Heteronemeæ (af grek. heteros, annan, och nema, groddtråd), bot., den första och högsta "provinsen" l. hufvudafdelningen af den andra "hemisfären" l. kryptogama hälften, Nemeæ, i E. Fries' naturliga växtsystem. Hos dessa växter är skillnaden mellan rot, stam och blad vanligen mer eller mindre tydligt utpräglad. Hit höra ormbunkar och mossor. O. T. S. (G. L—m.) Heteronomi (af grek. heteros, annan, och nomos, lag), osjälfständighet, beroende af en annan; filos., enligt Kant termen för den osjälfständighet hos den viljande, hvarigenom denne ej af förnuftet, utan af sinnliga böjelser förmås till handlande; polit., beroendet af en främmande stat i fråga om lagstiftning o. s. v. Jfr Autonomi. Heteronotus, zool. Se Stritar. Heteroplasi (af grek. heteros, annan, och plasis, bildning). 1. Bot. Se Hyperplasi. — 2. H. l. Heterologi, nybildning af en väfnad på en plats, där sådan väfnad ej förefinnes under normala förhållanden. 2. J. E. J—n. Heteropoda, zool. Se Blötdjur, sp. 828. Heteropora Blv., paleont., zool., vissa greniga eller knölformiga cyklostoma bryozoer med zoariernas mynningar omgifna af mindre, polygonala interstitialporer. Släktet uppträdde under juratiden och fortlefver in i nutiden. A. Hng. Heteroptera, zool. Se Skinnbaggar. Heterorhizi (af grek. heteros, annan, och rhiza, rot), bot., det förhållande, att hos en och samma växt finnas rötter med olika funktion och olika byggnad, nämligen dels näringsrötter, dels fäströtter; heterorhizi förekommer hos ett mycket stort antal växter, t. ex. Valeriana, Mentha, Aconitum, Artemisia o. s. v. G. L—m. Heterosexualitet. Se Homosexualitet. Heterospor (af grek. heteros, annan, och sporos, säd), bot., säges om en pteridofyt, som har två slags sporer, nämligen makrosporer (af grek. makros, stor) l. megasporer (af grek. megas, stor), som äro större och vid groningen bilda hon-protallier, och mikrosporer (af grek. mikros, liten), som äro mindre och vid groningen bilda han-protallier. Pteridofyter med sporer af endast ett slag, som vid groningen bilda tvåkönade protallier, kallas homospora (af grek. homos, lika) l. isospora (af grek. isos, lika). G. L—m.

Fig. 1. Dimorft heterostyla blommor af Primula (gullgifvan). a makrostyl, b mikrostyl blomma.

Heterostyli (af grek. heteros, annan, och stylos, stift), bot., kallas det förhållandet hos vissa blommor, s. k. heterostyla blommor, att de, ehuru tillhörande samma art, ha längdförhållandet mellan ståndare och pistiller olika i blommor tillhörande olika stånd, så att i blommorna å ett stånd sitta ståndarknapparna i ett högre plan än pistillens märke och i blommorna å ett annat stånd tvärtom i ett lägre plan. Sådana blommor kallas dimorfa (af grek. dis, dubbelt, och morfe, form) l. heterodistyla och ha endast en enkel krans ståndare. Den vanliga gullvifvan (se fig. 1), Pulmonaria, Linum, Fagopyrum m. fl. lämna exempel på en dylik dimorfism. De blommor, som ha pistillens märke i ett högre plan än ståndarknapparna, kallas makrostyla (af grek. makros, stor) l. dolikostyla (af grek. dolichos, lång) och de, som ha märket i lägre planet, kallas mikrostyla (af grek. mikros, liten) l. brakystyla (af grek. brachys, kort). Om blommorna innehålla 2 olika långa kransar af ståndare, så kan trimorfism (af grek. tris, tre gånger) gånger) l. heterotristyli uppkomma, såsom hos Oxalis och Lythrum (se fig. 2). De trimorft heterostyla blommorna ha sålunda en makrostyl form, med märkena högst och ståndarnas knappar i två olika nedanför belägna plan, och en mikrostyl, med märkena lägst och knappar i två ofvanför belägna olika plan, samt en mesostyl (af grek. mesos, mellerst) form, med märkena i ett plan, som befinner sig midt emellan det lägre och högre planet för knapparnas kransar. Heterostyli är icke genomgående hos alla arter inom samma släkte, utan samma släkte kan innehålla både heterostyla och homostyla arter. I allmänhet är dock heterostyli beständig inom samma art, ehuru äfven härutinnan undantag gifvas. Det är att märka, att hos dimorfa, heterostyla blommor sitta ståndarknapparna i den ena blomformen, t. ex. den makrostyla, lika högt från blombottnen som pistillens märke i den andra blomformen, den mikrostyla, hvars ståndare återigen bära sina knappar lika högt som märket i den makrostyla blomman. Detta förhållande är i hög grad gynnsamt för en korsad befruktning mellan de olika formerna. Då blomkronan är lika byggd och honungsgömmena ha lika plats hos alla blommor af samma art, så måste en besökande insekt intaga samma ställning hos den ena blomformen som hos den andra. Den måste således beröra märkena hos den ena blomman med samma del af kroppen, med hvilken den berört ståndarknapparna hos den andra och sålunda verkställa en korsad befruktning, i det de öfverför frömjöl från den ena blomformens ståndare till den andras märken. En befruktning mellan ståndare och pistiller af lika höjd, s. k. legitim befruktning, ger upphof till flera och bättre frön än en illegitim befruktning mellan ståndare och pistiller af olika höjd. Hos vissa växter, t. ex. Linum och Fagopyrum, bildas frön endast efter legitim befruktning. Jfr Homostyli och Dikogami. O. T. S. (G. L—m.)

Fig 2. Trimorft heterostyla blommor af Lythrum Salicaria. A makrostyl, B mesostyl, C mikrostyl blomma. Pilarna och de punkterade linjerna anger de bästa korsningssätten.

Heterotaktisk (af grek. heteros, annan, och