eller bräckt vatten allmän, grenig, blekgrön, sträf alg (jfr Siphoneæ). G. L—m. Heterocyklisk (af grek. heteros, annan, och kyklos, krans). 1. Bot., säges om en blomma, hvars kransar ej alla äro liktaliga (heteromera kransar, af grek. heteros, annan, och meros, del). Som exempel kan nämnas fam. Scrophulariaceæ, hvars blommor ha femtaligt hylle, fyrtalig ståndarkrans och tvåtalig fruktbladkrans. Mots. isocyklisk l. encyklisk (isomera kransar, af grek. isos, lika, och meros, del). — 2. Kem., kallas en organisk förening, som innehåller slutna ringar af kolatomer i förening med en eller flera atomer af andra grundämnen, vanligen kväfve, syre eller svafvel. Med afseende på allmänna reaktioner och egenskaper förhålla sig de viktigaste heterocykliska föreningarna närmast som de aromatiska (se Aromatiska föreningar), emedan deras kärnor äro omättade i samma bemärkelse som bensolkärnan. Sålunda undergå de lättare substitutions- än additionsreaktioner, emedan dubbelbindningarna såsom i bensol äro relativt svåra att mätta. Oftast äro ringarna 5- eller 6-ledade. Bland 5-ledade, omättade heterocykliska föreningar märkas furan, tiofen, pyrrol, pyrrolin och imidazol, hvilka äfven kunna vara kombinerade med andra ringar; så utgör pyrrol, kombinerad med bensol, bensopyrrol eller indol (se d. o.). Hit höra vidare diazoler (pyrazol och pyrazolin, modersubstansen till antipyrin), triazoler, tetrazoler. Viktigast bland de omättade sexledade äro pyron, pyridin jämte dess bensolderivat, kinolin och isokinolin samt akridin, vidare pyrimidin, som ingår i purinämnen, äfvensom hela puringruppen (se d. o.). Bland mättade heterocykliska föreningar märkas det 5-ledade pyrrolidinet och det 6-ledade piperidinet, hvilka spela en roll såsom alkaloidkomponenter. 1. G. L—m. 2. H. E. Heterocyst, bot. Se Nostoc. Heterodera, zool. Se Nematodes. Heterodistyl, bot. Se Heterostyli. Heterodont. Se Tänder. Heterodox (af grek. heteros, annan, och doxa, mening), olika tänkande, i synnerhet person, som hyser en från den sanktionerade kyrkoläran afvikande mening: irrlärig. Motsats: ortodox. — Heterodoxi, irrlärighet. — Den romersk-katolska kyrkan begagnar i samma mening som heterodox och heterodoxi uttrycken heretisk och heresi, som i vårt teologiska språkbruk beteckna en irrlärighet utanför kyrkosamfundet. Heterodynam (af grek. heteros, annan, och dynamis, kraft), bot., säges om en bastard, som i många egenskaper mer liknar fadern, i andra modern. En bastard, som i sina karaktärer står midt emellan föräldrarna, kallas homodynam. Jfr Bastard, sp. 1047. — Heterodynami, det förhållandet, att icke alla ståndarna i en blomma äro af ungefär samma längd, utan att ståndare till ett visst antal äro längre än de öfriga. (Jfr Didynamia, Tetradynamia, Lythrum). Heterodynami eger betydelse med afseende på pollinationen. O. T. S. G. L—m. Heterodynami. Se Heterodynam. Heterofylli (af grek. heteros, annan, och fyllon, blad), bot., det förhållande, att hos en växt örtbladen ha ett mycket olika utseende. Som exempel härpå kunna nämnas många vattenväxter (jfr Amfibiska växter), Eucalyptus globulus (se Eucalyptus, sp. 1021), murgrönan och andra klättrande växter, som ha blad af olika utseende på de vegetativa och de florala skotten (se Murgröna). Dylika växter sägas äfven ha dimorfa blad. Jfr Platycerium. G. L—m. Heterogamet (af grek. heteros, annan, och gamos, bröllop), bot. Se Gamet. Heterogami (af grek. heteros, annan, och gamos, gifte), bot., detsamma som diklini (se d. o.); förekomsten af tvåkönade diskblommor och enkönade kantblommor i korgarna hos talrika Compositæ, t. ex. Matricaria och Arnica. G. L—m. Heterogen (af grek. heteros, annan, och genos, slag), olikartad. Motsats: homogen. Jfr Blandning. — Heterogenitet, olika beskaffenhet. — Heterogent ljus, fys., ljus, i hvilket strålar af olika brytbarhet ingå. Motsats: homogent ljus. Se Ljus. Heterogenes (af grek. heteros, annan, och genesis, födelse), bot. Se Mutation. Heterogenit Frenzel, miner., oxidhydrat af kobolt, som bildas vid omvandling af smaltit. A. Hng. Heterogoni (af grek. heteros, annan, och gonos, ursprung). Se Fortplantning, sp. 942, och Gallsteklar, sp. 645. Heteroik, bot. Se Heterecisk. Heterokarpi (af grek. heteros, annan, och karpos, frukt), bot., det förhållande, att samma växt bär frukter af mycket olika utseende. Exempel härpå äro amfikarpa växter (se Amfikarp), som ha dimorfa frukter, Hasselquistia och Calendula, som har frukter af tre slag. G. L—m. Heterokladi (af grek. heteros, annan, och klados, kvist), bot., förekomsten af grenar eller skott af olika slag hos samma växt, t. ex. långskott och kortskott. G. L—m. Heteroklamydeisk, bot. Se Homoioklamydeisk. Heteroklin pollination, bot. Se Pollination. Heteroklitisk (af grek. heteros, annan och klinein, böja), språkv., kallas ett ords böjning, då man inom samma paradigm har minst två stammar. Jfr Böjning. Heterokroisk (af grek. heteros, annan, och chroma, färg), olikfärgad, brokig. Heterologi, med. Se Heteroplasi 2. Heteromer, bot. Se Heterocyklisk och Lafvar. Heteromera, zool. Se Skalbaggar. Heteromeri, kem. Se Isomeri. Heteromerit Hermann, miner., små gröna kristaller, utgörande en varietet af vesuvian. A. Hng. Heteromorf, miner. Se Heteromorfi. Heteromorfi (af grek. heteros, annan, och morfe, form). 1. Bot., missbildning, bestående af oregelbunden utbildning af ett organ. 2. Miner., det förhållandet, att kemiskt identiska ämnen kunna kristallisera i former, som tillhöra olika system eller icke kunna härledas från samma grundform. Substansen själf (t. ex. kalciumkarbonat) säges vara dimorf; de olika af densamma uppkomna kristallformerna (t. ex. den hexagonala kalkspaten och den rombiska aragoniten) sägas vara heteromorfa eller allomorfa. Man känner äfven trimorfa substanser. A. Hng. Heteromorfos, biol. Se Regeneration.