Hestmandöen [hästmanön], ö i Lurö socken, Nordlands amt (Norge), nära polcirkeln. Arealen 15 kvkm. Ön har fått sitt namn af sitt egendomliga utseende. Sedd från ena sidan, förtonar den sig nämligen som en riddare till häst, iförd en vid, veckrik kappa och en hjälm med vajande fjäderbuske. O. A. Ö. Heston and Isleworth [he'stən ənd a͡i'lωəth], stad i engelska grefsk. Middlesex, vid Thames' vänstra strand, midt emot Kew. 30,863 inv. (1901). Trädgårdsskötsel, tegeltillverkning. J. F. N. Hestra, socknar i Jönköpings län. Se Norra Hestra och Södra Hestra. Hesus (Esus), en gud hos de gamle gallerna, afbildas väpnad med en yxa. Se Druider. Hesychios (grek. Ἡσύχιος, lat. Hesychius). 1. Grammatiker från Alexandria (lefde sannolikt i 5:e årh. e. Kr.), författare till en i alfabetisk ordning uppställd samling af grekiska ordförklaringar (Lexicon Hesychii Alexandrini), hvilken, tack vare de goda källor, som för densamma ligga till grund, är af stor vikt för den grekiska språkvetenskapen. Bästa uppl. är M. Schmidts (1857—68, mindre edition 1863 och 1867). — 2. Bysantinsk historieskrifvare från Miletos, lefde i början af 6:e årh. och författade en allmän världshistoria från äldsta tid till 518 e. Kr., hvaraf endast ett större stycke finnes i behåll (De originibus urbis Constantinopoleos), samt en alfabetiskt ordnad, biografisk öfversikt öfver de förnämste grekiske skriftställarna (Onomatologus), icke bevarad i sin ursprungliga gestalt. H:s arbeten äro utgifna af Meursius (1613), Orelli (1820), C. Müller (i "Fragmenta historicorum græcorum", bd IV, 1851) och Preger (i "Scriptores originum Constantinopolitanarum", bd I, 1901). 1. A. M. A. Hesykasm (af grek. hesychos, lugn, stilla), mystisk sekt under 14:e årh. bland munkarna på berget Athos, uppkom i samband med de politiska motsatserna inom bysantinska riket och framkallade den sista stora religiösa striden inom den grekiska världen under medeltiden. Genom att sitta orörliga, draga sina tankar h. o. h. ifrån den yttre världen och ständigt se på sin egen nafvel trodde sig dess medlemmar, hesykasterna, kunna höja sig till åskådning af det oskapade gudomliga ljuset, det ljus, hvaraf lärjungarna sågo Kristus omstrålad på berget Tabor. Denna kvietistiska lära, som är en grekisk nyplatonsk form af mystikens segertåg genom Europa, frambärs främst af Gregorios Palamas, sedan ärkebiskop af Tessalonika. Den lärde och skarpsinnige munken Barlaam från Kalabrien bekämpade denna lära som kättersk, emedan det att antaga någonting annat oskapadt än Gud vore att antaga två gudar. Läran om det oskapade ljuset godkändes dock på en synod i Konstantinopel 1341 och på ett allmänt möte därstädes 1351. Den framgång hesykasternas åsikt vid nämnda möten hade berodde dels af Athos-munkarnas stora auktoritet i grekiska kyrkan och stödet af Areopagita (se Grekisk-katolska kyrkan), dels af tronstrider och att Barlaam gjordes misstänkt som påverkad af latinskt inflytande. I verkligheten häfdade ock grekiska kyrkan, då hon tog parti för hesykasterna, sin egenart gentemot den romerska, liksom genom hesykaststriden den grekiska kyrkan principiellt och för alltid afvisade den västerländska skolastiken. Därför upprätthålles ock i den grekiska teologien alltfort läran om skådandet af det oskapade gudomliga ljuset. — Ph. Meyer, "Die haupturkunden für die geschichte der Athosklöster" (1894), K. Holl, "Entusiasmus und bussgewalt bei dem griechischen mönchtum" (1898). (Hj. H—t.) Hesykaster. Se Hesykasm. Hetairia l. Hetäria (grek. hetairia, kamratskap, förening, klubb). 1. I det forna Grekland en förening af likatänkande till ömsesidigt understöd. I de demokratiska staterna utöfvades under politiskt upprörda tider ett stort och ofta fördärfbringande inflytande af som hemliga förbund organiserade hetairior, hvilkas uppgift var att bekämpa demokratien. Så var t. ex. i Aten under det peloponnesiska krigets tid (431—404 f. Kr.) förhållandet med de oligarkiska hetairiorna, hvilka 411 omstörtade den demokratiska författningen och 404 genom förrädiska förbindelser med Sparta medverkade vid upprättandet af de "trettio tyrannernas" välde. — 2. I nyare tider har ordet användts som namn på några grekiska samfund af dels litterär, dels politisk art. I synnerhet ett par hetairior ha blifvit namnkunniga, den af skalden Rhigas på 1770-talet stiftade politiska hetairian och dess fortsättning, hvilka arbetat för den grekiska nationalitetens pånyttfödelse och frihet, den 1814 bildade Hetairia ton filikon ("Filikerna" l. "vänskapsförbundet") och Hetairia ton filomuson ("Filomusernas samfund"), som stiftades 1812 (se Grekland, sp. 253). "Filomusernas samfund" växte snart till ett stort förbund af mer än 80,000 medlemmar. Det stiftade och underhöll två läroanstalter (i Aten och i Milias i Tessalien). Vid grekiska frihetskrigets utbrott upphörde hetairian 1821, men återupplifvades 1824. Dess verksamhet upphörde emellertid ånyo vid konungariket Greklands upprättande (1832), om icke tidigare. Heterandrium, zool. Se Fikonsteklar. Heterantheri (af grek. heteros, annan, och anthos, blomma), bot., förekomsten af ståndare af olika utbildning och funktion inom samma blomma. Exempel härpå erbjuda commelinacéer, lythracéer m. fl. Jfr Heterostyli. G. L—m. Heterecisk, heteröcisk (heteroik), bot. Se Autecisk. Heterobasidion, bot. Se Polyporus. Heterocephalus. zool. Se Bathyergidæ. Heteroceras d'Orb., paleont., en ammonitisk biform, tillhörande kritsystemet och utmärkt därigenom, att skalet är utdraget i en korkskrufsspiral, hvars första vindningar ej beröra hvarandra. A. Hng. Heterocerk (af grek. heteros, annan, och kerkos, stjärt). Se Fiskar, sp. 412. Heterocontæ, Gulgröna alger, bot., afdelning af algerna, omfattande sötvattensformer med gulgröna, skifformiga kromatoforer och svärmceller med 2 olika långa cilier. Af hithörande former märkas Botrydium granulatum (af fam. Botrydiaceæ), små gröna blåsor på fuktig lerjord, och Conferva bombycina (af gruppen Confervales), silkesalg l. vattensilke, en i alla länder från ekvatorn till polarländerna i diken, dammar o. s. v. allmän trådalg. På öfversvämmade marker uppträder den ofta i stor mängd; när vattnet försvunnit, torka algmassorna, blekas af solen och bilda pappersliknande öfverdrag på marken, gräset o. s. v., så kalladt meteorpapper. Meteorpapper kan bestå äfven af andra alger, såsom Cladophora fracta, en i sött