afgifva formaldehyd, särskildt när medlet träder öfver i alkalisk urin (vid blåskatarr). Helmitol utgöres af i vatten lösliga, hvita kristaller. Medlet ges i dos af 1—3 gr. på dagen i lösning eller i form af tabletter. C. G. S. Hexan, kem., mättadt alifatiskt kolväte af formeln C₆ H₁₄. I öfverensstämmelse med valenslärans fordringar finnas 5 ämnen med denna sammansättning, men olika till byggnad och egenskaper: normal hexan, med ogrenad kolkedja, vätska, kokpunkt 69°; dimetylisopropylmetan, kp. 58°; dimetylpropylmetan, kp. 62°; metyldietylmetan, kp. 69°, och trimetyletylmetan, kp. 89,6°. Hexan, företrädesvis det normala kolvätet, förekommer tillsammans med andra mättade kolväten och i destillationsprodukten från boghead- och cannelkol samt i amerikanskt petroleum och i därur vunnen gasolja (gasolin). H.E. Hexandria l. Hexandria (af grek. hex, sex, och andreios, manlig), bot., sjätte klassen i Linnés växtsystem, utmärkes genom sex fria lika långa ståndare i blommorna. Många växter höra till denna klass, t. ex. de, som föras till serierna Farinosæ och Liliifloræ (med undantag af Iridineæ). O. T. S. (G. L—m.) Hexapla (grek., "sexfaldig"), kritiskt bibelverk af kyrkofadern Origenes (d. 254), innehåller i sex bredvid hvarandra stående spalter gamla testamentets grundtext med hebreiska bokstäfver, samma grundtext med grekiska bokstäfver, samt Aquilas, Symmachos', de "Sjuttio uttolkares" och Theodotions grekiska öfversättningar. Till en del af gamla testamentets böcker finnas här äfven bifogade tre andra grekiska öfversättningar af okända upphofsmän. 1896 påträffade prästen G. Mercati i en palimpsest i Milano ett fragment af Hexapla, omfattande 11 af psalmerna i fem spalter (den första, den hebreiska texten med hebreiska bokstäfver, saknas). Jfr Montfaucon. (J. P.) Hexapoda (af grek. hex, sex, och pus, fot). Se Insekter. Hexapodi (af grek. hex, sex, och pus, podos fot), metr., sexfoting; vers, som består af sex fötter. Hexapolis (grek.), förbund af sex städer. Se t. ex. Doris 2. Hexateuken. Se Pentateuken. H. Exc., förkortning för Hans Excellens. Hexham [he'ksəm], stad i engelska grefsk. Northumberland, vid Tyne, 30 km. ofvan Newcastle och järnvägen Newcastle—Carlisle. 7,071 inv. (1901). H. eger en gammal kyrka (grundlagd 674), hvilken länge ansågs för den vackraste n. om Alperna. Tillverkning af handskar, hattar och gröfre yllevaror. Den katolske biskopen af H. och Newcastle residerar i Durham. Stadens läge nära Hadrianus' vall och upptäckten af en mängd inskrifter, altare och andra minnesmärken låta förmoda, att det romerska Axelodunum legat på samma plats. S. om H. besegrade 8 maj 1464 yorkska partiets här det lancasterska partiets. (J. F. N.) Hexonbaser, kem., kallas enligt Kossel några ägghvitebeståndsdelar med basiska egenskaper, nämligen arginin (jämte dess spjälkningsprodukt ornithin) och lysin, hvilka äro diaminosyror, samt histidin, ett imidazolderivat (se dessa ord). H. E. Hexoser (af grek. hex, sex), kem., de enkla sockerarter, som innehålla en kedja af sex kolatomer. De äro antingen aldoser (oxialdehyder; af de 16 teoretiskt möjliga aldo-hexoserna äro 12 bekanta) eller ketoser (oxiketoner). Denna den ojämförligt viktigaste sockergruppen omfattar bl. a. aldoserna drufsocker l. glukos, mannos och galaktos samt ketosen fruktsocker l. fruktos (se dessa ord). Till skillnad från pentoserna (se d. o.) gifva hexoser levulinsyra vid kokning med utspädda mineralsyror. Flertalet naturliga hexoser äro jäsbara. H. E. Hey [häj], Julius, tysk sånglärare, f. 1832 i Irmelshausen (Unter-Franken), d. 1909 i München, studerade harmonilära för Fr. Lachner och sång för Fr. Schmitt, blef hänförd anhängare af Wagners idéer och bistod honom som sångteknisk rådgifvare bl. a. vid arbetet på de första festspelen i Baireuth 1876. H. beslöt egna sitt lif åt att reformera sångundervisningen i tysk-nationell riktning. Som lärare vid Münchens nya musikskola 1867—83 och privat i Berlin 1887—omkr. 1906 tillämpade han sin för föredrag af tyska musikdramatiska verk (enkannerligen Wagners) utarbetade stilbildningsskola, hvilken han nedlagt i sin omfattande, vetenskapligt progressiva sånglära Deutscher gesangsunterricht (4 bd, 1886), utförd med en rikedom på filologiska, fysiologiska och rent musikaliska rön samt praktiska öfningar. H. utbildade en mängd sångartister för de främsta tyska operascenerna. Han komponerade åtskillig sångmusik m. m. E. F—t. Heyck [häjk], Eduard, tysk historiker, f. 1862 i Doberan, i Mecklenburg, 1892—96 e. o. professor i historia i Heidelberg, 1896—99 fürstenbergskt arkivråd i Donaueschingen, har därefter i Berlin egnat sig åt utgifvandet af Velhagens och Klasings illustrerade "Monographien zur weltgeschichte". H:s förnämsta arbete är Geschichte der herzoge von Zähringen (1891); dessutom har han bl. a. skrifvit Die Allgemeine zeitung 1798—1898 (1898) och i Velhagens och Klasings nämnda serie åtskilliga band: Die Mediceer (2:a uppl. med titeln Florenz und die Mediceer, 1901), Bismarck (3:e uppl. 1904) m. fl. Heyd [häjt], Wilhelm, tysk historiker, f. 1823 i Württemberg, d. 1906, en tid präst, var 1873—97 överbibliotekarie vid k. biblioteket i Stuttgart, hvars historiska handskrifter han beskrifvit (2 bd, 1890). H. utgaf äfven en Bibliographie der württembergischen geschichte (2 bd, 1895—96). Betydelsefullt är hans hufvudverk, Geschichte des levantehandels im mittelalter (2 bd, 1879), hvartill sluter sig monografien Die grosse ravensburger gesellschaft (1890). — H:s fader, prästen Ludwig Friedrich H. (f. 1792, d. 1842), författade bl. a. Ulrich, herzog zu Württemberg (3 bd, 1841—44). Heydebrand und der Lasa [hä'jdebrant ont], Tassilo von, tysk schackförfattare, f. 1818, d. 1899, 1847—50 leg.-sekreterare i Stockholm, 1864—78 sändebud i Köpenhamn, fullbordade den af honom och Bilguer påbörjade handboken i schack (1843, flera uppl.) samt utgaf flera arbeten i schackspelets teori (Leitfaden für schachspieler, 1848, Zur geschichte und literatur des schachspiels, 1897). Heyden [hej-] l. Heijde, Jan van der, holländsk arkitekturmålare, f. 1637 i Gorkum (Gorinchem), d. 1712 i Amsterdam, utbildades i sin födelsestad under ledning af en obekant glasmålare och slog sig vid unga år för framtiden ner i Amsterdam. H. besökte Rhentrakten, Belgien och England. Han egnade sig i första rummet åt samvetsgrann och