för gudarnas vrede. På kejsarens befallning blefvo de båda astronomerna afrättade. Denna händelse är en af de tidigaste ur den jämförelsevis mycket högt stående kinesiska astronomiens historia, om hvilken någorlunda säkra underrättelser föreligga. Den skall enligt historieskrifvarnas bestämningar ha egt rum mellan åren 2159 och 2128 f. Kr. Enligt Mädler inträffade den ifrågavarande förmörkelsen 13 okt. 2128 f. Kr. B—d. Hiærne. Se Hjärne. Hiahu, en af Marquesasöarna. Hiaihiu l. Otomi, en mexikansk folkstam, som bor i de båda staterna Queretaro och Guanajuato. De gälla för att vara Mexicos äldsta bebyggare. Deras språk var vid tiden för eröfringen (1500-talet) det mest utbredda. Från öfre delen af staten Mexico gränsade dess område i n. till Rio Verde, i v. till tarascaspråkets område i Michoacan och i ö. till huastekernas språkområde. Nyare forskningar ha ådagalagt, att de ingalunda stått så lågt, som äldre författare påstått. De ha idkat jordbruk, och kvinnorna ha väft det bomullstyg, som båda könen använde till kläder. De buro prydnader af koppar, silfver och guld. De voro kända för sina sånger, och religiösa ceremonier förekommo. E. Rld. Hiakui, flod och folkstam i Nord-Amerika. Se Yaqui. Hiatus (lat., eg. klyfta, rämna). 1. I grammatiken sammanträffandet af två vokalljud utan förmedlande konsonant. I många språk, t. ex. grekiskan och latinet, uppfattas hiatus (i synnerhet under vissa omständigheter) som störande för välljudet. Medel till dess undvikande äro, förutom valet af ordställning och ordformer, dels den föregående vokalens utstötande (se Elision), dels de båda vokalljudens sammandragning, hvilken alltefter de förhållanden, under hvilka den förekommer, kallas kontraktion, krasis l. synizesis. 2. Arkeol., den klyfta, som man länge trodde existera mellan den äldre och den yngre stenåldern. Rentidens jägarfolk ansågos ha utdött eller utvandrat och nya folkstammar österifrån inträngt i Väst-Europa och medfört den yngre stenålderskulturen, den slipade stenyxan, husdjuren, sädesslagen m. m. Nyare forskningar ha emellertid alltmera lyckats utfylla denna klyfta. Dit höra E. Piettes undersökningar vid Mas d'Azil i departementet Ariège. I en grotta påträffade han mellan lager från rentiden (slutet af den äldre stenåldern) och den yngre stenåldern två arkeologiska skikt, det undre med härdar samt rika lämningar af hjort, men ej af ren, med platta och genomborrade harpuner af hjorthorn och slagna flintredskap samt målade kiselstenar. Det öfre lagret innehöll aska och eldstäder, flintor liknande dem i det undre lagret, benprylar, slipade flintskrapor och mejslar, dock ännu inga yxor, samt högar af snäckskal. Därofvan börjar det neolitiska lagret med slipade yxor, lerkärl, spår af koppar m. m. Liknande fynd ha gjorts i åtskilliga andra franska grottor, övergångsperiodens äldre del har fått namnet période azilienne eller tourassienne (efter en grotta vid la Tourasse vid Garonne). I grottor vid Oban i Skottland ha upptäckter från samma tid gjorts. De af dansken G. Sarauw i Maglemose på Själland gjorda fynden tyckas delvis hänföra sig till samma tid. De bestå af yxor, dolkar, harpuner m. m. af horn, skrapor och spetsar af flinta. Lerkärl och slipade stenredskap saknas. Till öfvergångstidens sista del och inledande den yngre stenåldern stå de äldre kjökkenmöddingarna eller affallshögarna i Danmark, som ännu sakna slipade stenredskap. Boplatser från samma tid äro äfven kända i Sverige. I Frankrike finnas boplatser från denna yngre tid med redskap, som likna de danska äldre skalhögarnas, t. ex. trekantiga skifyxor. Perioden har där fått namnet époque campignienne. 1. A. M. A. 2. T. J. A. Hiawatha [ha͡iəωå̄'thə], frejdad nordamerikansk indianhöfding, lefde förmodligen på 1500-talet, samlade "de fem nationerna", som bildade irokesernas förbund. H. besjöngs af Longfellow 1855, som likväl gjorde H. till höfding för ojibways, i ett längre epos (sv. öfv. 1856). Se Hale, "The iroquois book of rites" (1883), och Hemmig, "Die Onondaga-indianer ...... und die sage der gründung der konföderation der fünf nationen durch H." (i "Globus", bd 76). Hibaldeha-dramerna kallas stundom tolf af Henrik Julius (se denne), hertig af Braunschweig-Wolfenbüttel, under pseud. Hibaldeha författade dramer. Hibernakel (af lat. hibernaculum, vinterbostad), bot., benämning på vinterknoppar hos många vatten- och sumpväxter, t. ex. Hydrocharis, Utricularia, Lemna m. fl. De bildas på hösten, öfvervintra på bottnen af vattensamlingen, stiga följande vår upp till ytan och växa ut till nya plantor. G. L—m. Hibernal (af lat. hibernus), vinterlig. — Hibernation, öfvervintring, särskildt den för vissa djurarter egendomliga vintersömnen. — Hibernera, öfvervintra, ligga i vintersömn. Hibernia, Iverna, Juverna (grek. Ierne), de klassiske författarnas benämningar på Irland. Hibes tempel. Se Charge, El. Hibisceæ, bot. Se Malvaceæ. Hibiscus L., bot., ett släkte inom fam. Malvaceæ, afd. Hibisceæ. Blomfodret är dubbelt, ett yttre flerbladigt och ett inre sambladigt, bägarlikt, femdeladt; båda kvarsittande. Blomkronan ("malvaartad") har fem omvändt hjärtlika kronblad, som vid basen äro sammanhängande. Ståndarna äro många, med strängarna hopvuxna till en rörformig stam kring pistillens stift. Släktet är rikt på arter, hvilka tillhöra företrädesvis de varmare jordbältena å båda halfkloten; i Europa finnas endast 2 arter. De äro örter, buskar eller träd med ofta stora och vackert färgade blommor ensamma i bladvecken. H. Rosa sinensis L., sannolikt inhemsk i malajiska arkipelagen, odlas allmänt för de praktfulla blommornas skull i tropikernas trädgårdar, hos oss i växthus. Blommorna användas i tropikerna i medicinen, för sin halt af växtslem, samt äfven till att färga ögonbrynen och ögonlocksränderna svarta, hvarigenom ögat synes mera glänsande. Andra som prydnadsväxter i trädgårdar eller i kruka odlade arter äro H. syriacus L. från Orienten, en ända till 2 m. hög buske med blommor af olika färger, H. vesicarius Cav. (H. calisureus) från mellersta Afrika, ettårig, med stora gula, mörkt purpurfläckade blommor, H. speciosus Ait. från Florida med stora scharlakansröda blommor, m. fl. Värdefulla, i tropikerna odlade textilväxter äro H. cannabinus L., gambohampa, inhemsk i östra Ghats (se Beklädnadsväxter, sp. 1238 och pl. fig. 7),