är det rått och kallt, så att t. ex. högst uppe på Vogelsberg odlingen är inskränkt till hafre och potatis. Befolkningen, som nästan uteslutande tillhör den hessiska l. västfrankiska grenen (se Hessare) af den högtyska folkstammen, uppgick 1 dec. 1905 till 1,209,175 inv. (157 inv. på 1 kvkm.). Den årliga tillväxten var för perioden 1895—1905 1,64 proc. Till religionen voro s. å. 66,4 proc. protestanter, 30,8 proc. katoliker och 2 proc. judar. Andlig kultur. Folkskoleväsendet intar en hög ståndpunkt. Utom folkskolor funnos 1906—07 3 lärar- och 1 lärarinneseminarium, 3 folkskollärarpreparand-anstalter, 5 högre flickskolor, 11 gymnasier, 2 progymnasier, 3 realgymnasier, 5 högre realskolor, 11 realskolor, 35 högre borgarskolor, 5 högre flickskolor och 41 privatskolor. Universitet finnes i Giessen, teknisk högskola i Darmstadt, ett landtbruks- och skogsinstitut, förenadt med universitetet i Giessen, samt ovanligt många folkslöjd- och ritskolor, 2 döfstuminstitut och ett blindinstitut. Af de många samlingarna för vetenskap och konst äro de viktigaste hofbiblioteket i Darmstadt, universitetsbiblioteket i Giessen och stadsbiblioteket i Mainz samt museerna i Darmstadt och Mainz. Materiell kultur. Hufvudnäringen är jordbruk, hvars rika afkastning medgifver en betydlig utförsel. Utom de vanliga sädesslagen och potatis odlas raps, hvitbetor, tobak och lin. Den bördigaste delen är Rheinhessen, af hvars område 75 proc. äro åker. Fruktodlingen är utbredd öfver hela landet, mest likväl i södra delen, som äfven är hufvudort för vinodlingen, på vänstra Rhenstranden. Åker, trädgårds- och vinland upptaga mer än hälften af hela arealen; nästan hela återstoden är delad mellan skogarna (31 proc.), hvilka kläda de flesta höglända nejderna, samt ängs- och betesmarker (13 proc.). Boskapsskötseln, hvari prov. Oberhessen står främst, är högt uppdrifven, och dess produkter bilda viktiga utförselvaror. Ett stuteri finnes i Darmstadt. Fjäderfä hålles i mängd; biskötseln är i flera trakter af icke ringa betydenhet. Bergsbruket, som är mycket gammalt i landet, är mest inskränkt till Oberhessen och lämnar brunkol, järn, mangan och salt. Bristen på stenkol ersättes genom torf, som har stor utbredning i prov. Starkenburg. Stenbrott finnas på många ställen; vid Auerbach brytes marmor. Industrien är ansenlig och stadd i framåtskridande. Omkr. 1/3 af befolkningen har sin utkomst af den. En ganska viktig del af densamma bildar järnindustrien. Men den i H. mest betydande industrien är tillverkning af lackeradt och färgadt läder (mest i Worms, Mainz och Offenbach). Inom portföljmakeriet står Offenbach främst i hela Tyskland. Vidare märkes tillverkningen af lyxmöbler (Mainz), vagnar, maskiner och musikaliska instrument, tobak och cigarrer, kemikalier (en mängd fabriker, delvis af första rang, mest i Darmstadt, Mainz, Oppenheim, Offenbach, Worms), tändstickor, skodon, felb- och halmhattar, ölbryggerier, brännerier, vatten- och ångkvarnar, sockerfabriker äro äfven af vikt. Däremot har textilindustrien endast lokal betydelse, frånsedt en och annan fabrik. Handeln har sin medelpunkt i Mainz, som äfven är den förnämsta Rhenhamnen; närmast följa Worms och Bingen. Samfärdseln gynnas af de segelbara floderna Rhen, Main och Neckar. Järnvägarna hade 1903 en längd af 2,101 km. Författning och förvaltning. H. är enligt författningen af 17 dec. 1820, hvilken sedermera undergått många ändringar, en konstitutionell monarki, ärftlig på manslinjen. Regenten antog 1806 titeln storhertig och för sedan 1816 titeln "storhertig af Hessen och vid Rhen", med predikatet "kunglig höghet", samt är äfven den evangeliska kyrkans högste chef. Han har en civillista af 1,265,000 mark, som utgår hufvudsakligen af kronodomänerna (till två tredjedelar erkända som det storhertigliga husets egendom). I spetsen för förvaltningen står ett på tre departement (inrikes-, justitie- och finans-) fördeladt statsministerium (statsministern är äfven in- och utrikesminister samt minister för det storhertigliga huset). Representationen (landstände) sammanträder årligen samt är delad på två kamrar. Första kammaren utgöres af myndiga prinsar, hufvudmännen för de mediatiserade familjerna i H. (f. n. 16), seniorn inom friherrefamiljen Riedesel, en protestantisk andlig, med titeln prelat, som storhertigen utser för lifstid, den katolske biskopen, universitetskanslern, 2 af adeln bland dess medlemmar valda ledamöter och högst 12 af storhertigen för lifstid utsedda framstående statsborgare. Andra kammaren består af 10 deputerade från de 8 städer, som ha egen valrätt, och 40 deputerade från de mindre städerna och landskommunerna. Valet sker indirekt och gäller för 6 år (hälften afgår hvart tredje år). Valrätt har den, som är 25 år och betalar inkomstskatt, valbar är den, som har valrätt. Alla valda representanter, som ej bo i hufvudstaden, ha arfvode. Lagen om landständernas sammansättning är af 8 nov. 1872. H. har 3 röster i tyska förbundsrådet och skickar 9 medlemmar till tyska riksdagen. Alla från regeringen utgående förslag (representationen saknar motionsrätt) behandlas först af 2:a kammaren, hvarefter 1:a kammaren oförändradt antager eller förkastar dem. Landet är deladt i 3 prov.: Oberhessen, Starkenburg och Rheinhessen, hvar och en under en provinzialdirektion, och dessa i tillhopa 18 kretsar (kreise), under hvar sitt kretskollegium (kreisamt) med ett kretsråd. Kretsen representeras af kretsdagen (kreistag), hvars medlemmar väljas för 6 år till 1/3 af de högst beskattade, till 2/3 af kommunalfullmäktige. Hvarje krets har ett förvaltningsutskott (kreisausschuss), som består af kretsrådet och 6 af kretsdagen för 6 år valda ledamöter. På liknande sätt sköta en provinzialtag (hvars medlemmar väljas af provinsens kretsdagar för 6 år) och ett provinzialausschuss af 8 medlemmar under ordförandeskap af provinsialdirektorn förvaltningen af provinsens angelägenheter. Domstolsinstanserna äro oberlandesgerichte i Darmstadt, 3 landgerichte i Darmstadt, Giessen och Mainz (en för hvarje provins), 3 jurydomstolar (i samma städer), 5 handelskamrar och 51 amtsgerichte. — Enligt kyrkoförfattningen af 1874 (ändrad 1885) omfattar den evangeliska landskyrkan samtliga evangeliska (lutherska, reformerta och unerade) församlingar, med rätt för hvarje församling att bevara sin bekännelse okränkt. Storhertigen är den evangeliska landskyrkans hufvud och utöfvar kyrkostyrelsen genom öfverkonsistorium, i viktiga ärenden med bifall af landssynoden, hvilken är den evangeliska kyrkans gemensamma representation och består af den evangeliske prelaten, ett prästerligt och ett lekmannaombud från hvarje dekanatssynod samt 7 (3 präster och 4 lekmän) af