af kantonen Zürichs kyrkliga angelägenheter; som sådan ledde han Zürichs kyrka på ett lyckligt sätt genom revolutionstidens faror. Genom Lebensgeschichte Jesu (6 bd, 1768—73, 8:e uppl. 1822; öfv. till holländska och danska, har redigerats i särskilda upplagor för den katolska världen) blef H. en af banbrytarna för forskningen om Jesu lif. Arbetet har närmast karaktären af en omständlig evangeliiparafras, hvilande på ett harmoniserande samarbetande af de 4 evangelierna. Undren vill H. ej eliminera, de höra med till uppenbarelsen, så visst som Jesus ej var blott morallärare; dock ger H. ofta nog tolkningar i rationaliserande riktning. Många vittnesbörd finnas om, att boken varit till hjälp för sin tids många läsare. Bland H:s öfriga exegetiska arbeten märkas Von dem reiche Gottes (1774), Geschichte und schriften der apostel Jesu (1775; 4:e uppl. 1820—22) samt Geschichte der israeliten (12 bd, 1776—88). I samband med sin kyrkliga verksamhet utgaf H. äfven predikosamlingar. G. A—n. Hess. 1. Karl Ernst Christoph H., tysk kopparstickare, f. 1755, d. 1828, begaf sig 1776 till Augsburg för att studera kopparstickarkonsten och kom snart därefter till Düsseldorf, där han 1780 blef led. af konstakademien, på grund af sitt första stick efter Rembrandt, och 1782 professor. 1787 anträdde han en studieresa till Italien. Flera efter denna resa i punktermaner utförda stick ha vunnit berömmelse, t. ex. Marias himmelsfärd, efter Guido Reni, porträtt af Rubens och hans fru samt Den heliga familjen, efter Rafael. 1806 flyttade han till München, där han bl. a. utförde ett stick efter Rubens' Yttersta domen. — 2. Peter H., den föregåendes son, målare, f. 1792 i Düsseldorf, d. 1871 i München, fick undervisning af fadern och utbildade sig vid Münchens akademi. Han deltog i kriget 1813—15 och gjorde sedan resor i Italien, Grekland, Schweiz och Ryssland. Hans framställning af landskap och bataljer grundar sig på egen åskådning och studier på platsen. Han är rikt representerad i pinakoteket i München med Slaget vid Austerlitz (1860), flera bilder från grekiska frihetskriget, bl. a. 39 kompositioner, utförda på beställning af Ludvig I, italienska röfvarscener, Kosackfäktning m. fl. Han målade äfven porträtt och landskap. Äfven nationalgalleriet i Berlin eger flera dukar af honom. Hans söner Eugen (f. 1824, d. 1862) och Max (f. 1825, d. 1868) gjorde sig kända som genremålare. — 3. Heinrich Maria von H., son till H. 1, tysk målare, f. 1798 i Düsseldorf, d. 1863, kom med fadern och den äldre brodern 1806 till München. Efter studier i Rom blef han professor och direktör för konstsamlingarna i München 1828. Han utförde teckningar till glasmålningar för domkyrkorna i Köln och Regensburg samt för Aukirche i München, hvarjämte han målade fresker i Allhelgonakapellet och Bonifatius-basilikan samt en stor Nattvard i refektoriet till det dit hörande klostret. H. målade mestadels religiösa och monumentala verk, i hvilka han jämte en stilistiskt genombildad formgifning förstått bevara en värdig, kyrklig karaktär. Representerad i pinakoteket af Jesus och Maria hyllas, Apollon och sånggudinnorna, Pilgrimsfärd i Italien, italienskt damporträtt och Thorvaldsens porträtt — ett annat ex. af det sistnämnda i Schackgalleriet, München. Hans son, Anton Heinrich (f. 1838), är bildhuggare, professor i München, framstående i porträttfacket. — 4. Karl H., yngste sonen till H. 1, f. 1801, d. 1874, egnade sig åt landskapsmåleriet med staffage af människor och djur. C. R. N. (G—g N.) Hess, Karl Adolph Heinrich, tysk målare och kopparstickare, f. 1769 i Dresden, d. 1849, var en förträfflig hästmålare. 1788 blef han led. af akademien i Wien, dit han flyttade 1800. Till hans förnämsta arbeten räknas De uralske kosackernas marsch. Många af sina målningar har han själf raderat. C. R. N.* Hess, Heinrich Hermann Joseph von, friherre, österrikisk fältmarskalk, f. 1788 i Wien, d. där 1870, blef 1805 fänrik vid ett österrikiskt infanteriregemente, sedan generalstabsofficer och deltog med heder i krigen 1809 och 1813—15. Under Radetzky utmärkte han sig ytterligare uti Italien 1831, blef 1834 generalmajor och brigadchef i Mähren, 1842 fältmarskalklöjtnant samt tjänstgjorde åter hos Radetzky som generalstabschef vid armén i Italien 1848—49. Han uppgjorde planen till sommarfälttåget 1848 och till det mästerliga femdagarsfälttåget i mars 1849. Efter slaget vid Novara (s. å.) utnämndes han till chef för österrikiska generalstaben och friherre. 1854 hade han öfverbefälet i Galizien, Ungern och Siebenbürgen mot Ryssland och sändes 1859 efter slaget vid Magenta till Italien, där han afslöt stilleståndet i Villafranca. Efter freden 1859 blef han fältmarskalk (s. å.). Befälet öfver generalstaben nedlade han 1860. H. W. W.* Hessare, germanskt folk, ättlingar af de i sitt äldsta kända hemland kvarstannande frankiske chatterna (se Chatter och Franker). Namnet chatter försvann efter 400-talets slut, men i stället började invånarna i chatternas ursprungliga land — urkundligt bestyrkt från 720 — kallas hessare. En tid har bestridts (bl. a. af K. Zeuss), att de båda namnen höra tillsammans, men numera antages allmänt, att så varit fallet. Hessarnas stamland motsvarade ung. nuv. preussiska prov. Hessen-Nassau med den däri inneslutna delen af storhertigdömet Hessen-Darmstadt ("Oberhessen"). Den öfriga delen af storhertigdömet (s. om Main) är ej ursprungligt hessiskt land, utan senare tillkommet. Se Hessen. S. B. Hesse, Signe Davida Augusta, operasångerska, f. 29 jan. 1877 i Gäfle, blef 1897 elev vid konservatoriet i Stockholm, tog där 1901 musiklärarexamen och utbildades i sång af prof. Günther från elevtidens början till 1902, därefter af Signe Hebbe i plastik och scenkonst, debuterade 1904 på k. teatern som Zerlina i "Don Juan", Prinsessan i "Vikingablod" och Susanna i "Figaros bröllop" samt erhöll s. å. engagemang där. Under ferietider studerade hon sångkonst för fru Emerich i Berlin. Våren 1909 reste hon utrikes för att studera vidare och eventuellt taga anställning vid utländsk operascen. Hennes röst, en omfångsrik och verkligt välutbildad sopran, jämte hennes musikaliska och dramatiska intelligens beredde henne efter hand vackra framgångar på Stockholms operascen, i all synnerhet som Madame Butterfly, hvilken roll hon 1908 kreerade. Därnäst må nämnas hennes Mimi i "Bohême" och Gilda i "Rigoletto" samt bland många andra roller Jolantha, Eurydike i "Orfevs", Marcellina i "Fidelio", Mignon, Rosina i "Barberaren i Sevilla", Anna i "Hans Heiling" och