Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heuglin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgifva formaldehyd, särskildt när medlet träder
öfver i alkalisk urin (vid blåskatarr). Helmitol
utgöres af i vatten lösliga, hvita
kristaller. Medlet ges i dos af 1—3 gr. på
dagen i lösning eller i form af tabletter.
C. G. S.
Hexan, kem., mättadt alifatiskt kolväte
af formeln C6 H14. I öfverensstämmelse med
valenslärans fordringar finnas 5 ämnen med
denna sammansättning, men olika till byggnad och
egenskaper: normal hexan, med ogrenad kolkedja,
vätska, kokpunkt 69°; dimetylisopropylmetan,
kp. 58°; dimetylpropylmetan, kp. 62°;
metyldietylmetan, kp. 69°, och trimetyletylmetan,
kp. 89,6°. Hexan, företrädesvis det normala
kolvätet, förekommer tillsammans med andra
mättade kolväten och i destillationsprodukten
från boghead- och cannelkol samt i amerikanskt
petroleum och i därur vunnen gasolja (gasolin).
H.E.
Hexandria l. Hexandria (af grek. hex, sex,
och andreios, manlig), bot., sjätte klassen
i Linnés växtsystem, utmärkes genom sex
fria lika långa ståndare i blommorna. Många
växter höra till denna klass, t. ex. de,
som föras till serierna Farinosæ och
Liliifloræ (med undantag af Iridineæ).
O. T. S. (G. L—m.)
Hexapla (grek., "sexfaldig"), kritiskt bibelverk
af kyrkofadern Origenes (d. 254), innehåller
i sex bredvid hvarandra stående spalter gamla
testamentets grundtext med hebreiska bokstäfver,
samma grundtext med grekiska bokstäfver, samt
Aquilas, Symmachos’, de "Sjuttio uttolkares"
och Theodotions grekiska öfversättningar. Till
en del af gamla testamentets böcker finnas här
äfven bifogade tre andra grekiska öfversättningar
af okända upphofsmän. 1896 påträffade prästen
G. Mercati i en palimpsest i Milano ett fragment
af Hexapla, omfattande 11 af psalmerna i fem
spalter (den första, den hebreiska texten med
hebreiska bokstäfver, saknas). Jfr Montfaucon.
(J. P.)
Hexapoda (af grek. hex, sex, och pus, fot). Se
Insekter.
Hexapodi (af grek. hex, sex, och pus, podos
fot), metr., sexfoting; vers, som består af
sex fötter.
Hexapolis (grek.), förbund af sex städer. Se
t. ex. Doris 2.
Hexateuken. Se Pentateuken.
H. Exc., förkortning för Hans Excellens.
Hexham [he’ksəm], stad i engelska
grefsk. Northumberland, vid Tyne, 30 km. ofvan
Newcastle och järnvägen Newcastle—Carlisle. 7,071
inv. (1901). H. eger en gammal kyrka (grundlagd
674), hvilken länge ansågs för den vackraste
n. om Alperna. Tillverkning af handskar, hattar
och gröfre yllevaror. Den katolske biskopen af
H. och Newcastle residerar i Durham. Stadens
läge nära Hadrianus’ vall och upptäckten af en
mängd inskrifter, altare och andra minnesmärken
låta förmoda, att det romerska Axelodunum legat
på samma plats. S. om H. besegrade 8 maj 1464
yorkska partiets här det lancasterska partiets.
(J. F. N.)
Hexonbaser, kem., kallas enligt Kossel några
ägghvitebeståndsdelar med basiska egenskaper,
nämligen arginin (jämte dess spjälkningsprodukt
ornithin) och lysin, hvilka äro diaminosyror,
samt histidin, ett imidazolderivat (se dessa ord).
