gårdarna genom köp till fältmarskalken grefve G. A. Leijonhufvud, och genom dennes änkas, grefvinnan K. K. De la Gardies, andra gifte tillföll godset riksamiralen grefve G. O. Stenbock, hvilken bildade det nuv. herresätet och gaf det namnet samt uppförde slottet. Sedermera egdes H. af Stenbocks styfson grefve G. M. Lewenhaupt (d. 1700) och därefter af dennes måg landshöfdingen (sedermera öfverståthållaren) grefve M. Törnflycht. Denne förlade under sommarmånaderna hela länsstyrelsen till H. och inrättade länsfängelse i slottets källarvåning. Då han aflidit, 1738, sålde änkan H. till hans syster K. Törnflycht, som var änka efter öfverste marskalken grefve K. Piper och 1747 gjorde H. till fideikommiss för sin dotterdotter grefvinnan E. Ch. Bielke och hennes arfvingar. Hennes man, frih. F. G. Gyllenkrok, erhöll 1779 regeringens tillstånd att öfverflytta fideikommissnaturen från H. till Björnstorps gods i Skåne, hvarefter han s. å. sålde H. till landshöfdingen frih. S. Liljencrantz. Denne utvidgade godset till dess nuv. storlek samt förordnade 1796, att H. skulle vara fideikommiss inom hans ätt, såväl å mans- som kvinnosidan. Det innehafves f. n. (1909) af f. d. öfversten frih. L. J. Ph. Liljencrantz. B. S.*

Hesselbyholm, manbyggningen.

Hesselgren, Gudmund, stamfar för adliga ätten Silfverstolpe (se d. o.). <img l>G. Hesselius. Efter ett själfporträtt.

Hesselius. 1. Gustaf H. d. ä., svensk-amerikansk målare, son af kyrkoherden Anders H. i Folkärna, Dalarna, f. där 1682, d. 25 maj 1755 i Philadelphia, antages ha studerat konst i England och kom 1711 tillsammans med sin äldre broder Andreas H. (f. 1677, d. 1733) till Amerika, där brodern till 1723 var präst för en af de svenska församlingarna i Delaware och Pennsylvania. H. slog sig till en början ned i Philadelphia "för sin professions skull", flyttade omkr. 1719 till Prince George county i Maryland. Här utförde han bl. a. altartaflan Jesus instiftar nattvarden, "så långt man känner den första beställning af ett konstverk för en offentlig byggnad i de amerikanska kolonierna", enligt konsthistorikern Charles H. Hart, som kallar H. "Amerikas förste konstnär af betydenhet". H. flyttade före 1735 från Maryland tillbaka till Philadelphia, där han 1735 köpte det hus, som han bebodde till sin död. 1740 upptogs han till medborgare af prov. Pennsylvania. Han målade flera porträtt och utställde ännu 1748 en tafla, Korsfästelsen, men försmådde ej att därjämte utföra allehanda slags yrkesmålning. Om H:s konstnärskap yttrar Hart: "Han förstod att på pricken karakterisera det individuella hos sitt subjekt, hans färgbehandling var förfinad och han besatt en utsökt teknik". Han skall ha varit den förste, som utöfvat orgelbyggarkonst i kolonierna. — Äfven H:s son, John H. (f. 1728, d. 1778), var porträttmålare. Hans dotterdotter Lydia Henderson var gift med målaren A. U. Wertmüller. Litt.: S. Leijonhufvud, "Gustaf H. d. ä. En bortglömd svensk konstnär" (i "Personhist. tidskr.", 1905, och tillägg ibid. 1906, sid. 47). 2. Johan H., den föregåendes broder, läkare, f. 1687 i Falun, d. 10 april 1752 på Alkvättern i Örebro län, blef 1715 provinsialläkare i Västergötland, reste 1721 utrikes och promoverades s. å. till med. doktor i Harderwijk. 1728 befordrades han till provinsialläkare i Närke och Värmland samt 1733 till assessor i Collegium medicum. Led. af Vet. akad. 1745. Påverkad af tidens riktning, sysselsatte sig H., förutom med medicinen, med allehanda ekonomiska rön, för hvilka han af rikets ständer 1747 erhöll en belöning. 3. Andreas H., med binamnet Americanus, den föregåendes brorson, son af den under H. 1 nämnde Andreas H., skriftställare, f. 1714 i Pennsylvania, d. i mars 1762 i Stockholm, medföljde 1723 fadern till Sverige och blef med tiden engelsk språkmästare vid Uppsala universitet. Han gjorde sig bekant som ovanligt flitig författare på det vittra området. Sin första namnkunnighet vann H. som Ol. Celsius d. y:s medarbetare i den till större delen rimmade tidningen "Thet swenska nitet" (1738), i hvars fotspår han sedan ensam trädde med "Then swenska sanningen" (1739—40). Han uppträdde äfven som krigsskald under kriget 1741—43, som tillfällig skald och som författare af några dramer, bland hvilka Erik den nionde (1740) lär vunnit ett visst bifall. 4. Gustaf H. d. y., den föregåendes halfbroder, målare, f. 1727 i Gagnef (Dalarna), d. i sept. 1775 i Stockholm, kom tämligen snart i målarlära i Stockholm hos Joh. Pasch. Som lärling hos denne, hvilken ej hörde till skrået, deltog han i arbetena för k. slottets dekorering och visade därvid sådan skicklighet, att slottsbyggnadsdeputationen 1757 gaf honom ett reseunderstöd. På hösten s. å. for H. öfver Köpenhamn till Paris, där han uppehöll sig till 1764 för att utbilda sig i sin konst, under de sista åren hugnad med en ganska riklig pension. Vid sin återkomst erhöll han i uppdrag att måla de dörrstycken, hvilka ännu felades i slottet, och han fortfor därmed till 1771. Någon närmare undersökning af hans möjligen kvarvarande arbeten är ej företagen. Några egentliga taflor finnas ej, veterligen, af hans hand. 1. O. A. L—r. 3—4. —rn.* Hesselkulla, gammal järngrufva i Vintrosa socken af Örebro län. Grufvan är som järngrufva ej synnerligen