framgång, att han med skäl räknas till de främste bland alla tiders praktiska astronomer. Ehuru H. till bestämmande af synlinjens riktning aldrig använde tub, utan diopter, voro hans på detta sätt med blotta ögat gjorda iakttagelser nästan lika skarpa som de af andra med kikare utförda. Hans förtjänst ligger mer på det beskrifande-topografiska området än inom den egentliga mätande astronomien. H:s första stora arbete var Selenographia s. descriptio lunæ et macularum ejusdem, nec non motuum diversorum et omnium phasium lunæ vicissitudinem etc. (1647), genom hvilket han grundlade de vetenskapliga forskningarna öfver månens topografi. I detta verk finnes äfven en anmärkningsvärd serie af iakttagelser öfver solfläckar. Hans Prodromus cometicus s. historia cometæ ann. 1654, cum diss. de cometarum omnium motu, generatione variisque phænomenis (1665) och i synnerhet Cometographia, cometarum naturam et omnium a mundo condito historiam exhibens (1668) äro likaledes af stor betydelse; de innehålla en sammanställning af alla för H. tillgängliga underrättelser och iakttagelser angående kometer, hans egna erfarenheter på detta område samt åtskilliga reflexioner och slutsatser. Bland annat anser han sannolikt, att kometerna ha paraboliska, mot solen konkava banor. Hans Machina coelestis (2 dlr, 1673 och 1679; styckevis, jämte engelsk öfv., utg. af C. L. Prince, 1882) innehåller dels en beskrifning öfver hans instrument, dels en mängd observationer af olika slag. I sina astronomiska arbeten understöddes H. verksamt af sin hustru, Margareta Koopmann, hvilken ur hans kvarlåtenskap 1690 utgaf Prodromus astronomiæ s. novæ tabulæ solares, una cum catalogo fixarum, som bl. a. innehåller en stjärnkatalog, och Firmamentum Sobiescianum, s. uranographia etc., 54 väl utförda himmelskartor. A. L—n. (B—d.) Heveller, slavisk folkstam, som bodde vid Havel och nedre Spree. Konung Henrik I slog dem och eröfrade vintern 927—928 deras stad Brennabor (Brandenburg); först i 12:e årh. underkufvades de fullständigt af Albrekt Björnen. Heves [hä'väʃ], ungerskt komitat strax n. ö. om Budapest. 3,761 kvkm. 253,368 inv. (1900), ungrare. Norra delen upptages af Mátra-berget med dess ofantliga, villebrådsrika skogar, södra delen är ett fruktbart slättland. Jordbruk, betydlig tobaksodling, vinodling, betydlig kreatursskötsel, i Mátra guld-, silfver- och koppargrufvor. Hufvudstad Erlau (Eger). K. B. W. Hevesi [he′väʃi], Ludwig, tysk-ungersk författare, f. 1843 i Heves, Ungern, studerade filologi och medicin i Wien, inträdde 1866 i redaktionen af "Pester Lloyd", uppsatte skämttidningen "Borsszem Jankó" och öfvertog 1885 redaktionen af "Fremdenblatt" i Wien, där han särskildt gjorde sig bemärkt som konstkritiker. H. skref dels på ungerska, dels på tyska. Af hans arbeten på det förra språket har Karczképek (1876), som innehåller skildringar från Budapest, blifvit mycket populärt; af hans tyska verk ha flera humoristiska resebeskrifningar och noveller (Abenteuer des schneidergesellen A. Jelky, 1875, Die Althofleute, 1897), vunnit en talrik läsekrets. Dessutom har H. författat biografiska arbeten och en konsthistoria, Österreichische kunst im 19. jahrhundert (1903). Hexabiblos, en 1345 utfärdad, för östromerska riket gällande lagbok, sammansatt af utdrag ur äldre bysantinska rättskällor. Lagboken förblef i bruk äfven under det turkiska väldet och erhöll 1835 kraft af lag för konungariket Grekland. V. Sgn. Hexactinellid, paleont., till Hexactinellida hörande. Hexactinellida, zool. Se Svampdjur. Hexaeder (af grek. hex, sex, och hedra, yta), Kub l. Tärning. 1. Miner., en till reguljära systemet hörande, af sex lika stora kvadrater begränsad kristallform. — 2. Mat., en solid figur, som begränsas af sex lika stora kvadrater. Dessas plan äro parvis parallella, och skärningen sker öfverallt under räta vinklar. Kubens tyngdpunkt ligger i diagonalernas gemensamma skärningspunkt. Med anledning af lättheten att beräkna hexaederns volym har man sedan gammalt användt den hexaedriska formen för åtskilliga måttkärl. 1. P. T. C.* 2. H. W. W.* Hexaemeron. Se Hexameron. Hexagon (af grek. hex, sex, och gony, vinkel), mat., regelbunden (liksidig och likvinklig) sexhörning. Hvarje vinkel i en hexagon är 4/3 af en rät vinkel, och om dess sida sättes lika med a, så är hela ytan 3√3̅a²/2. Hexagonen kan uppdelas i sex liksidiga trianglar, hvilka alla ha hvar sin spets i hexagonens midtpunkt. — Stundom nyttjas ordet hexagon i vidsträcktare betydelse, nämligen liktydigt med sexhörning i allmänhet. (I. F.) Hexagonala systemet (se Hexagon), miner. Se Kristallografi. Hexagonaltal, aritm. Se Polygonaltal. Hexagynia (af grek. hex, sex, och gyne, kvinna), bot., ordning inom vissa klasser af Linnés sexualsystem. Dit hänföras de växter, hvilka ha sex pistiller. O. T. S.* Hexakord (af grek. hex, sex, och chorde, sträng), mus., skala af sex toners omfång, särskildt det aretinska sex-tonsystemet, hvilket bildar grundval för solmisationen (se d. o.). I detta system benämndes tonerna, efter begynnelsestafvelserna till verserna ur en hymn till den helige Johannes, sålunda: ut re mi fa sol la. När denna skala började på c, kallades den hexachordum naturale; när den började på g, kallades den h. durum, på f h. molle. Då tonsteget mi fa alltid skulle vara en halfton, måste i hexachordum molle tonen h (enl. vår nuv. benämning) sänkas till b. I denna tonförändring till förmån för skalans likformighet ligger redan en aning om de moderna tonarterna, och i själfva verket är hexachordum naturale = vår c-dur-skala, hexachordum durum = g-dur-skalan och hexachordum molle = f-dur-skalan — dock utan inledningstoner. När inledningstonen, som kallades si, senare tillades, var med detsamma det oorganiska hexakordsystemet upphäfdt och den mera naturliga sju-tonskalan fastställd. A. L.*