13: 31—33, Mark. 4: 26—29.) Den rensande dom, som judarna och äfven Johannes döparen (se d. o.) väntade, kan Jesus nu ej utföra, för att ej fördärfva något af hvetet, men domen skall dock komma. (Liknelsen om ogräset bland hvetet, Matt. 13: 24—42, och liknelsen om noten, v. 47—50, m. fl.) — Begreppet Guds rike (l. himmelriket) spelar icke samma stora roll i de öfriga delarna af N. T. I Johannesevangeliet uppträder det blott sporadiskt (3: 3—5; 18: 36); det ersättes här hufvudsakligen af "evigt lif" (4: 14; 5: 24; 6: 40; 10: 28). I Apg. förekommer det på några ställen (8: 12; 14: 22; 19: 8 m. fl.), men i brefven träder det i bakgrunden för andra begrepp (jfr dock Rom. 14: 17). — Litt.: Wendt, "Die lehre Jesu" (1886), V. H. Stanton, "The Jewish and the Christian Messiah" (1886), E. Issel, "Die lehre vom reiche Gottes" (1891), O. Schmoller, "Die lehre vom reiche Gottes" (1892), J. Weiss, "Die predigt Jesu vom reiche Gottes" (1892) och "Die idee des reiches Gottes in der theologie" (1901), W. Bousset, "Jesu predigt in ihrem gegensatz zum judentum" (1892), W. Lütgert, "Das reich Gottes nach den synoptischen evangelien" (1895), A. Titius, "Die lehre Jesu vom reiche Gottes" (s. å.), G. Dalman, "Die worte Jesu", I (1898). E. S—e. Himmelsbergen. Se Himinbjorg. Himmelsbref, skrifna eller tryckta blad (någon gång små häften), som uppgifva sig innehålla en afskrift af ett eller annat af Kristus eller "Gud själf" skrifvet bref, som nedkommit från himmelen, ha ända in på senare tid i såväl skrift som tryck varit spridda hos vår allmoge, af hvilken de betraktats som talismaner mot olycka, särskildt eldsvåda. Utom från vårt land känner man himmelsbref från Danmark, Tyskland, Ryssland, Polen, Ungern, Rumänien o. s. v. ända till Abessinien i s. och Island i n. Deras härkomst går tillbaka till den tidigaste medeltiden (500-talet). Gemensamt för alla såväl de äldsta som de yngsta är, att de innehålla en botpredikan, framför allt inriktad på sabbatens helighållande. De äldre angifva sig vara afskrifter af bref, som nedkommit från himmelen i Jerusalem, Rom, Betlehem o. s. v. De svenska uppgifva än trakten af Köpenhamn, än Baden, än Bohus, än "Asien", än Örebro o. s. v. som den ort, där originalet genom en ängel, oftast Mikael, nedförts. Litt.: K. S. Jensen, "Himmelsbreve" (i "Dania", bd 3, 1896). N. E. H. Himmelsekvator. Se Ekvator 2. Himmelsfotografi. Se Astrofotografi. Himmelsfärd. G. T. berättar endast om Henoks upptagande till Gud (1 Mos. 5: 24) samt om profeten Elias himmelsfärd på en eldvagn, dragen af eldhästar (2 Kon. 2: 11). Den senare judendomen talade äfven om Moses himmelsfärd och om Elias himmelsfärd. N. T. berättar om Jesu himmelsfärd (Apg. 1: 1—11). Inom den katolska kyrkan har utbildats tron på jungfru Marias himmelsfärd. E. S—e. Himmelsglob. Se Glob. Himmelshed. Se Anund 1. Himmelska riket, en oriktig, af kineserna aldrig använd benämning i st. f. kinesiska riket, hvilken troligen har uppkommit af det i Kina förr brukliga uttrycket Tientschao (d. v. s. himmelska dynastien) och kejsartiteln Tientse (d. v. s. Himmelens son). Himmelskorn, bot. Se Korn 1. Himmelsljus. Se Himmel 1. Himmelsmekanik, detsamma som celest mekanik. Se Astronomi. Himmelspol l. Världspol. Se Pol. Himmelssfär, en fingerad sfär, som har iakttagarens öga till medelpunkt och på hvilken himlakropparna tänkas projicierade. Då man vid många astronomiska undersökningar kan bortse från himlakropparnas olika afstånd och verkliga rörelser och endast behöfver taga i betraktande de riktningar, hvari de synas och deras skenbara rörelser ("sfärisk astronomi"), är det bekvämt att tänka sig dem alla förlagda till ett och samma afstånd, d. v. s. på en sfärisk yta med åskådarens öga till centrum. När man säger, att en himlakropp befinner sig i en viss punkt af himmelssfären, menar man därmed, att synlinjen till himlakroppen, om den tillräckligt utdrages råkar sfären i den gifna punkten. Enär den mot vinkeln mellan två synriktningar svarande storcirkelbågen på himmelssfären liksom vinkeln själf uttryckes i grader, minuter och sekunder, är det likgiltigt, huru stor sfärens radie tages. Då de flesta himlakroppars afstånd är omätligt stort, är det emellertid ändamålsenligt att välja himmelssfärens radie oändligt stor, i den meningen att alla förskjutningar af sfärens medelpunkt, som betingas af åskådarens förflyttning på jorden eller af jordens rotation och rörelse kring solen, kunna betraktas som försvinnande små i förhållande till sfärens storlek. Då nu en del himlakroppar, nämligen de till vårt solsystem hörande samt några af de närmast oss belägna fixstjärnorna, befinna sig på jämförelsevis små afstånd, så att de nämnda förskjutningarna af sfärens medelpunkt märkbart inverka på deras synriktningar, tar man hänsyn till dessa riktningsförändringar genom att betrakta dem som skenbara förflyttningar af de ifrågavarande himlakropparna på den som fix ansedda himmelssfären (se Parallax). — För forntidens astronomer var himmelssfären icke blott ett fingeradt begrepp. De tänkte sig en eller flera koncentriska sfärer af genomskinlig kristallmassa, hvarpå himlakropparna voro fästa och som genom sin ständigt fortgående rullning kring världsaxeln gåfvo upphof till den dagliga rörelsen. — Ang. de olika sätten att definiera en himlakropps läge, "ort", på himmelssfären se Astronomiska koordinater. B—d. Himmelstecken. Se Djurkretsen. Himmerland, danskt landskap, det forna Himmersyssel, utgör största delen af nuv. Aalborgs amt, mellan Limfjorden, Kattegatt och Mariagerfjord. E. Ebg. Himmersyssel. Se Himmerland. Himmeta, socken i Västmanlands län, Åkerbo härad. 4,860 har. 991 inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Arboga kontrakt. Hims, stad i Syrien. Se Homs. Hin, kvarlefva af fsv. demonstrativa pron. hin, den där, uti uttrycken hinsides l. på hinsidan, på andra sidan, samt i vissa benämningar på djäfvulen, hin onde, hin håle (= den hårde, på grund af folkspråkligt kakuminalt l för