- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
625-626

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heterotaktisk - Heterotaxis - Heterotematisk - Heterotricha - Heterotristyli - Heterotrofa växter - Heterotrop - Heterotypisk - Hethiter - Het-Ka-Ptah - Hetluftblandning - Hetman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taktos, ordnad), bot., säges om en blomställning, som är uppbyggd såväl efter den cymösa som racemösa typen. En blomställning, som är byggd endast efter en typ, kallas homotaktisk (af grek. homos, samma). G. L—m. Heterotaxis (af grek. heteros, annan, och taxis, bildning), anat. Se Missbildning. Heterotematisk (af grek. heteros, annan, och thema, mönster), språkv., kallas ett ords böjning, då man inom samma paradigm har minst två stammar. Jfr Böjning. Heterotricha, zool., en ordning inom urdjursklassen Infusoria, hvars medlemmar utmärkas genom förekomsten af en fullständig ciliebeklädnad och dessutom genom en särskildt starkt utbildad cilieapparat omkring munöppningen. Hit höra släktena Stentor, Balantidium o. a. L—e. Heterotristyli, bot. Se Heterostyli. Heterotrofa växter (af grek. heteros, annan, och trofe, näring), bot. Se Autotrofa växter. Heterotrop (af grek. heteros, annan, och tropos, vändning), fys., detsamma som anisotrop (se d. o.). Heterotypisk, bot. Se Reduktionsdelning. Hethiter. Se Hettiter. Het-Ka-Ptah. Se Egypten, sp. 1460. Hetluftbehandling, lokala luftbad med mycket höga temperaturer, vanligen 120 à 150° C. Behandlingen gifves dels med ett slags luftbehållare eller lådor, dels med en hetluftduschapparat. "Lådorna", af hvilka finnas många konstruktioner af olika uppfinnare och särskilda former för de olika kroppsdelarna, begagnas på följande sätt. Sedan den sjuka kroppsdelen, ofta löst invecklad i ett bomullsskynke, inneslutits i apparaten och öppningarna tilltäppts, upphettas luften i lådan under 3/4—1 timmes tid långsamt och jämnt, så mycket patienten utan brännskada kan tåla, vanligen till högst 150°, stundom något mer. Vid användning af somliga apparater, de Tallermannska, lägger man vikt vid att åstadkomma allmän svettning och insveper därför den öfriga kroppen i ylle och ett gummitäcke. Svettningen blir i regel ytterst stark. Vid användning af de öfriga är det den lokala inverkan, blodöfverfyllnaden i den behandlade lemmen, som är hufvudsak, och behandlingen anordnas så, att ringa eller ingen allmän svettning uppstår. Somliga apparater, däribland de Reitlerska, ha en liten behållare för klorkalcium, som uppsuger all fuktighet ur luften och därigenom lär göra det möjligt för patienten att uthärda högre temperatur än eljest. De i vårt land mest använda lådorna äro säkerligen de Bierska, hvilka utmärkas genom billighet och lättskötthet och tillåta behandlingens utförande äfven i patientens hem. Lådbehandlingen har visat sig mycket verksam mot reumatism, gikt, ledskador, neuralgier och frostskador. Hetluftdusch gifves på så sätt, att det sjuka området grundligt bestrykes med en luftstråle af omkr. 200°. Äfven härvid uppstår en stark blodöfverfyllnad. Somliga apparater, såsom Freys och Hahns, äro försedda med en elektrisk motor, som försätter luften i rörelse. Strömmen är i vissa fall så stark, att ett slags samtidig luftmassage eger rum. Dessutom finnas mycket enkla, men fullt användbara hetluftduschapparater utan motor, t. ex. den Bier-Eschbaumska. Hetluftduschen är verksam mot samma åkommor som lådbehandlingen, men är först och främst ett ypperligt medel mot neuralgier. Hetluftbehandling bör kombineras med massage och sjukgymnastiska rörelser i alla de fall, där de äro lämpliga att använda. Hetluften har varit i bruk sedan början af 1890-talet, då man gjorde försök med ett slags tegelstensugnar. Bier (professor i kirurgi vid universitetet i Berlin) var den förste, som publicerade försök med fullt användbara hetluftlådor. Detta skedde år 1893. Ett par år senare väckte metoden ett allmännare intresse, tack vare Tallermannska apparatens framträdande. Sedan dess har metoden förts framåt till allmänt erkännande inom hela den civiliserade världen, framför andra af Bier, som behandlat den vetenskapligt i sitt uppseendeväckande arbete, "Hyperämie als heilmittel". E. B—n. Hetman, benämning på en ämbetsman i det forna Polen-Litauen och i kosackländerna. I Polen och Litauen betecknades därmed rikstruppernas högste befälhafvare. Själfva ordet torde stamma från ty. hauptmann (heubtmann), i Polen närmast inkommet under 1400-talets senare hälft med då införskrifna tjechiska legotrupper (tjech. hejtman). Säkra uppgifter om ämbetets namn och innebörd har man först från 1539, då i Polen den förste fälthetmanen (po. hetman polny) omtalas, och samtidigt framträder det också i Litauen; som yttre tecken på hetmanens myndighet nämnes bl. a. fältherrestafven (po. bulawa). Icke egentligen räknadt till de stora riks- och hofämbetena, hade det länge tillfällig karaktär och växlande innebörd: utom fälthetmanen framträder, stundom som hans öfverordnade, storhetmanen (po. hetman wielki), medan också en hofhetman (po. hetman nadworny) omtalas, troligen som chef för konungens liftrupper. Från Jan Zamovskis hetmanstid (1581—1605) växte ämbetet under de ständiga krigen hastigt i betydelse och anseende; hetmanerna utnämndes till kastellaner eller vojvoder och fingo därmed säte och vidsträckt inflytande i senaten; ursprungligen med tillfälligt uppdrag, behöllo de snart ämbetet på lifstid. Ännu under Johan Sobieski (från 1666) behöll detta sin gamla glans, men med det polsk-litauiska härväsendets inträdande förfall under den sachsiska dynastien gick det alltmer tillbaka; dess befogenheter inskränktes genom konstitutionen af 1717 och öfvertogos efter 1764 till stor del af den nyinrättade krigskommissionen; det bestod dock formellt ända till republikens undergång. Vid vakans på hetmansplatserna omtalas stundom ett slags e. o. hetman under benämningen regimentarz. — I Lill-Ryssland innebar hetmans-(atamans-)värdigheten ursprungligen en ursurpation af kosackernas själfvalde höfvitsman (starsjoj), först efter stora svårigheter erkänd af polska regeringen; 1649 fick dock Bogdan Chmielnicki mottaga hetmanstafven (bulawa). Efter Lill-Rysslands snart följande splittring i en polsk och en rysk andel (från 1654) nedsjönk hetmansvärdigheten till en stundom ursurperad, men oftast af Polens, Rysslands eller Turkiets härskare förlänt titel för de olika kosackhöfdingar, som där kifvades om makten. I början af 1700-talet gjorde den i Sveriges historia bekante hetmanen Mazepa ett försök att upprätta ett af Ryssland oberoende kosackfurstendöme. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 4 23:31:50 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free