<img l>

beskrifvandet af Kungl. myntkabinettet i Stockholm. 1833 blef han andre amanuens vid Vitt. hist. o. ant. akad. och e. o. kanslist i Riksarkivet samt utnämndes 1837 till riksantikvarie, garde des médailles och ständig sekreterare i Vitt. hist. o. ant. akad. Under den tid H. Järta innehade chefskapet i Riksarkivet (1837—44), var H. där anställd som biträde, företrädesvis inom arkivets historiska afdelning. 1845—46 och en del af 1847 var han t. f. riksarkivarie samt ombesörjde under denna tid Riksarkivets flyttning till f. d. ridderstolpeska huset vid Skeppsbron, sedan han där besörjt inredningen såväl för arkivet som för de samtidigt till samma hus flyttade och ordnade Statens historiska museum, K. myntkabinettet jämte Vitt. hist. o. ant. akad:s bibliotek. 1865—66 företog han ny flyttning af sistnämnda samlingar till deras nuv. lokal i bottenvåningen af Nationalmuseum. Under H:s vård mångdubblades de historiska samlingarna, hvilka numera i rikedom och anordning kunna täfla med de bästa utländska. 1879 tog H. afsked från riksantikvariebefattningen, med förbehållen och af K. M:t beviljad rättighet att fortsätta sitt arbete med ordnande och beskrifvande af de samlingar han dittills haft under sin vård. Från 1837 till sin död var han vårdare af Riksbankens mynt- och medaljsamling. 1841—48 tjänstgjorde han som sekreterare i Samfundet för utg. af handskrifter rör. Skandinaviens historia. 1845—84 invaldes han af Riksdagen bland kommitterade till tryckfrihetens vård. 1855—73 var han led. af direktionen öfver Allmänna änke- och pupillkassan, 1855—71 af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, 1857—71 af direktionen i Sällskapet för växelundervisningens befrämjande m. m. — 1832 blef H. medlem af Fysiogr. sällskapet i Lund, 1837 af Vitt. hist. o. ant. akad., 1847 af Vet. akad., 1856 af Vet. soc. i Uppsala, 1866 af Svenska akad., där han 1881—83 var t. f. sekreterare, och 1878 hedersled. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. 1858 erhöll han af Svenska akad. Karl XIV Johans pris för litterära förtjänster. — För vetenskapliga ändamål företog H. en mängd utländska resor, och vid sidan af sin administrativa verksamhet utvecklade han en vidsträckt litterär. Med förkärlek egnade han sin forskning åt numismatiken: redan hans första vetenskapliga arbete, Numismata anglo-saxonica musei regiæ Academiæ lundensis ordinata et descripta (1829), behandlade ett numismatiskt ämne, och det följdes snart af Upplysningar till Sveriges mynthistoria (1831—32). H:s viktigaste verk i denna vetenskap är Anglosachsiska mynt i svenska kongl. myntkabinettet, funna i Sveriges jord (1846, äfven med fransk titel; ny, tillökt uppl., 1881, äfven med engelsk titel). Han beskref vidare Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor (1860) och Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer (1874—75) samt utgaf praktverken Skådepenningar öfver de förnämsta händelser som tillhöra konung Gustaf III:s historia (1858) och (tills. med sin son H. 2) Teckningar ur svenska statens historiska museum (1873—78). Efter J. G. Liljegren öfvertog H. fortsättningen af ”Svenskt diplomatarium”, af hvilket han 1842—65 utgaf bd III—V. I förening med detta arbete står H:s för hvarje forskare i medeltidens historia oumbärliga Svenska sigiller från medeltiden (1862—67). Han redigerade 1838—79 Vitt. hist. o. ant. akad:s ”Handlingar” och 1864—80 ”Antiqvarisk tidskrift”, hvars grundläggare han är, och både i handlingarna och i tidskriften offentliggjorde han värdefulla uppsatser af arkeologiskt och historiskt innehåll. Han utgaf äfven del. 19—24 af ”Handlingar rörande Skandinaviens historia” (1834—40) och utarbetade ”Kronologiskt register” öfver de första 20 delarna af dessa handlingar (1835) samt utgaf And. Anton von Stiernmans ”Svea och Götha höfdingaminne” (1:a delen, omtryckt, 1836; 2:a delen, förut otryckt, 1835). Jfr H. Hildebrands nekrolog i K. Vitt. hist. o. ant. akad:s ”Månadsblad”, 1884, och C. T. Odhners lefnadsteckning öfver H. i ”Inträdestal” i Sv. akad. (i nämnda akad:s ”Handl. ifrån år 1796”, 62:a delen, 1886). <img l>

2. Hans Olof Hildebrand H., den föregåendes son, ämbetsman, arkeolog, kulturhistoriker, f. 5 april 1842 i Stockholm, blef 1860 student i Uppsala och 1865 filos. kandidat samt promoverades 1866 till filos. doktor (primus). Redan året förut förordnades han till e. o. amanuens vid Vitt. hist. o. ant. akad. och utnämndes 1871 till förste amanuens där samt var 1879—1907 sin faders efterträdare som riksantikvarie, sekreterare vid Vitt. hist. o. ant. akad. och garde des médailles. Han fungerade som generalsekreterare vid 1874 års arkeologiska kongress i Stockholm och var 1881 svensk kommissarie vid geografiska utställningen i Venezia. 1891 föreläste han vid Stockholms högskola öfver svenska medeltidens konst, 1896 höll han i Edinburgh de sex Rhindska föreläsningarna öfver de forntida förbindelserna mellan Britannien och Skandinavien. Han fungerade 1866—96 som sekreterare i Samf. f. utg. af handskr. rör. Skandinaviens historia, blef 1874 medlem af Vitt. hist. o. ant. akad., 1881 af Vet. och vitt. samh. i Göteborg, 1890 af Vet. soc. i Uppsala, 1891 af Vet. akad. (till hvars preses han valdes 1909), 1895 (efter F. A. Dahlgren) af Svenska akad. och 1902 af Akad. för de fria konsterna samt är dessutom led. af många utländska akademier och lärda samfund. I stiftandet (1873) och utbildandet af Antropologiska sällskapet i Stockholm (sedermera Svenska sällskapet för antropologi och geografi) har han tagit verksam del. Han var ordf. i Svenska turistföreningens styrelse 1888—1908. — H:s omfattande litterära verksamhet rör sig hufvudsakligen på de