H. E.
Hexoser (af grek. hex, sex), kem., de enkla
sockerarter, som innehålla en kedja af sex
kolatomer. De äro antingen aldoser (oxialdehyder;
af de 16 teoretiskt möjliga aldo-hexoserna äro 12
bekanta) eller ketoser (oxiketoner). Denna
den ojämförligt viktigaste sockergruppen
omfattar bl. a. aldoserna drufsocker
l. glukos, mannos och galaktos samt ketosen
fruktsocker l. fruktos (se dessa ord). Till
skillnad från pentoserna (se d. o.) gifva
hexoser levulinsyra vid kokning med utspädda
mineralsyror. Flertalet naturliga hexoser äro
jäsbara.
H. E.
Hey [häj], Julius, tysk sånglärare, f. 1832 i
Irmelshausen (Unter-Franken), d. 1909 i München,
studerade harmonilära för Fr. Lachner och sång
för Fr. Schmitt, blef hänförd anhängare af
Wagners idéer och bistod honom som sångteknisk
rådgifvare bl. a. vid arbetet på de första
festspelen i Baireuth 1876. H. beslöt egna
sitt lif åt att reformera sångundervisningen
i tysk-nationell riktning. Som lärare vid
Münchens nya musikskola 1867—83 och privat
i Berlin 1887—omkr. 1906 tillämpade han
sin för föredrag af tyska musikdramatiska
verk (enkannerligen Wagners) utarbetade
stilbildningsskola, hvilken han nedlagt i sin
omfattande, vetenskapligt progressiva sånglära
Deutscher gesangsunterricht (4 bd, 1886), utförd
med en rikedom på filologiska, fysiologiska
och rent musikaliska rön samt praktiska
öfningar. H. utbildade en mängd sångartister
för de främsta tyska operascenerna. Han
komponerade åtskillig sångmusik m. m.
E. F—t.
Heyck [häjk], Eduard, tysk historiker,
f. 1862 i Doberan, i Mecklenburg, 1892—96
e. o. professor i historia i Heidelberg, 1896—99
fürstenbergskt arkivråd i Donaueschingen, har
därefter i Berlin egnat sig åt utgifvandet af
Velhagens och Klasings illustrerade "Monographien
zur weltgeschichte". H:s förnämsta arbete är
Geschichte der herzoge von Zähringen (1891);
dessutom har han bl. a. skrifvit Die Allgemeine
zeitung 1798—1898 (1898) och i Velhagens och
Klasings nämnda serie åtskilliga band: Die
Mediceer (2:a uppl. med titeln Florenz und die
Mediceer, 1901), Bismarck (3:e uppl. 1904) m. fl.
Heyd [häjt], Wilhelm, tysk historiker, f. 1823 i
Württemberg, d. 1906, en tid präst, var 1873—97
överbibliotekarie vid k. biblioteket i Stuttgart,
hvars historiska handskrifter han beskrifvit
(2 bd, 1890). H. utgaf äfven en Bibliographie
der württembergischen geschichte (2 bd,
1895—96). Betydelsefullt är hans hufvudverk,
Geschichte des levantehandels im mittelalter
(2 bd, 1879), hvartill sluter sig monografien
Die grosse ravensburger gesellschaft (1890). —
H:s fader, prästen Ludwig Friedrich H. (f. 1792,
d. 1842), författade bl. a. Ulrich, herzog zu
Württemberg (3 bd, 1841—44).
Heydebrand und der Lasa [hä’jdebrant ont],
Tassilo von, tysk schackförfattare, f. 1818,
d. 1899, 1847—50 leg.-sekreterare i Stockholm,
1864—78 sändebud i Köpenhamn, fullbordade
den af honom och Bilguer påbörjade handboken
i schack (1843, flera uppl.) samt utgaf flera
arbeten i schackspelets teori (Leitfaden für
schachspieler, 1848, Zur geschichte und literatur
des schachspiels, 1897).
Heyden [hej-] l. Heijde, Jan van der,
holländsk arkitekturmålare, f. 1637 i Gorkum
(Gorinchem), d. 1712 i Amsterdam, utbildades
i sin födelsestad under ledning af en obekant
glasmålare och slog sig vid unga år för framtiden
ner i Amsterdam. H. besökte Rhentrakten, Belgien
och England. Han egnade sig i första rummet åt
samvetsgrann och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
