känslig skildring af arkitektoniska utsikter, gatu- och torgpartier med monumentala byggnader. Figurerna i hans bästa taflor äro utförda af Adrian van de Velde. Utom med sin konst sysslade han äfven med tekniska rön på belysningens område. Arbeten af honom finnas i många museer. A. L. R. Heyden [ha'jden]. 1. Friedrich August von H., tysk skald, f. 1789, d. 1851 som öfverregeringsråd i Breslau, lyckades bäst i episka dikter, hvilka bära prägeln af enkel, klar uppfattning och älskvärd humor, såsom Reginald (1831), Der schuster zu Ispahan (1850) samt Das wort der frau (1843). Äfven hans dramatiska dikter (samlade i Theater, 1842), som bl. a. innehålla ett par Hohenstaufendramer, utmärka sig genom ett formfulländadt språk. Han författade äfven romanen Die intriguanten (1840). H:s Gedichte utgåfvos med biogr. 1852 af Th. Mundt. Se Gabriel, "F. v. H." (1900). 2. August Jakob Theodor von H., den föregåendes son, tysk målare, f. 1827, d. 1897, började sin bana som bergsman och fick först 1859 egna sig åt konsten, som han studerade i Berlin, Paris och Italien. Han uppträdde 1864 med S. Barbara som bergsmännens skyddshelgon och 1866 med Luthers sammanträffande med Frundsberg före riksdagen i Worms (Germanisches museum, Nürnberg). Med romantisk anda förstod han att förena klassisk uppfattning, såsom i den berömda ridån till operan i Berlin, å hvilken han skildrade Arion på hafvets vågor (1867, han målade en ny ridå 1892). Hans berömdaste skapelse är Herr Olofs bröllopsridt (1875, efter den danska folkvisan). Bland hans öfriga målningar märkas Festmorgon (1870, Nationalgalleriet i Berlin), Valkyrjor (1872), Trogna kamrater (bergarbetare räddas ur ett instörtadt schakt, 1890). Dessutom utförde han väggmålningar i nya rådhuset, i generalstabens hus, i Nationalgalleriet, alla i Berlin, samt liknande arbeten i Breslau och i Posen. Han var äfven illustratör, skref arbeten i kostymkunskap, sagor o. a. 2. C. R. N. (G—g N.) Heyden [ha'jden], Otto Johann Heinrich, tysk målare, f. 1820 i Mecklenburg, d. 1897 i Göttingen, egnade sig i början åt teologien, men öfvergick 1843 till måleriet, som han studerade vid akademien i Berlin, i Paris och Italien. Han målade porträtt och historiebilder, hvilkas ämnen voro hämtade ur Nord-Tysklands historia (Schwerin i slaget vid Prag, slottet i Berlin). Han deltog i 1866 års krig och målade flera episoder därifrån, t. ex. Konung Vilhelm på slagfältet vid Königgrätz (1868, Berlins nationalgalleri). 1869 gjorde han en resa till Orienten, och frukter däraf blefvo åtskilliga bilder, likasom äfven det fransk-tyska kriget 1870 gaf anledning till flera framställningar, såsom Kejsar Vilhelms besök hos de sårade i Versailles. H. målade äfven religiösa motiv (Nattvarden, väggmålning i Dankeskirche, Berlin) och porträtt (Bismarck, Moltke m. fl.). Han var sedan 1883 professor i Berlin. C. R. N. (G—g N.) Heydt [hajt], Daniel von der, tysk filantrop, geheimekommerseråd, d. 1874, grundlade det s. k. Elberfeldsystemet (se Fattigvård) och var ledare af Elberfelds offentliga fattigvård 1852—71. Se "Der grossvater. Ein lebensbild, gezeichnet von A. Z." (1881). — H:s broder August von der H., friherre (sedan 1863), f. 1801, d. 1874, urspr. köpman, var preussisk handelsminister 1848—62 samt finansminister 1862 och 1866—69. Heyduk, Adolf, tjechisk poet, f. 1835, f. d. lärare i Písek, debuterade 1859 med en diktsamling, hvari särskildt afdelningen Cigánské melodie tilldrog sig uppmärksamhet genom den musikaliska klangen i dessa zigenarvisor. Något besläktad med Nerudas och Háleks lyrik, hämtar H:s diktning näring ur Böhmens natur och historia. Mindre lyckad är han i den patriotiska balladen, där den episka kraften ofta tryter, men för återgifvandet af det idylliska själslifvet på landsbygden har han varma toner, som genom sin naiva folklighet stundom erinra om den äkta folkvisan. Äfven för zigenarlifvets poesi har H. en känslig blick, om ock hans veka temperament näppeligen lämpar sig för det lidelsefullt glödande och psykologiskt djupa. Hans samlade dikter utgåfvos i 20 dlr 1900. Biografi och diktprof finnas på tyska i E. Alberts "Neueste poesie aus Böhmen", II (Wien 1895). A—d J. Heyer [ha'jer]. 1. Karl H., tysk forstman, f. 1797, d. 1856 som professor i forstvetenskap i Giessen, författade bl. a. Waldbau oder die forstproduktenzucht (1854; 4:e uppl. utg. af Hess 1891—93) och Waldertragsregelung (1841; 3 :e uppl. 1883). — 2. Gustav H., den föregåendes son, tysk forstman, f. 1826, d. 1883 som professor i forstvetenskap i München, författade Lehrbuch der forstlichen bodenkunde und klimatologie (1856), Anleitung zur waldwertrechnung (1865; 4:e uppl. utg. af Wimmenauer 1892) m. m. och utgaf 1856—78 "Allgemeine forst- und jagdzeitung". Heyerdahl, Hans Olaf, norsk målare, f. 8 juli 1857 i Dalarna af norska föräldrar, studerade i Kristiania från 1873 och sedan i München. Den därstädes målade Adam och Eva utdrifvas ur paradiset vann medalj på världsutställningen i Paris 1878. H. studerade sedan i Paris för Bonnat, kopierade gamla mästare i Louvre (flera af dessa kopior finnas i norska nationalgalleriet) och utställde 1881 Det döende barnet, som inköptes af franska staten (en senare reproduktion i norska nationalgalleriet) och förskaffade konstnären ett 2-årigt franskt stipendium till en italiensk resa. H. har sedan mestadels varit bosatt i Kristiania. Den förträffliga porträttgruppen Systrarna (norska nationalgalleriet) och genren Döende arbetare medaljerades på världsutställningen 1889. Nansen landstiger på Grönland fullbordades 1900, från s. å. är H:s själfporträtt (nationalgalleriet). Bland öfriga porträtt, som han utställt, äro dylika af prins Eugen, Jakob Sverdrup, Ibsen. På 1890-talet försökte han sig inom fantasikonsten (Nymf och hafsfru, Medusahufvud, Drakdråpet, m. fl.). Han har ock målat landskap i saftig kolorit (Vid stranden, 1889, norska nationalgalleriet, Högsommar, Nationalmuseum i Stockholm, 1897). Hans stora genre Bekännelser (utst. i Stockholm 1904) var svag. De sista åren har han i Paris utställt förtjänstfulla motiv från Montmartre. Göteborgs museum eger af H. en Napolitansk fiskargosse. G—g N. Heyermans, Herman, holländsk författare, f. 3 dec. 1864 i Rotterdam, anställdes först som medarbetare i "de Telegraaf", där han under pseudonymen Samuel Falkland offentliggjorde följetonger, senare fortsatta i "Handelsblad". Efter det dramatiska debutarbetet Dora Kremer (1893)