksom
öfriga från denna tid hittills kända fåglar
voro H. utrustade med väl utbildade tänder,
tvärtrubbiga och sittande i gropar både i öfver-
och underkäken, 30 eller flera i den senare,
men betydligt färre i öfverkäken, enär de saknas
i den senares främre del. Näbben är lång och
spetsig, underkäkens halfvor ej sammanväxta,
lång hals; kvadratbenet ledar mot kraniet
förmedelst blott ett ledutskott. Bröstbenet
är långt och platt utan köl; nyckelben och
vingar rudimentära; fyra framåtriktade tår,
som under lifstiden sannolikt voro inneslutna i
en simhud. Svansregionen afslutas ej med något
plogbillformigt benstycke (
pygostyle).
Släktet
Hesperornis'
arter uppnådde en höjd af 90 cm. och
därutöfver. Hithörande fåglar voro gifvetvis
vattenfåglar, som saknade flygförmåga,
men i öfrigt med afseende på lefnadssätt
sannolikt liknade skarfvarna. Se
O. C. Marsh, "Odontornithes" (1880).
L—e.
Hesperornis regalis, hufvudet och halfva halsen.
Hesperos (grek.
Ἑσπεϱος, lat.
Hesperus,
Vesper), hos greker och romare namnet på
aftonstjärnan (planeten Venus). Pythagoras eller,
enligt andra, Parmenides skall ha upptäckt, att
samma planet visar sig också som morgonstjärna
(Fosforos, Lucifer). I sagorna betecknas H. som
en son af Eos (morgonrodnaden) med Astraios
eller Kefalos och brukar i bröllopssångerna
anropas såsom det nattliga brudtågets ledsagare.
A. M. A.
Hesperus, berömd roman af J. P. Fr. Richter (se d. o.).
Hesrom (
Hesron). 1. En släkt af Rubens stam
(1 Mos. 46: 9 m. fl.). — 2. En släkt af Juda
stam. Stamfadern H. var sonson till Juda och son
till Peres, och hans egna barn voro Jerameel,
Ram, Kaleb (I Mos. 46: 12, Rut 4: 18, 1 Krön. 2:
9—41, Matt. 1: 3). Bigrenar voro Jair, son
af Segub och sonson till H. med Makirs dotter
(1 Krön. 2: 21), och
Ashur, son till H. med Abia (1 Krön. 2: 24).
— 3. En ort på södra gränsen af Juda,
v. om Kades Barnea (Jos. 15: 3). — 4. En
ort i södra delen af Juda (Jos. 15: 25).
E. S—e.
Hess, mus., detsamma som
B (se B).
Hess-ess, dubbel-
b, dubbelt sänkt
h,
förväxlas enharmoniskt med
a. Rationellt
borde
h kallas
b, och dess alterationer
borde heta
biss i st. f.
hiss och
bess
i st. f.
hess (
b). Detta förslag, antydt
i Groves "Dictionary of music", har med
öfvertygande bevisning förfäktats af F. Hiller.
A. L.*
Hess, Per Niklas Christiernin, kallad von H.,
förment "Vasaättling" f. 1785 i Stockholm,
d. där 24 okt. 1870, son af löjtnanten
vid Arméns flotta E. V. Christiernin och
Beata Lovisa v. Hess, blef uppfostrad vid
prinsessan Sofia Albertinas hof, emedan denna
var hans gudmor, ingick på den militära banan
och deltog i finska kriget 1808—09 samt,
i egenskap af regementskvartermästare,
i 1813—14 års fälttåg. 1815 begaf han sig
utomlands, blef i sin frånvaro placerad på
Göta artilleri och tog därifrån afsked som
kapten. Han återvände sedermera hem och gjorde
1827 konkurs, invecklades i åtskilliga tämligen
besynnerliga penningtransaktioner samt utpekades
som medlem af en procentarliga, hvilken då
härjade i hufvudstaden, hvarför han, eftersatt
af polisen, i juni 1828 rymde från Stockholm och
for till Helsingfors. Därifrån anhöll han att
få återkomma på lejd, hvilken anhållan dock ej
ledde till något resultat. Han begaf sig vidare
till Köpenhamn, där han uppehöll sig 1830—31
och antog mödernenamnet. Det var ock där som
han utgaf en bitter och häftig skrift rörande
anledningen till sin rymning:
Hvad är rätt i
Stockholm? Höflig förfrågan (1831). Sedan förde
han som handelsagent och slutligen som homeopat
ett kringflackande lif, dels på kontinenten,
dels i England, där han 1848—56 var bosatt som
praktiserande läkare i Newcastle. 1856 återvände
han som homeopat till fäderneslandet och nedslog
omkr. 1863 sina bopålar i Stockholm. Där utgaf
han bl. a.
Några historiska anteckningar (1869,
med suppl. 1870), i hvilka han lämnar uppgifter
om sig själf till 1815, men alldeles förtiger
tilldragelserna under de därpå följande 19
åren. En kort tid tjänstgjorde han äfven
i Statistiska centralbyrån. Det var under
dessa senaste år ryktet om hans frändskap med
Vasahuset kom i svang och fann tro; hur mycken
del i detsamma han själf hade lämnas därhän. I
dödsannonsen, som sannolikt han själf förut
anordnat, fanns hela hans namn utsatt, hvarigenom
den mystiska slöja, som förut omgifvit honom,
skingrades.
-rn.*
<img l>
Hess, Johann Jakob, schweizisk teolog, exegetisk
skriftställare, f. 1741 i Zürich, d. 1828, blef
tidigt präst och tjänstgjorde i 7 år hos sin
fint bildade farbroder nära Winterthur. Sedan
han åtskilliga år left som privatman i Zürich,
blef han 1777 diakon där och 1795 "antistes",
d. v. s. högste ledare
