Mytilene, är son till en köpman och fick vid unga år anställning vid sin fäderneös förvaltning samt blef 1882 generalsekreterare i vilajetet Smyrna. Under de båda följande årtiondena innehade H. flera viktiga administrativa befattningar, bl. a. guvernörskapet först i vilajetet Adana och sedan i Jemen, samt blef 1902 generalinspektör öfver de tre macedoniska vilajeten, när i enlighet med det mellan Ryssland och Österrike i Mürzsteg aftalade reformprogrammet dessa oroliga trakters förvaltning under internationell medverkan helt skulle nyorganiseras. H. visade i denna ömtåliga mellanställning mellan stormakternas reformkraf och den turkiska regeringens motvilja mot utländsk inblandning mycken smidighet och uppriktigt reformnit. Rättvisare skattefördelning och ett skonsammare uppbördssystem infördes, gendarmeriet nyorganiserades med goda resultat, och en hälsosam rättegångsreform påbörjades. I jan. 1909 kallades H., som ofta visat prof på upplysta tänkesätt utan att direkt ansluta sig till det ungturkiska partiet, från Macedonien till inrikesminister i Kiamil paschas ministär och blef, då denna till följd af en skarp konflikt med det nya parlamentet nödgades afgå, hans efterträdare som storvesir, 14 febr. s. å. H. vågade ej tillåta ett försök att genast i dess första början i blod kväfva den reaktionära soldatrevolten i Konstantinopel, 13 apr., utan afgick s. d. och ersattes med Tevfik pascha. Sedan ungturkarna ett par veckor senare intagit Konstantinopel, krossat militärrevolten och afsatt Abdul Hamid, kallades H. 5 maj af efterträdaren, Muhammed V, till storvesir i spetsen för ett frihetsvänligt och författningstroget kabinett. V. S—g. Hilmo skans, i Norge, vid bron öfver Neaälfven i Tydalen. H. var besatt 1718, men vid Armfelts annalkande i slutet af dec. utrymde norrmännen skansen, som därefter förstördes af svenskarna. L. W:son M. Hilo, hufvudort på Hawaii (se d. o.). Hilprecht, Hermann Vollrath, tysk-amerikansk assyriolog, f. 1859 i Anhalt, Tyskland, filos. doktor i Leipzig 1883, var professor vid Fridericianum, Davos, 1884—85, repetitör i gammaltestamentlig teologi vid universitetet i Erlangen 1885—86, redaktör för orientaliska afdelningen i "The sunday school times", Philadelphia, 1886—1904 och är sedan 1887 professor där i assyriologi, semitisk filologi och arkeologi samt kurator för den babyloniska och allmänt semitiska museiafdelningen vid Pennsylvania-universitetet. H. medföljde som assyriolog detta universitets första gräfningsexpedition till Babylonien 1888—89 och var vetenskaplig ledare för den fjärde expeditionen, 1898—1900. Sedan han på uppdrag af turkiska regeringen 1893 hade ordnat de rika babyloniska samlingarna i statens arkeologiska museum i Konstantinopel, skänkte sultanen honom personligen af erkänsla för detta arbete största delen af de fornlämningar och kilskriftstaflor, som Pennsylvania-universitetets expeditioner uppgräft i Nippur och som annars skulle ha tillfallit turkiska museet. Dessa samlingar öfverlät H. till universitetsmuseet i Philadelphia. H. blef teol. hedersdoktor vid detta universitet 1895 och juris doktor vid Princeton-universitetet 1897. Skrifter: Freibrief Nebukadnezar's I (1883), Old Babylonian cuneiform inscriptions chiefly from Nippur (I, 1893, II, 1896), Assyriaca (1894), Business documents of Murashu sons of Nippur (tills. med A. T. Clay, 1898), Recent researches in bible lands (s. å.), The excavations in Assyria and Babylonia (1903), Die ausgrabungen der universität von Pennsylvanien im Bel tempel zu Nippur (s. å.; äfven på engelska), Die ausgrabungen in Assyrien und Babylonien (I, 1904), Mathematical, metrological and chronological tablets from the temple library of Nippur (1906), Explorations in bible lands during the 19:th century (1907). Han är hufvudutgifvare af de stora kilinskriftsserierna "The babylonian expedition of the university of Pennsylvania" (18 bd redan utkomna). D. M. Hiltensperger, Johann Georg, tysk målare, f. 1806 vid Kempten, d. 1890 i München, studerade under Cornelius i Düsseldorf och München, där han prydt bl. a. kungliga slottet med fresker. Bilderna ur Aristofanes' komedier (efter Schwanthalers utkast) äro hans koloristiskt bästa arbeten. H. blef 1850 professor vid akademien i München. Hilty, Karl, schweizisk historiker och statsrättslärare, f. 1833 i Chur, professor i Bern 1874, sedan 1890 medlem af schweiziska nationalrådet samt medlem af Internationella skiljedomstolen i Haag, har författat bl. a. Vorlesungen über die politik der Eidgenossenschaft (1875), Die neutralität der Schweiz (1889), Die bundesverfassungen der schweizerischen Eidgenossenschaft (1891), Glück (3 bd, 1891—99), som utgått i öfver 100,000 ex. Sedan 1886 utger han "Politisches jahrbuch der schweizerischen Eidgenossenschaft". Rld. Hilum, bot., nafvel eller fröärr. Se Fröämnet. Hilus, anat., det mer eller mindre insänkta parti på ytan af ett körtelartadt organ, där den eventuellt förefintliga utförsgången afgår och den större mängden blod- och lymfkärl och nerver intränger. E. Hgn. Hilversum, köping i nederländska prov. Nord-Holland, 25 km. s. om Amsterdam. 20,238 inv. (1900). Tillverkning af ylle- och bomullsvaror samt tapeter. Många förmögna Amsterdambor ha där villor. J. F. N. Himalaya (sanskr., "snöns boning"), jordens väldigaste bergmassa, sträcker sig från Indus' genombrottsdal i v. (73°—75° ö. lgd) till Brahmaputra-Sangpos i ö. (94°—95° ö. lgd). Längd 2,375 km., bredd 200—300 km., den yta det upptager 660,000 kvkm. (icke fullt en och en half gång Sveriges areal), om man som nordlig gräns räknar Indus-Sangpo-linjen. Det går i en mot s. böjd båge mellan 36° och 26° n. br. och hänger i v. nära samman med Hindukusch och sin nordliga parallellkedja Karakorum, medan det i ö. stöter mot de från Tibet till Bortre Indien i nord—sydlig riktning gående veckbergen. Betraktad i sin helhet, består H. af en rad parallella kedjor, sinsemellan förenade genom sidokammar, som utgrena sig från bergsknutarna och krönas af ovanligt höga toppar. Geologiskt består H. af gnejs, arkeiska kristalliniska skiffrar, kambriska röda skiffrar, siluriska kvartsiter och korallkalk, karbonisk krinoidkalk och hvita kvartsiter, vidare af musselkalk, dolomit och gröna skiffrar från triasperioden, af hvit jura och hvit kritkalk. De begränsas alla i n. och s. af tertiära aflagringar, i synnerhet eocen, och äro i hög grad veckade. Till sin stora höjd lyftes berget genom den tertiära veckning, som är orsaken äfven till Central-Asiens öfriga bergländer. — På ädla metaller är H.