att kunna upptagas till riddare. Sedan konungens handgångne män på detta sätt och med anslutning till utländska förhållanden organiserat sig till ett samfund af riddare och svenner, kan också den gamla norska hirden i sin ursprungliga betydelse sägas ha slutat sin tillvaro. Se R. Keyser, "Efterl. skrifter", II, s. 77 ff. Th. W.* Hirdadel. Se Adel, sp. 145. Hirdbiskop. Se Hird. Hirdmän. Se Hird. Hirdpräster. Se Hird. Hirðskrá, hirdlag. Se Hird. Hirn, Gustave Adolphe, fransk fysiker, f. 1815 i Elsass, d. 1890, var sedan 1834 anställd som ingenjör vid sin morfaders kattuntryckeri, sedan 1842 bomullsspinneri och väfveri, i födelseorten Logelbach, men han egnade sig därjämte med stor ifver och glänsande framgång åt rent vetenskapliga forskningar, förnämligast i värmeläran, i teorien för ångmaskiner o. s. v. Hans vetenskapliga resultat finnas offentliggjorda dels i Franska vet. akad:s "Comptes rendus" och i "Bulletin de la Société industrielle de Mulhouse", dels som själfständiga arbeten, bland hvilka märkas Recherches sur l'équivalent mécanique de la chaleur (1858), Théorie mécanique de la chaleur (1861, 3:e uppl. 1875), Mémoire sur les anneaux de Saturne (1872), Mémoire sur les propriétés optiques de la flamme des corps en combustion (1873), Conséquences philosophiques de la thermodynamique. Analyse élémentaire de l'univers (1869), Étude sur une classe particulière de tourbillons (1878). 1867 valdes han till korresp. led. af Franska vet.-akad. R. T—dt. Hirn, Yrjö, finsk konstfilosof, f. 7 dec. 1870 i Villmanstrand, blef student 1888, filos. kand. 1892 och licentiat 1896 samt docent i estetik och nyare litteratur vid Helsingfors' universitet 1898. Sedan 1894 är han ord. amanuens vid universitetsbiblioteket. 1902—05 vistades han som Rosenbergsk stipendiat i Italien, Frankrike och England. H. har studerat förnämligast konstfilosofi och författat på detta område Förstudier till en konstfilosof, på psykologisk grundval (1896), Skildringar ur Pueblo-folkens konstlif (i "Geogr. fören:s vetensk. medd.", 1898—1901) och The origins of art (1900; 1902 på svenska, "Konstens ursprung", och 1904 på tyska), där han i sociologiska och psykologiska förhållanden söker grundvalen för konstens uppkomst. Han har vidare utgifvit Finland i den utländska reselitteraturen under slutet af 1700-talet (Sv. litt.-sällsk:s i Finland Förh. o. upps., 11, 1896) och Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland 1891—95 (1897). T. C. Hirosaki, stad i japanska länet (ken) Awomori, på norra ändan af ön Nippon. 36,443 inv. (1903). Tillverkning af marmorerade lackerade arbeten med grön grundton, s. k. tsugarunuri. (J. F. N.) Hiroshima [-ʃīma] l. Hirosima, hufvudstad i ett japanskt län (ken) med samma namn i sydvästra delen af ön Nippon, vid en genom flera öar skyddad vik och genom järnväg förenad med Kobe. 121,196 inv. (1903). En af hufvudorterna i Japan för tillverkning af bronser, lackerade arbeten och andra konstindustriella arbeten. Utanför staden ligger Itakushima, "ljusets ö", som är helgad gudinnan Bentin och årligen besökes af tusentals pilgrimer. (J. F. N.) Hirosima. Se Hiroshima. Hirpiner (lat. Hirpini), ett sabelliskt folk i södra Samnium. Se Samniter.

Fig. 1. Vanlig hirs, varieteten med utbredd vippa. Fig. 2. Kolfhirs. (Bägge 1/3 nat. storl.)

Hirs, bot., ett gemensamt namn på sädeskorn, som erhållas af arter af grässläktena Panicum, Pennisetum och Setaria. Hirskornen äro rundade och tätt omslutna af de fasta, glänsande hvita, gula eller rödbruna agnarna. Den vanliga l. äkta hirsen (fig. 1) erhålles af Panicum miliaceum L., som ej är känd i vildt tillstånd. Den odlas mycket i södra Ryssland och i Rumänien och i mellersta och östra Asien. Kolfhirsen (fig. 2) erhålles af Setaria italica Beauv., som sannolikt härstammar från den äfven i Sverige som ogräs förekommande Setaria viridis Beauv. Den odlas föga i Europa, i stor skala däremot i Japan, Kina, vissa trakter af Ostindien och i Transkaukasien, där den spelar en viktig roll som näringsmedel. Negerhirsen l. duchn erhålles af Pennisetum typhoideum Rich., hvars hemland sannolikt är Afrika; i Central-Afrika är den det viktigaste sädesslaget. Blodhirsen (Panicum sanguinale L.) odlas i Böhmen för kornens skull och i Nord-Amerika som fodergräs (crabgrass). Hirs odlades mycket redan i förhistorisk tid. Den är en af de allra äldsta kulturväxterna, som fordom var af mycket större betydelse än nu. Redan omkr. 2,700 år f. Kr. var hirsen i Kina ett af de viktigaste sädesslagen, och detsamma var fallet under den yngre stenåldern i mellersta Europa, som de