rd) och hīn, med ellips af adjektivet (jfr ”må den och den ta dej”). Hînayāna, riktning inom buddismen, se d. o., sp. 510. Hinc illæ lacrimæ!, lat., ”häraf dessa tårar”! detta är orsaken till jämmern! det är där skon klämmer! Uttrycket förekommer i första akten af Terentius’ komedi ”Andria”. Hinckley [hi′ȵkli], stad i engelska grefsk. Leicester, 19 km. s. v. om Leicester, vid Watling street. 11,304 inv. (1901). Gotisk kyrka, latinskola och katolsk akademi (S:t Peter’s priory). Trikåfabriker. 6 km. sydligare ligger slagfältet Bosworth (se d. o.). J. F. N. Hincks [hi′ȵks]. 1. Edward H., irländsk assyriolog, f. 1792 i Cork, d. 1866 som kyrkoherde i grefskapet Down. Se Kilskrift. — 2. Sir Francis H., den föregåendes broder, kanadensisk politiker, f. 1807 i Cork, d. 1885, emigrerade 1831 till Canada och blef köpman i Toronto. Han invaldes 1841 i Canadas parlament, där han slöt sig till liberalerna. 1842—43 och 1848 var H. medlem af ministären Baldwin-Lafontaine, 1851—54 premiärminister samt verkade som sådan bl. a. ifrigt för järnvägsbyggnader, hvarjämte han hade väsentlig andel i tillkomsten af 1854 års på ömsesidighet grundade handelsfördrag mellan Canada och Förenta staterna. En schism inom det liberala partiet föranledde s. å. hans afgång. H. var 1855—62 guvernör öfver Barbados och Windwardöarna och 1862—69 i Brittiska Guyana — den förste koloniale politiker, som erhållit ett brittiskt guvernörsämbete — samt tillhörde 1869—73 som kanadensisk finansminister Macdonalds kabinett. H. erhöll 1869 knightvärdighet. Han utgaf bl. a. The political history of Canada between 1840 and 1855 (1877). 2. V. S—g. Hinc robur et securitas, lat., häraf styrka och trygghet; svenska Riksbankens devis. Hind, ett äldre persiskt eller i västligaste Indien uppkommet ord, som, identiskt med det sanskritiska sindhu, urspr. betecknade blott Sindhfloden (Indus), men användes af perser och araber äfven om landet därbortom, och i denna bemärkelse omfattade det hela Västra indiska halfön, för hvilken det nyare persiska namnet är Hindustan. Genom grekiska och latinska författare har ordet kommit till oss utan h och gifvit upphof till de europeiska formerna för namnet Indien. K. F. J. Hind, honan af hjortdjuren. Hind [ha͡i′nd], John Russell, engelsk astronom, f. 12 maj 1823 i Nottingham, d. 1895 i Twickenham, var först civilingenjör, blef 1840 assistent i den magnetisk-meteorologiska afdelningen vid observatoriet i Greenwich och 1844 observator vid G. Bishops privata observatorium i Regent’s park i London. 1853—91 var han superintendent för Nautical almanac office. Han upptäckte flera småplaneter, en mängd variabla stjärnor (däribland den nya stjärnan i Ophiuchus af år 1848) och flera kometer samt uppgjorde mycket noggranna och omfattande stjärnkartor. Han utgaf bl. a. On the expected return of the great comet of 1264 and 1556 (1848), The solar system etc. (1852), An astronomical vocabulary etc. (s. å.) och The comets, a descriptive treatise upon those bodies etc. (s. å.; öfv. till tyskan af Mädler, 1854) samt lämnade bidrag till flera lärda sällskaps tidskrifter uti in- och utlandet. (B—d.) Hindarfjället, nord. myt., ett fjäll n. om frankernas land. I en sal, omgifven af flammande lågor, sofver där en valkyrja (Sigrdrifa, Brynhild), straffad med dvala af Oden; hon väckes af Sigurd Fafnesbane och lär honom om olika runors kraft och användning. B—e. Hinden, roman af K. J. L. Almquist. Hindenburg, Karl Friedrich, tysk matematiker, f. 1741 i Dresden, d. 1808 i Leipzig, blef docent i Leipzig 1771 samt professor i filosofi och fysik där 1781. H. riktade sin vetenskapliga verksamhet företrädesvis på kombinationsteorien och lyckades genom sitt föredöme förmå ett icke obetydligt antal tyska matematiker att bearbeta denna gren af matematiken samt kan på grund däraf anses som hufvudman för den kombinatoriska skolan i Tyskland. Bland H:s många arbeten och uppsatser må nämnas Infinitinomii dignitatum exponentis indeterminati historia, leges ac formulæ (1779), Novi systematis permutationum, combinationum ac variationum primæ lineæ (1781) och Sammlungen combinatorisch analytischer abhandlungen (1796 och 1800). Tills. med J. Bernoulli utgaf H. 1786—88 ”Leipziger magazin für reine und angewandte mathematik” och 1794—99 ensam ”Archiv der reinen und angewandten mathematik”. (I. F.) Hindenburg. 1. Arthur H., dansk jurist, f. 2 aug. 1832, blef 1855 jur. kandidat och 1863 höjesteretsadvokat samt fungerade 1885—1904 som ”kammeradvokat”. Han tog 1872 juris doktorsgrad och har skrifvit Haandbog i dansk vexelret (1860) och Om kjöb og salg (1872, 2:a uppl. 1903). Han var medlem af folketinget 1869—76 och skref under den politiska kampen på 1880-talet under märket Z. en serie mycket utmanande artiklar i ”Berlingske tidende” till försvar för ministären Estrups styrelse. 2. Theodor H., den föregåendes broder, f. 10 mars 1836, blef 1861 juris kandidat och 1876 assessor i kriminalretten samt var 1881—1906 assessor i landsoverretten. Han har utarbetat en mycket använd och väl ansedd juridisk formulärbok (1880; 3:e uppl. 1903). 1883—91 var H. ifrigt verksam för högerpartiets organisation i hufvudstaden. E. Ebg. Hinder, sportt., äro dels höjd-, dels längdhinder. De kunna äfven vara dels enkla, dels sammansatta, som bestå af höjd- och längdhinder i förening, hvarvid längdhindret kan ligga antingen framom eller bakom höjdhindret, dels dubbelhinder, d. v. s. hinder, belägna så nära hvarandra, att man mellan dem har plats endast till nedsprång och sats till nytt hopp. B. C—m. Hinderdag (fsv., bortre dagen, dagen efter), särskildt i fsv. hinderdags gæf l. gava, morgongåfva (se d. o.). Hindersin, Gustav Eduard von, preussisk militär, f. 1804 i Wernigerode, d. 1872 i Berlin, utnämndes under kriget mot de upproriske i Baden 1849 till chef för general von Peuckers stab, men blef tillfångatagen. När kriget med Danmark utbröt 1864, var H. generallöjtnant och inspektör för andra artilleriinspektionen. Åt honom uppdrogs ledningen af artilleriangreppet på Dybböl, och efter dess fall (18 apr. s. å.) upphöjdes han i adligt stånd samt