utnämndes till generalinspektör vid artilleriet. 1867 blef han general. H. deltog i krigen mot Österrike 1886 och Frankrike 1870—71 och inlade förtjänst om införandet af räfflade kanoner, hvilket 1870 gaf det preussiska artilleriet en 1866 saknad öfverlägsenhet, samt om artilleriofficerarnas utbildning. — Jfr Bartolomäus, "Der general von H." (1890). Hinderslöshet, jur., frihet från äktenskapshinder (se d. o.). Innan präst beviljar lysning till äktenskap (se Lysning), skall han förvissa sig om, att nupturienterna, såväl mannen som kvinnan, äro oförhindrade att gifta sig, åtminstone att icke något sådant äktenskapshinder, hvaröfver offentlig myndighet har att vaka, föreligger. Upplysning härom finner prästen i första hand i församlingsboken, men, om han anser hinderslösheten tvifvelaktig, eger han fordra vittnesintyg af "tillstädesvarande, vissa och trovärdiga män", eller ock det tilltänkta äktenskapets kungörande genom annonser i "Post- och inrikes tidningar" samt därefter afvaktande af viss tid för möjliga äktenskapshinders anmälande (Kyrkolagen 15: 19; lag 14 okt. 1898). Är mannen från annan församling, så är det pastor i denna, som har att på nyss angifvet sätt taga reda på hans hinderslöshet, för att kunna utfärda s. k. hinderslöshetsbetyg. Detta, som affattas efter (6 aug. 1894) fastställdt formulär, med intygande, att vederbörande "är till äktenskap ledig", skall företes för den präst, som har att bevilja lysningen. — Då äktenskap ingås inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet, skall nupturienternas hinderslöshet styrkas för nämnde giftermålsförrättare genom vanligt hinderslöshetsbetyg beträffande nupturient, som är kyrkoskrifven i svensk församling. Utlänning, som vill ingå äktenskap inför svensk myndighet, får styrka sin hinderslöshet genom särskildt intyg från myndighet i hemlandet; och svensk, som ärnar gifta sig med anlitande af utländsk myndighets biträde, måste medelst äktenskapscertifikat från sin pastor eller annan svensk ämbetsman visa, att han enligt svensk lag är oförhindrad att ingå äktenskapet. C. G. Bj. Hinderslöshetsbetyg. Se Betyg (sp. 180) och Hinderslöshet. Hindersmässan (Henriksmässan). Se Örebro. Hindertyg (Hintertyg; ty. hinterzeug, af hinter, bakom, och zeug, tyg), lågtyskt lånord, som betecknar det remtyg, som löper rundt dragarens bakdel och har till uppgift att vid körning utför backe mottaga trycket från den påskjutande vagnen. Det begagnas blott å selar för tunga fordon och är obehöfligt, då vagnen förses med bromsinrättning. Hintertyg för oxar kallas äfven "byxor". Hindhede, Mikkel, dansk läkare och näringsfysiolog, f. 13 febr. 1862, 1881 student och 1888 med. kandidat, sedan 1891 sjukhusläkare i Skanderborg, har utgifvit En reform af vor ernæring (1906; 3 uppl. s. å., "Min reform", 1909), ett arbete, hvari han bevisat, att man kan genomföra en rationell, vida sundare och mycket billigare diet än den gängse, och som vunnit många ifriga anhängare, en "ekonomisk" Kogebog (1907, 2 uppl., 14,000 ex. s. å., ny uppl. 1908) samt Brændende punkter i fodringsspörgsmaalet (1906—08) och Ernæringsforsög (3 uppl. 1907). E. Ebg. Hindholm, folkhögskola i Förslev socken på Själland, inrättad 1852, var en tid en af Danmarks största. Den eges sedan 1898 af ett bolag. Hindi ("hinduiska", "indiska") är namn på ett af de sju nyindiska hufvudspråk, som, med prakritdialekter som mellanled, härstamma från fornindiskan (sanskrit) eller denna närastående dialekter. Själfva ordet är en feminin form till hindu, urspr. en persisk (möjligen också från västliga indiska dialekter härstammande) form för flodnamnet Sindhu och användes af perser och araber om såväl befolkningen i främre Indien som om landet själft. Hindi omfattar de mångfaldiga underdialekter, som talas i Ganges-området mellan Himalaya i n., Vindhya-bergen i s., Gangesdeltat (Rajmahal-höjderna och Santalistan) i ö. och en linje, dragen från Sirhind mot s. v., parallell med Sutlej till Jesalmer och därifrån mot s. till Kacch. Vid Udaipur och Indore öfvergår det i gujarati och marathi, mellan Sutlej och Jumna i panjabi, i Rajputana i sindhi, i Purneah i bengali. Hindi talas på det största området, 1 1/2 mill. kvkm. (större än t. ex. Österrikisk-ungerska monarkien), och af öfver 60 mill. människor; medräknas hindustani, stiger antalet till omkr. 100 mill. Det omfattar en stor mängd (inemot ett femtiotal) mer eller mindre skilda dialekter, som ytterst kunna fördelas på två hufvudgrupper: det östra och västra hindi. Det östra hindi l. bihari (i Behar) torde hänga närmare tillsammans med bengali och är att härleda ur det gamla prakritspråket magadhi, på hvilket Buddha predikade och de buddistiska heliga skrifterna urspr. voro författade. Det sträcker sig ungefär från Benares österut intill det egentliga bengaliområdet. Dess förnämsta dialekter äro maithili, i Tirhut, magadhi, i Bhagalpur, Monghyr och Gaya, och v. därom bhojpuri. Det västra hindi omfattar området v. om Benares utan större dialektskillnader intill Delhi; medan åter i Rajputana sådana uppträda mera utpräglade. Närbesläktade, men fristående dialekter äro garhvali, kumaoni o. s. v. Hufvuddialekten är det i trakten af Mathura (Muttra) talade braj-bhasa (bradj-bhakha), som särskildt inom kretsen af Visnu-Krsna-dyrkarna gäller för ett heligt språk, hvilket användes långt utanför sitt egentliga område som litteraturspråk särskildt för vissa litteraturarter, sånger om Krsna o. s. v. Det utgör också grundvalen för hindis litterära standardform. Det härstammar förmodligen direkt från den prakritdialekt, som benämnes çauraseni, talad i Çurasena-området, hvilket torde varit centrum för den rent sanskritiska (bramanska) kulturen, särskildt på de stora eposens tid. Äfven under den senare vedatiden, då enligt brahmanaskrifternas vittnesbörd Kuruksetra var det heliga landet, torde väsentligen samma område varit härden för de indiske ariernas offer och gudadyrkan. Braj-bhasa gäller också ännu i dag för ett heligt språk. — Hindi är liksom de öfriga nyindiska språken (se Gujarati) ett analytiskt språk; det har förlorat sanskrits formrikedom och genom sammansättningar (med postpositioner o. s. v.) utvecklat nya och lättare grammatiska uttryck. I detta hänseende har det hunnit längre än systerspråken och kan snarast jämföras med engelskan (i förhållande till dess systerspråk, de öfriga germanska språken). Omkr. 1000-talet e. Kr. torde det till grund liggande prakritspråket förlorat sin syntetiska karaktär och börjat öfvergå i det nyindiska hindi.